Ja vi elsker dette laget

Hur kul var det på en skala att svenskarna knäckte allt motstånd och knep guldet i 4x10km stafett längdskidåkning? Daniel Richardsson gjorde en strålande insats på första sträckan och växlade över till Johan Olsson i täten. Olsson gjorde som han gjorde i kombinationen och drog nästan hela sin sträcka.

Otroligt imponerande att Olsson ryckt åt sig några sekunders ledning vid växlingen till Anders Södergren, det snöade nämligen ymningt hela tiden vilket betydde att han (då det inte fanns några föråkare som kunde rensa spåren) fick bana väg åt alla som låg i rygg på honom.

Södergren gjorde något så ovanligt som att ta rygg på en annan åkare (fransman) och lät honom dra i princip hela sträckan. Inte så vackert gjort, men med tanke på hur många gånger Södergren dragit fram andra åkare till medaljer (och med tanke på Johan Olssons hästjobb på sträcka 2) är det förlåtet. Han lämnade fransmannen, tjecken och framför allt en slutkörd norrman [som senare skyllde på dåliga skidor och överdrivet porrsurfande] efter sig i spåret och gav Hellner en liten ledning inför sista sträckan.

Hellner släppte upp fransmannen och tjecken och turades om att dra tillsammans med tjeckiens Kukal. Norges slutman Northug satte vansinnesfart i spåret och efter halva sträckan hade han tagit in 22 av 37 sekunder och var bara 15 sekunder efter. Som minst skilde 12 sekunder men vid utgången på sista varvet tyckte Hellner att det fick vara nog och gjorde det avgörande rycket. I ett nafs skapade han en lucka till sina närmaste konkurrenter och Northug var plötsligt 25 sekunder efter igen.

Tjecken och fransmannen tappade när de inte kunde hänga på Hellner längre så lagom till upploppet, där Hellner såsat en stund i jakt på en svensk flagga, gick Northug ikapp och senare ifrån och räddade silvret åt Norge. Men åt Sverige fanns inget att göra, och segermarginalen blev 16 sekunder. OS-GULD!!! Första guldet i en mästerskapsstafett på 21 år!

En sådan här dag kan man till och med ha överseende med Petter "Hjärnsläppet" Northug än en gång visade prov på sin dåliga sportmannaanda (eller möjligen mental sjukdom) och fortsatte att att babbla om hur Hellner inte skulle ha haft en chans i en spurt. Det är möjligt, men det är Hellner och de andra svenskarna som har guldet serru:)

Jag visste det...

Det gick alldeles för lätt för Tre kronor i OS-turneringen, men så blev det platt fall mot Slovakien också. Det är synd att de aldrig kom in i matchen riktigt, och största skulden får nog förra OS guldhjälte, målvakten Henrik Lundqvist, ta på sig. Han var inte bra, och då spred sig en osäkerhet i laget.

Nu får vi hålla på Finland istället. Ärkerivaler som de är hoppas jag ändå att de får revansch för finalförlusten förra gången det begav sig. Vore inte det mumma (eller memma kanske) om de först klår USA och sedan klipper till Kanada (troligtvis) i finalen?

Hellner gick på knock

Hellner vann OS-guld i den märkliga disciplinen dubbeljakt 30 km (där man först kör 15km klassiskt och sedan 15km fristil), och jag har blandade känslor. Det är naturligtvis rasande trevligt att en svensk vann, och en svensk (Johan Olsson) fick brons. Det är dessutom tillfredsställande att Northug än en gång gick lottlös från banan (11:e plats), men segern tillkom på ett halvfult sätt.

Svenskarna nyttjade nämligen samma taktik som Northug och hans kollegor tänkt sig använda (men som de aldrig fick till), att lagköra loppet. När Johan Olsson i samband med bytet från klassisk till fristil fick en lucka på 10 sekunder gick Hellner och Södergren upp i täten för klungan och bromsade farten. Varje gång någon ville dra gick de snabbt om och lade sig i vägen.

