Hell's Kitchen

Jag är normalt sett inte förtjust i dokusåpor, framför allt inte om folk är elaka mot varandra för skojs skull. Men jag har en svag punkt, och det är Gordon Ramsay. Han är oerhört ful i munnen och drar sig inte för att tokskälla på sina adepter, men han har passion och engagemang. Han lever och dör för perfekt tillagad mat.

Så jag kikar på en inspelning av dagens program och slås av en sak jag observerat tidigare och undrat över. Vet matgästerna inte att Hell's Kitchen är del av en tv-produktion och att serveringen borde kunna jämställas exempelvis med en restaurangskola? Och varför är en del så oförskämda och påstridiga?

För några avsnitt sedan var det en man som klagade på att han inte fått tillräckligt med aubergine i sin sallad. Han råkade i gräl med Ramsay och det slutade med att Ramsay frågade om han ville ha auberginen hel eller tärnad när han fick den uppkörd i häcken. Idag var det en kvinna som krävde att få prata med honom. Ramsay bad henne vänta några sekunder medan han gjorde klart maten till ett av borden.

Nej, hon kunde alltså inte stå där och hålla käft en liten stund. Istället började hon tjafsa och så placerade hon sin rejält tilltagna byst över serveringsbänken. Ramsay lackade ur och frågade hur hon tänkt sig att han skulle kunna servera mat med hennes juver mitt i smeten. Då fick hon tokbryt och välte ner brickan med de färdiga portionerna, vilket fick Ramsay att kalla på vakter för att avhysa henne. Stor underhållning:)

En annan sak som är underhållande är den totala avsaknaden av självinsikt som i princip alla deltagare uppvisar. Var och en är fullständigt övertygad om att han/hon är överlägsen de andra i alla moment. Detta trots att man ibland undrar om de sett insidan av ett kök förr. Sara hävdar att hon gör så goda lammkotletter att hon fick sparken, när allt går åt helvete hävdar hon att hon inte lagat lamm på år och dar.

För mig, som är hjärtligt trött på det felaktiga uttrycket "svenska avundsjukan" är det också fascinerande att ta del av avund på en skala man knappt trodde fanns. De är så tävlingsinriktade att de inte kan erkänna att någon av de andra gjort bra ifrån sig. Alla tycker att de har otur, eller bedöms orättvist, medan alla de andra bara har råflyt. Och detta är amerikaner, som vi ju vet inte har ett avundsjukt ben i sina kroppar. Eller?