Ulfbåge och Grenemark kommenterar skidskytte

Jag har kikat på dagens skidskyttetävlingar i Pokljuka och slås, än en gång, av hur förbannat otrevlig Christer Ulfbåge är mot Kalle Grenemark. Jag vet inte om det är en jargong de båda är överens om men deras "gnabb" framstår för en utomstående likt två suparkompisar som är en snedfylla bort från ett knivslagsmål. Dessutom skulle Ulfbåges mästrande vara lättare att smälta om han hade rätt, men det finns nästan inte en observation som är korrekt. Med tanke på hur mycket Ulfbåge missar undrar jag ibland om han ens har en tv-bild.

Invincible, men inte om TV5 får bestämma

Har precis sett sista halvan av filmen Invincible, med Mark Wahlberg i huvudrollen. Filmen handlar om Vince Papale, en 30-årig bartender som 1976 fick chansen att provspela för det amerikanska football-laget Philadelphia Eagles och överraskande nog lyckades ta en plats i laget.

Det är en ganska så formatstöpt askungesaga-sport-film men det finns ett par fina scener mellan Vince och fadern Frank som visar hur mycket det lokala laget (och sonens lycka) kan betyda för en man som inte har så mycket i livet och som ändå måste orka gå upp på morgonen och slita hårt hela dagen i tung industri. Jag fattade tycke för Frank (Kevin Conway) och ville veta vem skådespelaren är men det blev inget med det. Eller jo, det blev det ju men jag fick lova att gå till IMDb.

TV5 klippte visserligen inte filmen innan eftertexterna hunnit till Frank Papale, men man förminskade bilden och satte den i en liten ruta så att man kunde visa att "Americas Funniest Videos" skulle till att börja. Det gick med andra ord inte att läsa rollistan bara för att man skulle kunna visa tablån samtidigt som den vanliga lobotomerade programpresentatören kunde förklara samma sak med ord. De hade ju redan visat en textremsa att ett nytt program (vilken överraskning) skulle till att börja så varför känner sig kanalen tvungen att hitta ännu ett sätt att våldföra sig på en film? Att säga att TV5 suger röv är verkligen en våldsam underdrift!

Serbien vs Italien i U21

Jag känner en handfull personer av serbisk härkomst och de är undantagslöst trevliga, hjälpsamma och duktiga. Som folk är mest här i världen. Jag nämner detta för att klargöra att detta inlägg inte är resultatet av fördomar.

Jag får nämligen en svagt obehaglig känsla i magen när jag ser Italien spela ungdomsfotboll mot Serbien i Helsingborg. Det började redan vid "insjungningen". De serbiska spelarna hade handen över hjärtat, och flera av dem såg ut att forma fingrarna till samma tecken för nationalism som den serbiska sångerskan Marija Šerifović gjorde sedan hon vunnit ESC i Finland (och som man sade betecknar serbisk överlägsenhet mm). Överdriven nationalism är farliga saker, och det känns extra osmakligt med tanke på kriget i (forma) Jugoslavien där bland annat Serbien bedrev etnisk utrensning (mest känt är väl Srebrenicamassakern)

Inte kändes det bättre när stora delar av publiken (ditresta serber) buade när man spelade den italienska nationalsången. Vad man än tycker om motståndarna håller man käft när nationalsången spelas, så är det bara. Allt annat är oförskämt. Men buandet begränsades inte till detta, nej under hela första halvlek buade man varje gång en italienare hade bollen. Är det inte nog att publiken beter sig som idioter när man spelar i gamla kommunistländer, måste de ta med sig beteendet till den civiliserade världen? Jag tycker att det är beklämmande. [Matchen slutade 0-0]

Det är Robin Söderling vi vill ha!

Vem hade trott att Robin Söderling skulle bli den som satte stopp för Rafael Nadals fenomenala segerrad i Franska öppna mästerskapen. Men så blev det. Jorå så att... Där satt den! Swisht!!!

Inför matchen hade Nadal aldrig förlorat på Roland Garros röda grus, han hade precis övertagit den längsta sviten från Björn Borg (28 segrar) och Chris Evert (29 segrar) med sina 31 segrar och han hade någonting i stil med 92-7 i set. Han hade faktiskt inte tappat set sedan finalen mot Federer 2007. Han hade dessutom 3-0 i matchstatistik mot RS och klådde honom med 6-1, 6-0 senast de möttes på grus i Monaco. Det var liksom bara att ställa ut skorna.

Det blev av den anledningen säkert en rejäl chock att RS inledde fullständigt respektlöst och utklassade Nadal i första setet med siffrorna 6-2. Därmed var min förhoppning redan uppfylld. Jag hoppades nämligen att RS skulle göra en bra match och knipa ett set, eller åtminstone hålla matchen vid liv så länge att Eurosport han visa några game efter slutetappen av Giro di Italia. Jag spelade för övrigt in ett avsnitt av Griniga gamla gubbar på SVT24 så när jag äntligen kunde växla över till Eurosport var matchen slut. Jag visste att RS ledde med 2-1 i set, så när Söderling skrev på kameran och Nadal såg bedrövad insåg jag att han gjort det omöjliga.

De svenska webbtidningarna flyttade ner nyheten att Zlatan vunnit italienska skytteligan och skrev om bragden i Paris. RS hade otroligt nog besegrat Nadal med 6-2, 6-7 (2-7), 6-4, 7-6 (7-2) och därmed avancerat till sitt livs första (Grand Slam) åttondelsfinal på Nadals bekostnad.

En sådan match vill man ju inte gärna missa, så jag köpte en månads medlemskap i Eurosport Player, deras version av SVT Play. Det var en hygglig uppkoppling men matchen som fanns att strömma hem var märkligt nog inte kommenterad. Jag vet inte om jag missat någon inställning eller om matchen helt enkelt bara finns utan kommentator för att folk från alla länder ska kunna se den.

I första setet var RS helt överlägsen och Nadal såg både konfunderad och frusterad ut. I andra set blev det jämnare och Nadal bröt RS för första gången. Men när Nadal servade för setet vid 5-4 bröt RS tillbaka och sedan gick det till tie-break. Där var Nadal skoningslös och vann med 7-2. Tredje set var jämnt men RS bröt Nadals serve vid 3-3 och höll sedan undan till 6-4.

Det fjärde setet blev precis som andra set helt jämnt. De följdes åt till 6-6 och i detta tie-break var det RS tur att triumfera. Det roliga var att RS fick precis lika stora ovationer, kanske till och med större, som Nadal när han vann en boll. Jag hade förväntat mig mer stöd för Nadal men publiken var mycket sportslig. Efteråt försvann båda spelarna ganska snabbt från banan, och Nadal såg inte glad ut (förstås).

Jag kan tänka mig att det är extra surt för Nadal att förlora mot Robin Söderling. De spelade en slags hatmatch i Wimbledon för ett par år sedan, där RS ruttnade på Nadals ovana att ta otillåtet lång tid på sig mellan poängen. Så han började härma Nadal, drog sig i brallorna och studsade bollen extremt länge. Efter en miljon regnavbrott och fem (!) dagars spel vann Nadal till slut och snackade skit om RS efteråt.

Något som bidrog till segern var att RS höll sitt humör i schack hela matchen. Han hade, vad jag kommer ihåg, inte ett enda utbrott. Han ifrågasatte inte ett enda domslut och han lät Nadal dra i brallorna och bolla med bollarna (ja, tennisbollarna) av hjärtans lust. När det blev dags att spela om poängen var han kylig och ryckte sönder Nadals spel. Det var en hård dag för de regerande mästarna för Ana Ivanovic åkte också ut. New balls please!

Hände hoch!

Hur fantasitisk är inte de svenska skidskytteherrarnas "maskering" inför säsongsavslutningen i Ryssland? Efter Edholms uttalande på hemsidan om dopade ryssar fick landslaget ta emot en del hotfulla e-mejl. Aftonbladet visar bild på hjältarna från Telemarken, eller de tyska porrskådisarna från 80-talet. Och finns det en ryss som vågar sig fram för att ta autografen av psyko-Ferry är han/hon värd Svd:s bragdmedalj. Kolla blicken!

Poker

TV4 Sport visar ett pokerprogram, vad det heter vet jag inte, där man spelar No Limit Texas Hold'em. Spelet verkar rätt kul men jag inser att jag aldrig kommer att bli en mästare. Anledningen är inte att jag saknar anlag för att spela poker. Nej, det beror dels på att jag nog aldrig kommer att kunna lära mig sumla marker som de stora pojkarna gör, dels att jag skulle få kronspel på att muppar som sitter och fipplar med sina spelmarker hela tiden som nervösa ekorrar.

DN-galan, eller "Vem drog ur proppen?"

Såg DN-Galan tidigare i kväll. Det var en kvalfylld afton för oss som hoppas på framgångar i OS. Sanna Kallur drog sig ur 100 meter häck när hon på uppvärmningen kände att det stramade lite i låret. Hon vill inte riskera något så här tätt inpå OS, och berättar för radio och tv att hon inte är skadad eller har någon "känning". Jag hopppas att värsta skadan för kvällen var när hon fick fingret ikläm i sin ryggsäck. Dock känns det inte bra att hon ligger så på gränsen. Tyvärr känns det som om det finns en klar risk att hon går sönder under OS.

Ungefär samma sak som hände Christian Olsson alldeles nyss. Han har inte tävlat på ett helt år och gjorde ett ganska mediokert första hopp. Dock fick han till en hygglig träff vid hopp två, och flög 17 meter. Nästa hopp sprang han "igenom" eftersom han hade slagit upp skadan i sitt lår igen. Så jäkla trist, för honom och för oss. Jag har svårt att se hur han ska kunna komma tillbaka. Även om han hittar motivationen att köra rehab ett år till verkar det som om hans kropp inte håller. Synd att en så exceptionellt talangfull och trevlig idrottare (troligtvis) tvingas avsluta sin karriär på detta vis.

En idrottare som varken är exceptionellt duktig, eller verkar särskilt trevlig, är häcklöparen Robert Kronberg. Han misslyckades i DN-Galan och skyller ifrån sig i vanlig ordning. Jag säger inget om att han blev störd av löparen på banan intill (även om eventuell kontakt och ihakning verkar närmast försumbar), men att skylla missad OS-biljett på den tidigare dopningsavstängde letten Stanislavs Olijars är billigt. Kronberg har haft chansen tidigare under säsongen att övertyga men har sprungit relativt dåligt.

DN-Galan var enligt SOK hans sista chans, och jag är rätt övertygad om att han inte nått framgång ens om han fått springa ostört. Han är helt enkelt inte en man för OS, och det har han väl med SOK:s överdrivet strikta (nya) regler aldrig varit. Som bäst har han varit 3:a i ett inomhus-EM, i övrigt begränsar sig hans framgångar till en eller annan finalplats.

Tillfälligt avbrott

Folk blev som vansinniga över bild- och ljudavbrotten igår, något jag kan ta med upphöjt lugn även om det var trist att missa upplösningen. Själv blir jag mer uppjagad när Magnus Hedman spottar ur sig banaliteter på löpande band eller när Jidhe rynkar pannan och säger något "djupt". Jag har inget emot Hedman, men man måste känna sina begränsningar och som expert är han rent hopplös. Han är en babblande floskelgenerator som inte sagt ett klokt ord på drygt två veckor. Hans analyser är ofta nonsens och han har en fäbless att yttra självklarheter som om han delade med sig av visdom från en magisk källa som vi vanliga dödliga inte har tillgång till.

