Rachel Ray och den amerikanska förkortningssjukan
Jag håller på att bränna ner dryga 100 timmar inspelat material till DVD-skivor och medan jag väntar vandrar jag runt bland kanalerna. Samma machokistiska ådra som får mig att sitta och skrika på Ernst K och hans rundstavar gör att jag fastnar framför Martha Stewart-wannabeen Rachel Ray. Ray är skrikig och påträngande.
Hon visar tre odugliga män hur man gör god men ändå nyttig mat att käka framför tv-sända matcher i amerikansk fotboll. Maten hon gör är inte så jäkla imponerande, faktiskt ser den rätt menlös och äcklig ut. Det mest fascinerande med henne är hur hon, i likhet med många amerikaner, älskar att strö förkortningar omkring sig.
Istället för att salta och peppra så har hon på lite "s 'n p", och hon använder inte extra jungfrulig olivolja, nej i hennes värld heter det "evo" eller möjligtvis "evoo". Hon beskriver sin matlagningskonst som "tlc" (Tender love and care) och benämner en köttfärsbiff som "bp" (Beef patty gissar jag). Men vad är detta för fånerier?
Hon visar tre odugliga män hur man gör god men ändå nyttig mat att käka framför tv-sända matcher i amerikansk fotboll. Maten hon gör är inte så jäkla imponerande, faktiskt ser den rätt menlös och äcklig ut. Det mest fascinerande med henne är hur hon, i likhet med många amerikaner, älskar att strö förkortningar omkring sig.
Istället för att salta och peppra så har hon på lite "s 'n p", och hon använder inte extra jungfrulig olivolja, nej i hennes värld heter det "evo" eller möjligtvis "evoo". Hon beskriver sin matlagningskonst som "tlc" (Tender love and care) och benämner en köttfärsbiff som "bp" (Beef patty gissar jag). Men vad är detta för fånerier?
Etiketter: matlagning, språkbruk, usa
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida