Julian Assange, eller En galning (?) korsar sitt spår

Många som påstått sig kunna internationell rätt har sagt att det inte finns några som helst tvivel om att Assange lämnas ut från Storbritannien till Sverige. De fick rätt. Den brittiska domaren Howard Riddle meddelade att den internationella arresteringsordern var helt korrekt utställd, och var överlag mycket kritisk till Assanges försvarare som, enligt honom, medvetet försökt bedra domstolen.

Enligt konspirationsteoretikerna har en graverande omständighet varit att svenska åklagaren Marianne Ny inte försökt förhöra Assange medan han befann sig i Sverige. Det visar sig att hon vid ett flertal tillfällen försökt få till stånd ett förhör via Assanges svenska advokat Björn Hurtig, ett faktum som Hurtig försökte dölja för rätten och som han blev hårt kritiserad för av domaren. Det framstår som om "ljusets riddare" trots vilda anklagelser mot Sverige och rättsväsendet är den som fulat sig mest.

Jag har ingen aning om huruvida Assange har gjort det han anklagas för, om han avsiktligt våldfört sig, om det är ett missförstånd mellan honom och kvinnorna eller om kvinnorna blåljuger för att sätta dit honom. Klart är dock att han verkar vara en skenhelig praktfjant. Han tog i alla fall på sig offerrollen och stod framför pressuppbådet och förklarade indignerat att det är mycket allvarligt att en människa överlämnas till ett land där han inte förstår språket, där handlingar är på ett annat språk, där han saknar familj och vänner [underförstått bara för att man är misstänkt för ett brott]. Buhu och snyft. Eller som Eddie i Bottom skulle ha sagt; Bo-o-llokcs!

Assange hävdar att en utlämning till Sverige är att jämföras med att skickas till en diktatur eller bananrepublik. Alla med något sånär koll på verklighet förstår förstås att det är en löjlig anklagelse, antagligen rimlig i Assanges uppenbart dimmiga huvud, men gripna helt ur luften. Jag är övertygad om att svenska domstolar gör många misstag, precis som domstolar i andra länder, men att tro att man redan i förväg dömt Assange och att det står ett plan från CIA och väntar på Bromma är verkligen att vandra ut i fria fantasier.

Assange är dock ett PR-geni, och han får sina fans att äta ur handen, men det är bekymmersamt att så många (även relativt framstående människor) verkar köpa hans "sound-bites" helt okritiskt. Min åsikt om Michael Moores trovärdighet har sannerligen fått sig en törn med tanke på att han inte har några som helst problem att döma ut Sverige som nation baserat enbart på Assanges uttalanden. Hörde jag någon säga källkritik?