Jag har för övrigt retat mig på att fotbolls-EM bara sänds i TV4 och TV Sport. Det beror inte i första hand på de lättviktiga experterna och på att hela arrangemanget, med en fånig inglasad studio nedanför slottet (!) känns oerhört lågbudget på något vis. Nej, det verkligt sorgliga är att det utmärkta radarparet Staffan Lindeborg/Glenn Strömberg inte får kommentera matcher utan bara används i SVT för att analysera "före och efter ".

Det är ett slöseri med talang tycker jag, inte från SVT:s sida utan från universums och sakernas tillstånds sida. Eller kanske från det fanskap som tyckte att TV4:s reklampengar kändes bäst i fickan. För vad gäller bisittare har Strömberg ingen överman. Det är fantastiskt till exempel hur svag Jens Fjällström är på att analysera skeendet, eller ens enskilda situationer. Jag är ingen fotbollsexpert men jag har väl ögon att se med för tusan.

Pajaskonster på europeisk elitnivå

Jag tror aldrig att jag sett något värre än Europacupen i friidrott som äger rum på Ata Türk-stadion i Istanbul. För det första syns inte en käft på läktarna. Det finns plats för 80 000 åskådare men ryktesvis fanns cirka 500 på plats. Hur dåligt med reklam har man gjort för den tävlingen? Och varför lägger man en tävling i ett friidrottskt u-land?

För det andra hade uppenbarligen ingen berättat för funktionärer vad de förväntades göra. Man missade att höja ribban vid höjdhopp, ibland knatade man iväg över ansatsbanorna när en idrottare påbörjat ansatsen och resultattavlorna visade fel resultat eller var helt svarta till följd av strömavbrott. Det hade varit ett större nöje att följa tävlingen via Text-TV.

För som lök på laxen var tv-sändningen så fruktansvärt dålig att jag trodde det handlade om en midsommarmatsinducerad mardröm. När man inte följde de turkiska deltagarna så tätt att man kunde räkna näshåren, gjorde man samma sak med den som ledde de olika distansloppen. Vid målgång kunde jag som tittare inte avgöra hur det gått. Det enda jag visste var att den som var i närbild vunnit! Det var surrealistiskt uselt. Detta från ett land som sökte, och tack och lov inte fick, OS 2008!

Producenten, om det faktiskt var så att sändningen "producerades" och inte en apa som tryckte på slumpvisa knappar, borde tas ut någonstans bakom en läktare och smiskas hänsynslöst. Eller få en mycket nödvändig snabbkurs av Georgios Karageorgiou, världens överlägset bästa sportproducent. För en gångs skull håller jag med Jonas Karlsson, när han säger att SVT borde vägra att betala en enda spänn för skiten.

5 hundradelar...

skiljde mellan guld och fjärdeplats för Sanna Kallur i finalen på 100m häck. Faaaan! Det är bittert, och jag led så med henne när hon intervjuades efteråt och hade svårt att hålla tårarna borta. Men hon sänkte sitt personrekord och hon har alla möjligheter att komma igen i OS nästa år! Läs mer på SvD

VM i Osaka

Har inte berört årets VM i Friidrott trots att vi redan fått ett guld genom Carolina Klüfts makalösa insats. Grattis till henne, och till oss. Sändningarna visas i SVT och SVT HD. Jag får nästan försöka låta bli att kika för mycket på HD, för vanliga sändningar börjar kännas som om man hade starr. Fantastiskt hur snabbt man blir bortskämd. Börjar så smått fundera på blue ray:)

SVT gör som vanligt, skulle jag vilja påstå som balans till alla som hoppar på det populära "sparka på SVT"-tåget, ett bra jobb. Jacob Hård och Anders Gärderud är alldeles utmärkta som kommentator/expert. De har en bra kemi som man säger, vilket tyvärr inte riktigt kan sägas om Jonas Karlsson. Jag tror att Karlsson fått en släng av storhetsvansinne sedan han fick ta över som "tyckare" efter Albert re(signerat) Svanberg.

