Griniga gamla gubbar

24:an sänder ett avsnitt av den humoristiska och träffsäkra brittiska serien "Grumpy old men" och jag slås än en gång av det nedlåtande röstläget hos den svenska berättarrösten som görs av Katarina Everlöf.

Jag förstår för det första inte varför en kvinna ska vara berättarröst, det är ju en man i originalet. För det andra hade man kunnat välja en annan röst än Everlöf. Hon är säkert jättetrevlig, men det är något med hennes röst som jag har svårt för. Av texten att döma är det nog meningen att berättaren ska hysa visst medlidande med männen, men i hennes tappning blir det att låta ungeför som "ja ja, män är ju så gnälliga och det finns andra (vi kvinnor) som verkligen har det svårt".

Det är egentligen samma sak med hennes inläsningar av talböcker. Åsa Larssons "Det blod som spills" slutade jag lyssna på efter fyra CD-skivor, men det kan i och för sig bero på att det var en deckare som inte var en deckare så mycket som huvudpersonens botaniserande i sin egen hemstad. Everlöf har även läst in den senaste av Marklunds böcker om Annica Bengtsson (Nobels testamente) och det är en påfrestande röst.

Griniga gamla gubbar däremot är jäkligt roligt bitvis. Bittra gubbar är kanske en bättre beskrivning, men de har alla en humoristisk infallsvinkel. Detta till skillnad från avsnitten med griniga gamla kärringar, som verkligen framstår som totalt bittra och bara förmår gnälla på gubbarna.