Happy slapping i tv-världen

Det finns ett uttryck som låter ungefär så här: "Alla kvinnor känner en kvinna som blivit slagen, men ingen man känner en man som slår". En del feminister tolkar detta som att män accepterar mäns våld, jag tolkar det som att män som slår inser att andra män inte accepterar det och håller därför käft om sina bravader. Den man som skryter om att hålla sin kvinna i schack med våld får i alla fall inga vuxenpoäng av mig den saken är klar.

Men varför snackar jag mäns våld mot kvinnor? Jo, jag kom att tänka på accepterat våld när jag såg ett avsnitt av "What about Brian". Jag kan inte alla rollfigurers namn, men scenen jag reagerade på var i en bar. En kvinna har precis givit en man en rejäl örfil. Varför undrar du kanske. Jo, han hade fräckheten att fråga om hon ville ha en drink. Burkskrattet gick igång på helskaft medan killen, losern, rörde vid sin hettande kind.

Jag började fundera på detta och insåg snart att detta med kvinnor som misshandlar män är ganska vanligt förekommande i komediserier. Det är något roligt över en man som får stryk av en kvinna, en toffel det är vad han är. Och då är det rätt åt honom. För, handen på hjärtat, är det inte så att vi alla inser att det faktiskt är mannens fel. Va?

Och hur ofta kan ni påminna er att en man slår en kvinna på tv? Då menar jag en normal man, inte en mördare eller våldsverkare som jagas av polisen. Icke acceptabelt våld utövas i serier oftast av män, men det där accepterade vardagsvåldet är till nästan 100% riktat mot män. Snacka om samhällelig tolerans! Fundera på det nästa gång du skrattar åt att en kvinna knäar en man som inte insett att han spelar i fel division.