Jag älskar sport men uppenbarligen inte på den fanatiska nivå som många andra eller, också är lite idealistiskt naiv och har ett större/snedare rättspatos än flertalet. [Inte så konstigt kanske med tanke på hur många som har ett helt okomplicerat moraliskt förhållande till illegal fildelning.] Jag tycker nämligen att individuella tävlingar ska avgöras individuellt, inte genom någon slags Tour de France-inspirerad laginsats.

Men jag är som sagt väldigt ensam om denna åsikt, de allra flesta hyllar detta som den bäst genomförda taktikkörningen i längdskidåkningens historia. Själv kan jag bara föreställa mig det gnäll som uppstått om norrmännen lyckats begagna sig av en liknande taktik och jobbat fram exempelvis Northug till guldet. Visst kan det vara så att jag precis byggt en halmgubbe, men min erfarenhet är att folk är alldeles för principlösa (och inte ser dubbelmoralen i att samma beteende är bra om svenskar gör det men ont om en annan nation gör det).

Detta sagt så är det förstås en strålande insats av Hellner, eller kanske ändå mer av Olsson som orkade svara när han blev upphunnen och kämpade till sig ett brons. Det var han värd efter att ha kört ensam de sista 14,5 kilometerna.

Som grädde på moset var det så klar skönt att skrävlaren och fisåkaren Northug misslyckades. Han skyller sin vana trogen på någon yttre omständighet, i detta fall att hans stav (eller truga möjligen) gick sönder och att han därför tappade. Jag köper inte det resonemanget, för det ser ut som om han, när han fått den nya staven, bara är 8-10 meter efter. Jag tror att han kört slut på sig, han är trots allt en explosiv spurtare som gör bäst ifrån sig på korta sträckor eller då han fått agera ryggsäck till en uthålligare åkare.

Northug är dålig förlorare, och mer anmärkningsvärt än detta är han även en dålig vinnare. Det verkar som om hans skalle (visst har han ett förvånansvärt litet huvud?) inte har plats för annat än talcentrum. Ett talcentrum som arbetar övertid på att förmedla hans omogna tankar. Till och med för att vara idrottare verkar han osedvanligt blåst i huvudet.

OS dag 6

Eländet fortsätter. Det är som om Vancouver och kanadickerna aldrig arrangerat en tävling. Under uppvärmningen inför sprintkvalet var det en brant kurva som blivit såphal av is. Ändå fanns det ingen vall, eller någon form av skyddsnät, så en av favoriterna, Petra Majdic, hasade av banan och for ett par meter ner i en bäck. Ungefär som när Stig-Helmer är ute och botaniserar i naturen i Sällskapsresan II, fast våldsammare.

Man säger att säkerhetsarrangemangen kostat tre miljarder kronor. Jag undrar hur många spänn som lagts på säkerheten för OS-deltagarna, för i damernas störtlopp hittade ett par åkare luckor i "näten". En schweiziska körde omkull på upploppet för att sedan glida i mål utanför själva målgångsporten, vilket fick henne att flyga handlöst över en puckel och landa så att hon slog i huvudet ordentligt. Efteråt hackar man bort puckeln. Min undran är varför detta inte gjordes redan från början? Det verkar som om arrangörerna är ovanligt oförutseende och taffliga.

Samma sak gäller möjligheten till träning inför loppet. Med tanke på att bara en enda åkare kört banan i hela dess längd känns det som om man borde ha senarelagt tävlingen en dag till så att alla kunde få testa banan. Som det nu var fick de amerikanska och kanadensiska åkarna, med sin större kännedom om backen, nog en rätt rejäl fördel.

Vet inte om det var brist på träningsåk som fick Anja att tok-krascha i sista hoppet. Synd i alla fall, för hon såg ut att ha en silvermedalj på gång:(

OS dag 5

Det pratas curling i dagens "Olympiska Vinterstudion", och att det är en stor sport i Kanada (#2 efter hockey typ) med 1,5 miljoner (hängivna) utövare. Jonas Karlsson tycker att det är lite charmigt att de två svenska OS-landslagen fick vänta 45 minuter på att köra igång sin träning (trots att de bokat tid) eftersom de som hade banan före dem prompt skulle spela färdigt sin match.