Flera gånger har jag tyckt mig märka att speciellt Gärderud tappat tålamodet med Karlsson som, likt Chris Härenstam, hela tiden ska försöka briljera med sina kunskaper på ett passiv aggressivt sätt. Och Karlsson har ovanan att säga emot (bara för att), trots att vilken sportintresserad tittare som helst snabbt konstaterat att Gärderud i princip alltid har rätt. Dessutom gör Karlsson sina "korrigeringar" på ett lite mästrande sätt som han sedan försöker mildra med hjälp av ett ansträngt kort skratt. Men kanske är det bara så att han är lite socialt handkikappad:)

En annan sportreporter som verkar vara ute på lite djupt vatten är ankaret Marie Lehman, som genomför intervjuer med idrottare i den så kallade mixade zonen. Hon kommer av sig, är inte tillräckligt slängd i engelska (när hon pratar med utlänningar) och verkar faktiskt ha svårt att föra ett spontant samtal. I studion är hon ofta utmärkt, men inte i lajv-situationer verkar det som.

Är oändligt tacksam dock för att det är SVT som sköter sändningarna. Jag börjar bli mer och mer allergisk mot reklam, eller i alla fall sättet på vilket reklam ofta visas i sportsammanhang. Det kommer små nålstick mellan grenar, så korta inslag att man inte hinner gå därifån, för långa för att man ska stå ut med dem. Men det är säkert så man planerat det hela, de är luriga de där reklammänniskorna:)

Studio Sumo

Ser friidrott på SVT HD, vilken skillnad det är!

"Han lättade på trycket sista biten in", Jacob Hård om varför en amerikansk sprinter inte lyckades direktkvalificera sig från försöksheat på 100m. Jag förstår vad han menar, men jag får en helt annan bild i huvudet, och en väldigt rimlig förklaring till varför löparen ifråga inte gick vidare.

Glenn(s) över sjö och strand

Vilket jäkla liv det blev när gamle fotbollskämpen Glenn Hysén utsågs till invigningstalare vid årets Pride-festival. Han anklagas för att vara homofob, och anledningen är att han en gång lappade till en man som tallade på honom vid ett toalettbesök på Frankfurts flygplats. Hysén förklarar att det var en instinktiv handling [och det hela verkar ha begränsats till en rejäl örfil som fick tafsaren att ramla in i ett av båsen]. Allt detta förklarar Hysén när ABC intervjuade honom och man tycker att det kan räcka så. Men icke. Bland annat i DN går Anders Selin till attack.

Och författaren till boken Bögjävlar, Petter Wallenberg, tycker att Hyséns våldsamma reaktion visar en "aggressivit som bottnar i det klassiska skyddandet av den heterosexuella manligheten". Och att det finns paralleller till mordet på en homosexuell hockeyspelare för några år sedan. Jag tycker att det låter som skitsnack och att Hyséns reaktion är högst normal när man utsätts för ett sexuellt övergrepp.

Han ställer dessutom den ohederliga och lätt genomskådade hypotetiska frågan om vad Hysén skulle ha gjort om det var en kvinna som tafsat. Tja, det kan vi ju inte veta, men för att balansera det hela kan vi ju ställa oss frågan vad som hänt om en kvinna golvat en man som tafsat? Hon hade blivit hjälte helt klart.

Och att Hysén möjligen inte skulle ha nitat en kvinna kan nog i så fall ha mer att göra med den fåniga regeln att en man aldrig, under några som helst omständigheter, får slå en kvinna. Den regeln är djupt inpräntad i de flesta av oss män, men jag har inga sådana fördomar. Om en kvinna hotar mig och fysiskt våld är enda utvägen kan jag försäkra er att hon snart blir expedierad:) Därmed inte sagt att jag är våldsam av naturen, tvärtom, men jag ser defintivit min fysiska styrka som en del av ett fungerande försvarssystem.

