Hej hej (kom och hjälp mig) Sommar!

Jag åt frukost framför morgonnyheterna idag. Te, mackor och en skål jordgubbar med mjölk. Jag gick ut i köket för att hämta socker när tv:n i vardagsrummet började väsnas så att jag trodde att sophämtarna dykt upp eller att volymkontrollen hade gått sönder i maxläget.

Men det var ingen stor stinkande maskin som dånade, och volymen gick att dra ner till nivåer som inte förvandlar trumhinnan till köttslamsor. Det som hänt var att Nic Skröder (från the Family) drog igång dagens avsnitt av barnprogrammet "Hej hej Sommar". Han har fått för sig att det bästa sättet att kommunicera med dagens barn är att skrika så mycket det går, så ofta det går.

Det är en kontrast till serierna jag såg när jag var liten som är enorm. Tonläget är hetsigt och stressat, de tecknade programmen är också aggressivare än programmen från min barndom och det är mer tävling än gemenskap känns det som.

Staffan Westerberg beskylls för att ha förstört en generation men jag tror banne mig att jag väljer Lill-Strumpa framför Nics psykbryts-tv.