Jag tycker att det är skandalöst, och möjligen ett led i Kanadas pågående terrorisering av andra deltagarländer, att lag som ska tävla i OS inte har ett "fredat" träningsområde utan måste trängas med allmänheten. Det är som om Charlotte Kalla eller Anja Pärsson skulle träna i samma spår/backe som treårsverksamheten håller till. Kan man gissa att kanadas curlinglag inte står med sopkvastarna i handen och stampar medan ett gäng obstina pensionärer ockuperar träningsanläggningen?

Oh Canada, hockey hockey hockey!

Sportspegeln rapporterar från Vancouver och förberedelserna inför kommande vinter-OS. Bland annat handlar det om hockeyn som till stora delar (helt och hållet?) kommer att förläggas till Vancouver Canucks hemmaarena.

Jag har hört det förut men blir ändå irriterad på det faktum att Kanada lägger beslag på det bästa omklädningsrummet trots att det enligt reglerna (eller i alla fall sedvänjan) ska gå till det lag som är rankat som etta på världsrankingen. I dagsläget är det Ryssland, som vunnit de senaste två VM-turneringarna. Jag tycker att det är så otroligt dålig stil, men man vet ju från tidigare turneringar att varken USA eller Kanada skyr några som helst medel. De bangar inte ens för skamlöst fusk. Att OS-organisationen dessutom kommer att bygga baracker på parkeringen för övriga lag visar bara att psykning är en del av arrangörernas plan att lyfta Kanada till det givna guldet.

Jag tror inte att Sverige kommer att försvara sitt guld även om vi säkerligen kommer att mönstra på ett närmast rent NHL-lag istället för de stackare som torskade med 0-7 mot Finland i Karjala Cup här om veckan. Man kan inte underskatta förmånen av hemmaplan och Kanada är ett lag som kommer att tjäna mycket på publikstöd och fega domare. Jag hoppas på medalj, och att Sverige har ryggrad nog att hämnas (effektivt mosa en av Kanadas stjärnspelare) om de vid ett eventuellt möte med Kanada utsätts för Kanadas vanliga fulspel. Ett fulspel som alldeles säkert kommer att gå ostraffat i Vancouver. Låter jag bitter? Nej, realist när man ser vad de stora transatlantiska lagen sluppit undan med i tidigare turneringar.

En kantboll med guldkant

Man kan inte påstå att Sverige har turen på sin sida. Har vi överhuvudtaget haft ett tveksamt beslut gå vår väg? Jag tror inte det. Så det är ju symptomatiskt att Samsonov får matchboll på en ytterst tveksam kantboll. Jag tycker, precis som kommentator Lindeborg och Jörgen Persson/Erik Lind, att bollen tar på långsidans sarg snarare än på kanten/ovansidan.

Det uppstod en lång och hetsig diskussion mellan Persson och Samsonov samt den kinesiska domaren. När Persson till sist desperat ber om att poängen ska spelas hon totalvägrar hon, men den tillkallade huvuddomaren beslutar att bollen ska gå om. Samsonov vinner bollen, och det blir 8-10 igen. När Persson sedan reducerar till 9-10 tar vitryssen time out. Jag tror att detta räddade Persson, för när spelet återupptogs vann han tre raka poäng och gemet med 12-10. Utjämnat 3-3.

Sista och avgörande game blev tätt. De följdes åt fram till 7-7 då Persson tog två bollar fram till 9-7. Som blev 10-8. Som blev 10-9. Som blev 11-9!!! Vilken match, vilken kämpavilja. Och ändå så nära ett ett tveksamt domslut skulle leda till ännu en plågsam förlust.

