Tyskland vs Argentina, eller "Att kasta glas i stehus"

Vilken inledning på matchen Tyskland - Argentina. Två minuter tog det innan Müller pillrade in en boll i nätmaskorna bakom Argentinas målvakt Romero. Det har tätnat till sedan dess, och sedan cirka 10 minuter verkar domaren ha tappat bort pipan; i alla fall när det gäller frisparkar åt tyskar. De blir ganska illa åtgångna då Argentina pressar för att kvittera.

Jag hoppas att Tyskland vinner, dels för att jag verkligen tycker om deras snabba och smarta spel, dels för att jag inte unnar Diego "Guds hand" Maradona...

[Tjoho, Tyskland gjorde precis 2-0! Klose.]

en framgång. Jag är möjligtvis långsint, men friskriver mig min småaktighet på samma sätt som många andra gör nuförtiden, jag står nämligen för det jag säger. Är inte det ett konstigt förhållningssätt förövrigt? Varför skulle en åsikt bli "mer" rätt bara för att man står för den? [Blir uttalandet "Pedofiler borde få fri tillgång till små barn" bra och fint för att den som säger det står för det? Jag tycker inte det!]

Men nu var det ju fotboll vi pratade om, inte sjuka vuxna. Eller kanske finns det en viss koppling ändå. Inte till pedofili, men väl till vuxna som borde veta bättre. För TV4:s kommentator Jesper Hussfelt...

[Men hejja! Nu blev det 3-0! Friedrich.]

har utmärkt sig igen. I början av VM raljerade han över SVT:s val av kvinnlig expertkommentatorer, och visade att han har noll koll genom att kalla Frida Östlund för Hanna Marklund. Han ansåg att de var inkvoterade, och ville se mer "namnkunniga" (manliga?) namn.

Jag delar i och för sig hans uppfattning att många kommentatorer och experter känns lättviktiga och rent påfrestande, men det är sannerligen inte förbehållet bara kvinnor. Just Hussfelt tycker jag personligen är riktig dålig, vilket gör hans angrepp extra fånigt. (Ska man gå efter kompetens hamnar Hussfelt verkligen inte först i kön.)

Hussfelt är inte lika jobbig som SVT:s Chris Härenstam, men det är verkligen inget nöje att se en match som han kommenterar. Han tillför inget om man säger så. För precis som Härenstam hör Hussfelt till arten babblare, med fäbless att beskriva/förklara det uppenbara. Han verkar dessutom ha en ofiltrerad direktkoppling mellan tanke och stämband, eller också är han bara så självgod att han inte bryr sig om ifall han framstår som en riktig tomte.

Mitt intryck av honom bättrades inte på då han i dagens match förklarade att tyskarna inte är lika "ur-ariska" som tidigare, och syftade då på att en hel del tyska spelare har invandrarbakgrund. Ur-arisk! Visst kan man få säga fel...

[Mål igen! Det här är ju inte sant! 4-0 av Klose]

men det känns som om det är rätt långt till en sådan pantad formulering. Men han snackade ju om andra världskriget under matchen mot England också, så han är väl inte intelligentare än så:)

Tillbaka till matchen, som är slut. Tysklands laginsats (med Klose som särskilt framträdande) har krossat Maradonas Argentina med 4-0 och Messi går än en gång mållös av planen (och ut ur VM). Han sällar sig därmed till skaran av uppskrivna fixstjärnor som inte riktigt gjort sig själva rättvisa, jag tänker på spelare som Cristiano Ronaldo (Portugal), Wayne Rooney (England) och Didier Drogba (Elfenbenskusten) till exempel.

Man säger vidare att Europa gjort sin sämsta VM-turnering någonsin (bara sex lag gick vidare från gruppspelet) men av de tre lag som tog sig till kvarten (Holland, Tyskland och Spanien) har två vunnit hittills och jag tror att Spanien har en bra chans att klå Paraguay. Det är väl inte så illa pinkat, speciellt med tanke på att Europa inte kunde få fler än tre lag till kvarten eftersom de europeiska lagen mötte varandra (Tyskland - England), (Holland - Slovenien) och (Spanien - Portugal). Lite otur där.

Nu kolhydratladdar jag med lite nylagad lasagne inför kvällsmatchen mellan Spanien och Paraguay. Hola!

VM i Osaka

Har inte berört årets VM i Friidrott trots att vi redan fått ett guld genom Carolina Klüfts makalösa insats. Grattis till henne, och till oss. Sändningarna visas i SVT och SVT HD. Jag får nästan försöka låta bli att kika för mycket på HD, för vanliga sändningar börjar kännas som om man hade starr. Fantastiskt hur snabbt man blir bortskämd. Börjar så smått fundera på blue ray:)

SVT gör som vanligt, skulle jag vilja påstå som balans till alla som hoppar på det populära "sparka på SVT"-tåget, ett bra jobb. Jacob Hård och Anders Gärderud är alldeles utmärkta som kommentator/expert. De har en bra kemi som man säger, vilket tyvärr inte riktigt kan sägas om Jonas Karlsson. Jag tror att Karlsson fått en släng av storhetsvansinne sedan han fick ta över som "tyckare" efter Albert re(signerat) Svanberg.