Men tillbaka till toaletten i Frankfurt. Vad än Wallenberg anser måste det betraktas som ett klart övergrepp att plötsligt ta tag i en okänd persons könsorgan på en allmän toalett. Allt annat vore att verkligen falla för myterna och fördomarna om homosexuella (att de sätter på allt som rör sig). Jag har svårt att tänka mig att särskilt många skulle bli glatt överraskade över att en annan man erbjuder sig att "skaka av" snorren, sådant händer gissningsvis bara i porrfilmer.

Så jag tycker att Wallenberg, Selin och andra som anser att detta var en aggression riktad speciellt mot bögar bör tagga ner en aning och inse att även en man vill bli tillfrågad först. Och vart har romantiken tagit vägen? Va? Kunde han inte ha erbjudit Hysén en drink först i alla fall?

Käka upp hjälmen

En av höjdpunkterna om dagarna är att se på Eurosports sänding av "Tour de France". Jag gör det inte för att jag är jätteförtjust i cykling utan för att evenemanget kommenteras av Robert Vachi och Anders Adamsson. De är vid sidan av Kim Hartman de klart lysande stjärnorna på kommentatorshimlen.

De har en otroligt skön jargong sinsemellan och är samtidigt oerhört kunniga, båda är gamla elitcyklister så de vet vad de snackar om. De bjuder på sig själv, och berättar sådant som att Robert en morgon åkte ut på cykeltur med cykelbyxorna ut och in. Och liksom Hartman bjuder de på massor av roliga uttryck. Som när cyklisten Casar för sent svarade på en spurt och kom tvåa med några centimeters marginal. Då utbrister Adamsson: "Men, Casar, han måste ju käka upp _hjälmen_ ikväll!"

Skönheten och odjuret ...

...kallade man Klüft vs Barber inför VM i Finland (2006?) men det är kanske att gå lite långt. Dock är det med stor tillfredställelse jag ser Klüft krossa till sin franska motståndare i längdhopp i kvällens GP-tävling Lousanne. Klüft vann på årsbästa 6.84, ett av hennes längsta hopp någonsin, medan Barber bara nådde 6.37 och hamnade på fjärde plats.

Barber har säkert ett lass förklaringar, förlåt undanflykter, på lager men jag gissar att det måste resultera i ännu en spricka i hennes mentala rustning, detta att få stryk i sin paradgren bara någon månad innan VM i Japan. Av dumma Klüft som ju bara har haft tur i hela sin karriär och som tack vare detta är obesegrad i sjukamp sedan 2003 eller liknande.

World's Wackiest Sports

Ända sedan Åke Whilney i början av 80-talet gjorde reportage om konstiga sporter (främst från Japan) har jag fascinerats av de få begränsningar människor verkar ha när det gäller sport. Det finns ett talesätt som går något liknande: Fem minuter efter att någon uppfunnit en nyttopryl har någon kommit på hur man kan ha det till nöje. Så det var med viss förväntan jag växlade över till TV6 och deras program om knäppa sporter.

Sporterna var inte så knäppa som jag trodde, mer av freak show-karaktär, och tyvärr var de tre manliga programledarna GRABBAR av värsta testosteronstinna homofob-sort. Deras kommentarer under den kvart jag orkade titta begränsades i huvudsak till "undrar om de får brudar", "snygga brudar" och "så jävla bögigt!" WWS är ett tvättäkta skitprogram!

Wimbledon 2007 - Finalen

Jag är kluven. Just nu står det 1-1 i set och spelarna håller sina servar i tredje set. Å ena sidan ser jag gärna att Federer förlorar eftersom jag ofint nog hoppas att Borg förblir ensam om fem raka titlar, å andra sidan har jag ingen större lust att se spelförstöraren Nadal vinna. Så jag vet inte.

Jag har ingenting emot Federer, han verkar rätt OK. Lite tråkig men trevlig. Anledningen till att jag är lite negativ till fem raka för honom är att jag tycker att konkurrensen (på gräs) är förbannat dålig på herrsidan just nu så jag kan inte till 100% säga att han förtjänar sin svit. Det är egentligen bara Nadal som bjuder motstånd och det är ju för sorgligt.