Guldet blev till brons

Helt i enlighet med övriga insatser i OS tappade Lööf/Ekström sin guldplats i den sista och avgörande seglingen. Preliminärt kom de allra sist, vilket betyder att Storbritannien kniper guldet. Och tvärt emot gårdagens rapportering, att de skulle vinna guld bara de höll britterna bakom sig, blir de bara trea sedan Brasilien tack vare sin fina placering i dagens race tilldelats silvret. Det var väl själva fan också!

Såg även en intervju med Stefan Holm, och det är något med honom som verkligen stryker mig mothårs. Jag tror att det är hans nördiga fixering vid statistik. Kvinnan som intervjuar frågar om det inte trots allt är trevligt att se tillbaka på en tjugo år lång och framgångsrik karriär. Då drar Holm igång. Det är på dagen 20,5 år sedan han hoppade sin första tävling, då han förövrigt också kom fyra, och han har ju hoppat tre OS-finaler, fem VM, X antal EM och svenska mästerskap... si och så många tävlingar bla bla bla. Jag bytte kanal. Tänk att en människa kan snacka så mycket och ändå ha så lite att säga.

Bronset blev till sand, men ett litet ljus i mörkret

Det var väl väntat att Ara Abrahamian skulle bli av med bronsmedaljen som han ändå inte ville ha, men jag trodde trots allt att IOK skulle kunna se att det fanns en anledning till hans protest. Sverige blir av med en medalj, men vem bryr sig egentligen? Det har varit mer SOS än OS om man säger så.

Synd att dalkarlen Lassi Karonen inte kunde göra sig själv rättvisa i roddfinalen. Han har haft feber och det märktes att han inte hade något krut i musklerna. Otur. Bättre lycka nästa gång.

Till de märkligare problemen som dykt upp hör väl de svenska simmerskornas dräkter som tydligen inte håller måttet. Sekunder innan "Tessan" ska gå in till finalen på 50 fritt spricker hennes dräkt i baken. Har de köpt för små storlekar eller är det Speedo som givit dem sekunda varor? Tessan säger att hon hellre hade summit (simmat?) naken, och det hade man väl inte haft något emot:)

Nej, skämt åsido så tycker jag att simning under flera år utvecklats till alldeles för mycket materialsport. Om du inte hör till något av de större simmarländerna, eller i alla fall har en rejäl plånbok så har du ingen chans att konkurrera. Förr räckte det med ett par badbrallor/en baddräkt och eventuellt en rakhyvel. Nu simmar man i hela dräkter som kostar vaddå, 10 000-tals kronor stycket.

Även om jag förstår att detta med materialforskning är marknadens förhållningssätt till sport tycker jag att det vore trevligt med en återgång till grunderna, som nog skulle vara till gagn både för idrottare och åskådare. OK, det kanske inte blir världsrekord varenda år, men det skulle bli en rättvisare kamp. Då skulle det vara större chans att den som är riktigt duktig vinner, snarare än den som har råd med mest high-tech.

Materialsport leder mig osökt in på tennis, och min önskan att man ska återgå till mindre fjädrande racketar så att vi får se lite mer variationsrikt spel. Gårdagens ljuspunkt var ju Tomas Johansson/Simon Aspelin (vars storebröder Daniel och David jag har spelat tennis med som junior) som till sist betvingade fransoserna Clement/Llodra i en batalj av bibliska proportioner nära på. 7-6, 4-6 och 19-17! Det sista setet tog längre tid än de andra två tillsammans i denna 4.30h långa match. Jag hade ingen möjlighet att se slutet, men jag bandade matchen. Oj, oj, oj!

Jag vet banne mig inte om jag vågat se matchen om jag varit hemma. Min arrogans når nämligen höga nivåer när det gäller sport på tv. Jag är ibland övertygad om att det faktum att jag ser på matchen påverkar utgången negativt på något kosmiskt plan;)

Ara Abrahamian bortdömd igen

Jag har sett sekvensen från semifinalen där domaren dömer poäng, och seger, till italienaren. Jag är amatör, men det verkar som om min uppfattning stöds av de som kan. Nämligen att Abrahamian inte gör något fel, eller åtminstone inte brottas annorlunda än italienaren.

