Julian Assange, eller En galning (?) korsar sitt spår

Många som påstått sig kunna internationell rätt har sagt att det inte finns några som helst tvivel om att Assange lämnas ut från Storbritannien till Sverige. De fick rätt. Den brittiska domaren Howard Riddle meddelade att den internationella arresteringsordern var helt korrekt utställd, och var överlag mycket kritisk till Assanges försvarare som, enligt honom, medvetet försökt bedra domstolen.

Enligt konspirationsteoretikerna har en graverande omständighet varit att svenska åklagaren Marianne Ny inte försökt förhöra Assange medan han befann sig i Sverige. Det visar sig att hon vid ett flertal tillfällen försökt få till stånd ett förhör via Assanges svenska advokat Björn Hurtig, ett faktum som Hurtig försökte dölja för rätten och som han blev hårt kritiserad för av domaren. Det framstår som om "ljusets riddare" trots vilda anklagelser mot Sverige och rättsväsendet är den som fulat sig mest.

Jag har ingen aning om huruvida Assange har gjort det han anklagas för, om han avsiktligt våldfört sig, om det är ett missförstånd mellan honom och kvinnorna eller om kvinnorna blåljuger för att sätta dit honom. Klart är dock att han verkar vara en skenhelig praktfjant. Han tog i alla fall på sig offerrollen och stod framför pressuppbådet och förklarade indignerat att det är mycket allvarligt att en människa överlämnas till ett land där han inte förstår språket, där handlingar är på ett annat språk, där han saknar familj och vänner [underförstått bara för att man är misstänkt för ett brott]. Buhu och snyft. Eller som Eddie i Bottom skulle ha sagt; Bo-o-llokcs!

Assange hävdar att en utlämning till Sverige är att jämföras med att skickas till en diktatur eller bananrepublik. Alla med något sånär koll på verklighet förstår förstås att det är en löjlig anklagelse, antagligen rimlig i Assanges uppenbart dimmiga huvud, men gripna helt ur luften. Jag är övertygad om att svenska domstolar gör många misstag, precis som domstolar i andra länder, men att tro att man redan i förväg dömt Assange och att det står ett plan från CIA och väntar på Bromma är verkligen att vandra ut i fria fantasier.

Assange är dock ett PR-geni, och han får sina fans att äta ur handen, men det är bekymmersamt att så många (även relativt framstående människor) verkar köpa hans "sound-bites" helt okritiskt. Min åsikt om Michael Moores trovärdighet har sannerligen fått sig en törn med tanke på att han inte har några som helst problem att döma ut Sverige som nation baserat enbart på Assanges uttalanden. Hörde jag någon säga källkritik?

Martha Stewart

Om det inte var för att jag vet att människan suttit i fängelse för skumraskaffärer skulle jag tro att Martha Stewart är den hittills mest lyckade AI-roboten. Det verkar nästan som om hon är mänsklig, fast bara nästan. Hur denna humorlösa och självupptagna kvinna kan ha beundrare som hjälpt till att bygga ett miljardimperium är för mig en gåta.

Jag har sett någon minut här och där i väntan på ett annat tv-program som råkar sändas ungefär samtidigt, och det är fantastiskt att se hur hon i stort sett ignorerar sina gäster. Hon ser ut att föra ett samtal, men om man lyssnar noga märker man att hon inte är intresserad av vad gästen säger, och hon tolkar svaren lika liberalt som den värsta sportjournalist.

Mest talande är hur hon beter sig mot barn. Jag såg en stund på ett avsnitt som handlade om Halloween. En sminkör arbetade på några små barn och gjorde dem till skelett, Spindelmannen och Hulk. Under tiden "småpratade" Stewart med dem och frågade vad de tyckte. Det tråkiga var att hon inte lyssnade på svaren utan på det mesta barnen sa replikerade hon "good, good". Kvinnan är som en enda lång infomercial där hon "pluggar" sina nya böcker eller produkter. Och detta sväljs tydligen med hull och hår. Inte underligt att världen ser ut som den gör.