Jag anklagar kompositracketarna för den dåliga standarden. Precis som på damsidan har det gjort att allt för många spelare fokuserar nästan enbart på styrka och verkar nästan helt sakna spelförståelse eller förmåga att ändra sitt spel om så skulle behövas.

Nadal är för butter för att jag ska unna honom en seger:) Mannen som gav kalsongrycket ett ansikte verkar dessutom vara både omogen och osportslig, jag tar helt Söderlings parti i efterdyningarna av deras match. Nadal verkar vara något så sällsynt som en dålig vinnare. Det är inte vad tennisen behöver.

Endast Sverige svenska tennisspelare har

Det stormar kring svenskarna i årets Wimbledon. Inte i positiv anda kanske, och tyvärr är alla utslagna.

Först försvann Robin Söderling mot Nadal efter en stark match utspridd över fem dagar. Nadal var lite för stark i slutet och Söderling hade lite oflyt också. Men det är inte matchen som sådan som ger rubriker, utan efterspelet. Nadal tycker att Söderling är oförskämd och opopulär på touren, medan Söderling tycker att Nadal har en massa dumheter för sig på planen.

Jag har tidigare kritiserat Söderling för att vara för egofixerad, men jag tar definitivt hans parti i det här fallet. Han uttryckte sig i alla fall bra mycket mer diplomatiskt än Nadal, och menade att han kunde säga saker om Nadal men att det inte var något han ville snacka om med media.

Sedan har vi Jonas Björkman som fick kronspel på en domare som åsidosatte en linjedomares domslut trots att det var en serv mot bortre delen av tennisbanan och väldigt nära linjen. Jag håller med Björkman om att detta inte var ett domslut som huvuddomaren ska lägga sig i. Han kan omöjligt ha sett bättre än linjedomaren.

Så Björkman lät domaren få veta vad han tyckte, att han var hopplös och inte borde få döma matcher i Wimbledon. Senare när Björkman förlorade gemet svor och skrek han på svenska "din jävla dåre". Inte snyggt men mänskligt. Följden blir att han får några tusen kronor i böter. Men det kanske det var värt för att få ur sig frustrationen. Och det var ju inte som om han välte domarstolen och sparkade på domaren.

Vinter-OS till sommar-semesterby i Ryssland

Sveriges representant i Olympiska kommitteen, Gunilla Lindberg, säger idag att hon inte ser något anmärkningsvärt i att en rysk sommar-semesterort tilldelas vinter-OS 2014. Det är hon nog rätt ensam om. Den som tror att delegaterna fått lite oljepengar som extra "smörjmedel" räcker upp en hand. Orten har inte en enda anläggning idag, och det säger väl ungefär allt.

Wimbledon 2007 - Regnet det bara öser ner

SportExpressen (som ska förvandlas till TV4 Sport och hysa Jidhe gissar jag) visar tennis från Wimbledon och jag håller en tummetott för Robin Söderling i hans holmgång med Nadal. Det står 2-2 i set, 4-4 i game och de går in på den fjärde dagen eftersom London visar sig från sin allra sämsta sida.

Jag har faktiskt sett Björn Borg spela i Wimbledon, kommer inte ihåg motståndaren eller resultatet och jag såg i ärlighetens namn inte så himla mycket heller. Men det var en speciell upplevelse att som 16-17-åring ta del av atmosfären. I jamförelse med dagens spelare var det otroligt tyst på banorna.

Jag kom att tänka på det när jag såg en bit av JC Ferreros match mot Tipsarevic. Man hör gaphalsen Maria Sharapova skrika som en galning några banor bort. Det är inte märkligt att spelare på andra banor begärt att hon ska dämpa sig. Det är inte klokt vad hennes röst bär långt! Man skulle kunna använda henne som mistlur.