Först anklagades Abrahamian för att inte "öppna sig" för motståndarens grepp, men det syns tydligt att när domaren skriker "open" så lägger Ara ut sin arm för att italienaren ska få "komma till". Sedan ändras det hela till mattflykt. Att det skulle vara mattflykt är ju så skrattretande att man undrar hur maktfullkomliga domarna känner sig för att kunna döma så med huvudet under armen. Ara hade en arm utanför den röda ringen, men enligt reglerna måste mer än halva kroppen vara utanför. Något som den italienska brottaren hade vid minst ett tillfälle utan att bestraffas.

Men det må vara som det vill med det. Jag tycker att brottare världen över ska bojkotta sin sport tills de får regler som inte ger så här stort utrymme för godtycke. Överlag är jag motståndare till att sporter "moderniseras". Man har gjort det för att försöka stoppa förslaget att brottning ska tas bort ur OS-programmet. Men som sakernas tillstånd verkar vara nu tycker jag att brottning knappt kan kallas sport.

Det är ju också ganska sensationellt att förbundet inte tillåter protester. Det är kanske därför man har domare som kan sitta efteråt och skratta den förfördelade brottaren rakt i ansiktet på det sätt som Jean-Marc Petoud gjorde. Jag hoppas att han fick bra betalt för att svika sin sport. Det känns nästan som att det handlar om cricket, eller ännu mer som rollspel. Och att det avgörs med en jättelik regelbok och tärningar. Om du har en poäng redan, och röd trikå, men inte tandskydd slå med en tärning. I annat fall gå till 23! Tsk!

Det som är så otroligt surt, och som givetvis är anledningen till Aras oerhörda ilska och bitterhet är att han råkade ut för en liknande bortdömning i Aten 2004. I finalen var det oavgjort och Ara hade tagit den senaste poängen (om jag minns rätt). Jag tyckte, och de flesta experter tyckte, att Ara var den aktive ändå döms han ner i parterr och där drar ryssen honom.

Men tillbaka till nutid. Ara vann bronsmatchen på ren ilska, och på ett sätt som jag först inte begrep. Han vann första ronden med 3-0. I andra ronden misslyckades han att ta poäng i sitt parterröverläge så fransosen fick en "bonuspoäng". De sista 30 sekunderna fick fransmannen övertag men tog ingen poäng. Så då fick Ara en bonuspoäng, och det räckte tydligen för att vinna ronden, och därmed matchen.

Sedan är det märkligt att det blev två bronsmedaljörer. Jag vet inte exakt hur det fungerar (heller), men eftersom det var två semifinaler borde det ju ha funnits två förlorare som gjorde upp om tredje plats, men icke så i brottning. Det finns ett så kallat återkval där två från kvartsfinalerna (?) får chans att brottas om brons. Det låter ju helt nipprigt.

Det finns heller ingen seedning, vilket är en annan del av lotteriet. Kan någon föreställa sig att Nadal och Federer skulle gå in oseedade och kanske regelbundet slå ut varandra innan finalen? En del av de här internationella idrottsorganen verkar sannerligen inte ha fair play som första punkt på dagordningen.

Vid prisutdelningen tog Abrahamian emot medaljen och sa tjingeling till de andra på podiet. Han gick fram till brottningsmattans mittpunkt och lade ner bronsmedaljen innan han lämnade arenan. På samma gång en kraftfull men kanske lite taskig protest. Det hade varit snyggare (men troligtvis inte lika effektfullt) om han antingen inte dykt upp, eller också stått kvar tills prisceremonin var över och sedan lämna tillbaka medaljen.

