Bronset blev till sand, men ett litet ljus i mörkret

Det var väl väntat att Ara Abrahamian skulle bli av med bronsmedaljen som han ändå inte ville ha, men jag trodde trots allt att IOK skulle kunna se att det fanns en anledning till hans protest. Sverige blir av med en medalj, men vem bryr sig egentligen? Det har varit mer SOS än OS om man säger så.

Synd att dalkarlen Lassi Karonen inte kunde göra sig själv rättvisa i roddfinalen. Han har haft feber och det märktes att han inte hade något krut i musklerna. Otur. Bättre lycka nästa gång.

Till de märkligare problemen som dykt upp hör väl de svenska simmerskornas dräkter som tydligen inte håller måttet. Sekunder innan "Tessan" ska gå in till finalen på 50 fritt spricker hennes dräkt i baken. Har de köpt för små storlekar eller är det Speedo som givit dem sekunda varor? Tessan säger att hon hellre hade summit (simmat?) naken, och det hade man väl inte haft något emot:)

Nej, skämt åsido så tycker jag att simning under flera år utvecklats till alldeles för mycket materialsport. Om du inte hör till något av de större simmarländerna, eller i alla fall har en rejäl plånbok så har du ingen chans att konkurrera. Förr räckte det med ett par badbrallor/en baddräkt och eventuellt en rakhyvel. Nu simmar man i hela dräkter som kostar vaddå, 10 000-tals kronor stycket.

Även om jag förstår att detta med materialforskning är marknadens förhållningssätt till sport tycker jag att det vore trevligt med en återgång till grunderna, som nog skulle vara till gagn både för idrottare och åskådare. OK, det kanske inte blir världsrekord varenda år, men det skulle bli en rättvisare kamp. Då skulle det vara större chans att den som är riktigt duktig vinner, snarare än den som har råd med mest high-tech.

Materialsport leder mig osökt in på tennis, och min önskan att man ska återgå till mindre fjädrande racketar så att vi får se lite mer variationsrikt spel. Gårdagens ljuspunkt var ju Tomas Johansson/Simon Aspelin (vars storebröder Daniel och David jag har spelat tennis med som junior) som till sist betvingade fransoserna Clement/Llodra i en batalj av bibliska proportioner nära på. 7-6, 4-6 och 19-17! Det sista setet tog längre tid än de andra två tillsammans i denna 4.30h långa match. Jag hade ingen möjlighet att se slutet, men jag bandade matchen. Oj, oj, oj!

Jag vet banne mig inte om jag vågat se matchen om jag varit hemma. Min arrogans når nämligen höga nivåer när det gäller sport på tv. Jag är ibland övertygad om att det faktum att jag ser på matchen påverkar utgången negativt på något kosmiskt plan;)