Flera gånger har jag tyckt mig märka att speciellt Gärderud tappat tålamodet med Karlsson som, likt Chris Härenstam, hela tiden ska försöka briljera med sina kunskaper på ett passiv aggressivt sätt. Och Karlsson har ovanan att säga emot (bara för att), trots att vilken sportintresserad tittare som helst snabbt konstaterat att Gärderud i princip alltid har rätt. Dessutom gör Karlsson sina "korrigeringar" på ett lite mästrande sätt som han sedan försöker mildra med hjälp av ett ansträngt kort skratt. Men kanske är det bara så att han är lite socialt handkikappad:)

En annan sportreporter som verkar vara ute på lite djupt vatten är ankaret Marie Lehman, som genomför intervjuer med idrottare i den så kallade mixade zonen. Hon kommer av sig, är inte tillräckligt slängd i engelska (när hon pratar med utlänningar) och verkar faktiskt ha svårt att föra ett spontant samtal. I studion är hon ofta utmärkt, men inte i lajv-situationer verkar det som.

Är oändligt tacksam dock för att det är SVT som sköter sändningarna. Jag börjar bli mer och mer allergisk mot reklam, eller i alla fall sättet på vilket reklam ofta visas i sportsammanhang. Det kommer små nålstick mellan grenar, så korta inslag att man inte hinner gå därifån, för långa för att man ska stå ut med dem. Men det är säkert så man planerat det hela, de är luriga de där reklammänniskorna:)

Käka upp hjälmen

En av höjdpunkterna om dagarna är att se på Eurosports sänding av "Tour de France". Jag gör det inte för att jag är jätteförtjust i cykling utan för att evenemanget kommenteras av Robert Vachi och Anders Adamsson. De är vid sidan av Kim Hartman de klart lysande stjärnorna på kommentatorshimlen.

De har en otroligt skön jargong sinsemellan och är samtidigt oerhört kunniga, båda är gamla elitcyklister så de vet vad de snackar om. De bjuder på sig själv, och berättar sådant som att Robert en morgon åkte ut på cykeltur med cykelbyxorna ut och in. Och liksom Hartman bjuder de på massor av roliga uttryck. Som när cyklisten Casar för sent svarade på en spurt och kom tvåa med några centimeters marginal. Då utbrister Adamsson: "Men, Casar, han måste ju käka upp _hjälmen_ ikväll!"

Snooker - bollsporternas sport

VM i snooker har inletts i Sheffield (det verkar alltid vara där) och jag kan sitta i timmar och se O'Sullivan, Ebdon, Williams och grabbarna spela som man inte trodde var möjligt. Framför allt O'Sullivan är magisk ibland, när han är på humör. Då är han omöjlig att besegra, och det verkar stackars Ding få känna av i första rundan. Han ligger under med 1-8 i bäst av 19 frames och det kan han rimligtvis inte ta igen.

Därmed inte sagt att det är omöjligt, för en del av charmen med snooker är att en spelare kan vara dålig stundtals men så länge matchen pågår finns chansen. Ingen kan dra upp en ledning och sedan defensivt "spela av" matchen. Och O'Sullivans enda svaghet är att han ibland verkar tappa intresset för en match och då spelar han långt under sin kapacitet. Men när han är i form... jösses.

Han är till exempel tvåhänt, den ende vad jag vet, så han kan nästan alltid komma till bollen oavsett var den ligger. Och han verkar lika bra med båda händerna. Jag minns framför allt en match där O'Sullivan gjorde det perfekta resultatet 147 poäng vid ett och samma besök vid bordet. Det betyder att han hade ner alla röda bollar (1p) varvat med enbart den svarta bollen (7p) och slutligen sänkte alla de färgade bollarna (2p till 7p). Det var fullständigt makalöst.

Snooker är på en helt annan nivå än biljard. Snookerbordet är två-tre gånger så stort som ett biljardbord, och bollarna är faktiskt mindre. Ändå är snookerspelarna överlägset mycket bättre på att placera vita bollen efter en stöt. Ibland visas (Eurosport 2) "pool" och då ser man proffs som tar i så de blir blå och lägger tokmycket kraft på varje boll. Ingen större finess, mest råstyrka. Ändå verkar de ha svårt att göra ens en enkel vall.

Jag är ganska bra på biljard, i alla fall för att vara amatör som spelar någon gång per år. När jag provade snooker med några arbetskamrater gick det pinsamt uselt. Det enorma bordet gjorde att en milimeter fel träff blev centimetrar framme vid hålet. En normal poäng för proffsen är runt 100 per frame, och tar någonstans runt 15-20 minuter. Vi höll på en hel kväll med ett (!) frame, och slutpoängen efter oräkneliga förlöpta vita bollar var 35 - 18 eller liknande. Patetiskt:)

Det är Eurosport som sänder och Kim Hartman är svensk kommentator. Imo är han en av de aboslut bästa kommentatorerna på radio/tv, kanske den bäste (han fick pris som Eurosports bästa kommentator 2004). Hartman är allt som Chris Härenstam inte är: han har järnkoll på spelets idé/filosofi, vad som händer på bordet och han delar med sig av sin enorma kunskap på ett lågmält och mycket sympatiskt sätt. Dessutom är han rolig. Hartman har en icke oansenlig del i det faktum att jag ser snooker på TV.