Den italienska segraren tyckte att Ara betedde sig illa, att ibland har man tur ibland har man otur. Vad är det för jävla inställning. Ska seger i brottning bero på om man har tur!? Hur kan man dessutom förvänta sig att en brottare ska kunna vara sportslig när semifinalen var ett skämt. Kanske borde itaienaren inse att han inte gick till final helt och hållet på egna meriter utan på grund av en horribel (fel)bedömning. Men för honom spelar det kanske ingen roll.

Om ni vill läsa en samling mer eller mindre begåvade, fördomsfulla och känslomässigt omogna kommentarer kan ni gå till Yahoo.

Finns Petra Mede?

SVT visar tv-magasinet Olssons studio. Det har fått utstå en del kritik för att vara pratigt utan att något av värde sägs. Det verkar stämma av dagens program att döma. (Gamla) nyförvärvet Richard Olsson och likaledes gamla proffstyckaren Erik Hörstadius som beskrivs som kalenderbitare när det gäller OS, har visserligen svada men nog var programmet lite innehållslöst.

Det slår mig nu att detta måste ha varit programmet jag såg tre sekunder av igår, där Mona Sahlin klistrat statsminister Reinfeldts huvud på en blind idrottare som spelade goalball. Hysteriskt roligt tyckte de inblandade, lite larvigt tyckte jag.

I dagens program deltog bland annat Petra Mede. Frågan jag ställer mig är huruvida Petra Mede verkligen existerar? Det känns som om hon stigit rakt ur det halvkassa humorserien Morgonsoffan. Allt hon säger känns så ickespontant, och så inövat att det nästan känns som om hon lärt in ett manus. Är det egentligen en helt okänd kvinna som spelar Mede?

OS (dag 1)

De svenska fotbollsdamerna gick på pumpen mot Kina i onsdags, och förlorade med 1-2 i en match som än en gång visar att Sveriges tid som stornation nog tyvärr är över. Vi är inte bättre än så här heter det ju.

Matchen började tjusigt. Härenstam och Strömberg (varför kör man inte Strömberg/Lindeborg?) började presentera lagen när det kommer in en kinesisk röst och så blir det tyst. Jag ger mig fasen på att de hade fått slut på mynt till telefonapparaten:)

Man ska inte jämföra dam- och herrfotboll men det GÅR INTE ATT LÅTA BLI! Även om jag hör till dem som anser att den största boven i dramat är bollens storlek så sker det märkligt ofta felpass, nedtagningar med "träben" och andra nybörjarmisstag. Det påminner om när vi spelade fotboll i skolan, alla på bollen och tjonga på så hårt det går. Det kan ju bli mål. Det är påfallande lite "tanke" ibland. Men fotbollsplanen ser ju också ut som något från Gotia Cup, det är inte Neu Camp precis.

Ändå hoppas jag givetvis av hela mitt hjärta att Sverige vinner dagens match, och att man även tvålar till Kanada i den sista och förhoppningsvis avgörande matchen. Det vore kul att ha ett svenskt lag med till nästa omgång. För de svenska handbollsdamerna tror jag tyvärr väger för lätt i detta OS. Med lite flax och kämpavilja kan de eventuellt ta sig vidare till kvarten men då måste de kämpa hårt.

Wagner (den tjocka tanten har sjungit)

Det finns säkert många fler idrottare än Veronica Wagner som fått ett negativt besked från SOK angående medverkan i Peking-OS, men hennes fall har väckt allmänhetens intresse. Precis som i fallet med Engla har jag lite svårt att smälta hur godtyckligt drevet går, detta med vem vi får för oss att sympatisera med. På Aftonbladets webbsida visas också mycket riktigt en bild på Veronica, där hon med huvudet en aning på sned intar den klassiska offerposen (säkert har Aftonbladet valt bilden av just den anledningen).

Samtidigt går det inte att frigöra sig från känslan av att SOK består av en samling tomtar. Först hävdade man nämligen att Wagner inte får biljett till OS eftersom hon är skadad: "Inga namninsamlingar i världen läker hennes skadade fot. Wagner kommer i n t e att få åka till OS", sa SOK:s ordförande Stefan Lindeberg 25/6.

