Dawkins (o)kunskap diskuteras

Kunskapskanalen visar i repris dokumentären "Roten till allt ont", och "Tron som virus" där Richard Dawkins slår ett slag för naturvetenskap i kampen mot religion. Dawkins är oerhört svart och vit, och även om jag i grund och botten står på hans sida känns han ibland som oerhört fördömmande och lika dogmatisk som de tokreligiösa han hänger ut. Och han har naturligtvis ett sätt att diskutera med religiösa som verkligen stryker dem mothårs. En slags (naiv) förnuftets Janne Josefsson som snabbt gör fiender av sina meningsmotståndare.

Han förklarar till exempel för en rabbin att det är löjligt att tro att Jorden skulle vara 5000 år gammal. Samtidigt är det imponerande att han orkar diskutera med djupt troende. Jag anser att de flesta som dök upp i hans program lider av mildare och mer allvarliga former av sinnessjukdom. Och de är irrationella, det är nog det otäckaste.

Mellan de två programmen intervjuas Lunds biskop, Antje Jackelén, som upplysningsvis är den första kvinnliga biskop som inte tillsatts av regeringen. Hon tycker av naturliga skäl att Dawkins har fel, och tecknar en ganska orättvis bild av honom. Problemet med Jackelén är att hon själv har extremt svårt för att förklara sig och sin tro.

Hon vecklar in sig i oändliga kringelkrokar och lyckas faktiskt inte besvara en enda av de frågor programledaren har. Hon säger bland annat att Dawkins missförstått detta med hur man ska tolka bibeln, och att det finns vissa tolkningar som är rimligare än andra. Men hon kan inte förklara vilka kriterier som används för att välja ut korrekta tolkningar, eller vilka som bestämmer vad som är rimligt.

Problemet är att hur gärna hon än vill försöka ge sken av att bibeln kan underkastas någon form av vetenskapligt test/värdering är det ju i grund och botten ett skönlitterärt verk, vars innehåll är uråldrigt och skrivet på ett sätt som gör att texterna (likt Nostradamus dravel) kan tolkas lite hur som helst. Varför ska ett frälse ha tolkningsföreträde?

Det är alltid lika frustrerande att höra troende diskutera sin tro, speciellt när man genom märkliga cirkelresonemang försöker lägga fram "fakta". Det hänvisas ofta till historiska texter, men dessa är i bästa fall skrivna några årtionden efter Jesus påstådda livstid, och mycket ofta refererar dessa texter till hörsägen. Det finns vad jag förstår nästan ingen som beskriver ett faktiskt möte med Jesus. Även om vi för diskussionens skull antar att det fanns en man som hette Jesus återstår att avgöra om han verkligen var guds son, eller bara en ledargestalt.