När de läkare/fysiologer som tidigare undersökt henne förklarade att inga medicinska fakta stödde det beslutet ändrade man sig på och hävdar nu att beslutet att inte skicka henne beror på att man inte tror att hon kommer att vara topp 8 i sin gren: "Styrelsen håller fast vid sitt tidigare beslut. Vi har skapat en otydlighet eftersom vi ifrågasatt hennes fysiska status, men vad det handlar om är att hon egentligen inte har uppfyllt SOK:s kriterier".

Beslutsfattare som konfronteras med märkliga uttalanden har olika tekniker för att ta sig ur situationen. Jag har beskrivt Reinfelds taktik förut, (passivaggressiva) angrepp typ "men är du så mycket bättre själv då?". Det finns total förnekelse, där ingen form av fakta förmår störa den skeva verklighetsuppfattningen. Pudeln, där man överdrivet och ofta en aning oärligt framställer sig själv som fullständigt hopplös i ett försök att blanda bort korten och få folk att sympatisera (Basil Fawlty). Sedan finns det förstås också alternativet att bita huvudet av skammen och erkänna att man gjort bort sig och förklara sig så ärligt man kan.

SOK gör en halv pudel, en liten chiwawa kanske. Man medger inte att man farit med osanning om anledningen till att Wagner förvägras en biljett, man erkänner istället "ödmjukt" att man inte varit helt tydlig i sin kommunikation med henne och media. Jag vet inte hur mycket tydligare de kunnat vara. Och om det nu var så att hon inte uppfyllde villkoren så var det väl bara att säga så. Varför låtsas att det var av omtanke om Wagner, och varför använda en lögn som är så enkel att avslöja?

Jag vet inte exakt hur högt Wagner rankas i världen, men hon är vår enda gymnast som ens är i närheten av världstoppen. Om hon får till en bra serie kan hon nå riktigt framskjuten placering. Säkert bättre än många andra svenska OS-resenärer. Aftonbladet har av detta skäl sammanställt en lista på godkända OS-deltagare, och även om man tar i beaktande att en del av dem är med "för att lära" visar det ändå att SOK är rejält inkonsekventa och att topp-8 också verkar vara något av en halvlögn.

Undrar vilken den egentliga orsaken är, de har ju trots allt satsat rätt mycket stålar på Wagner. Varför vill de inte ha utdelning? Om inte annat så kommer antagligen många svenskar som annars inte skulle kika på gymnastik att slå på tv:n när hon tävlar. Parat med ett visst mått prestige (ingen ska säga åt SOK hur de ska bete sig) så känns det också som ett typexempel på fegt och dåligt ledarskap.

För när Aftonbladets reporter påpekar att Wagner är den enda gymnast från Norden som kvalificerat sig enligt IOK:s kvalgränser, och att det borde visa vilka kvaliteter hon besitter svarar Lindeberg "Så kan vi inte göra. Släpper vi åt ena hållet måste man släppa åt andra också." Men så är det ju inte. SOK är uppenbarligen suveräna i sin beslutsfattande, de kan inte ställas till ansvar så de kan fatta vilka beslut som helst. Och de har de sannerligen gjort i Wagners fall.

Antagligen hade de ingen tanke på att ens diskutera beslutet. Stefan Lindeberg och kompisarna i SOK tog rast, drack lite kaffe och mumsade i sig en vetelänngd. Sedan påstod man att man haft ett möte och bestämt att stå fast vid det redan fattade beslutet. Envisa fegpåttor!

Vinter-OS till sommar-semesterby i Ryssland

Sveriges representant i Olympiska kommitteen, Gunilla Lindberg, säger idag att hon inte ser något anmärkningsvärt i att en rysk sommar-semesterort tilldelas vinter-OS 2014. Det är hon nog rätt ensam om. Den som tror att delegaterna fått lite oljepengar som extra "smörjmedel" räcker upp en hand. Orten har inte en enda anläggning idag, och det säger väl ungefär allt.