Här är ditt liv, eller...

Jag har sett två av de tre första "Här är ditt liv", Mikael Persbrandt och Jan Eliasson, och igår såg jag det fjärde där Oldsberg gav sig i kast med intervjukonstens grand old lady Stina Lundberg Dabrowski. Det var fullständigt givet, efter den "storm" som utbröt efter programmet med Sven-Göran "Svennis" Ericsson, att det skulle bli en kvinna den här gången.

Synd bara att det blev Stina, för en motsträvigare gäst kan man svårligen tänka sig. Jag vet inte om Stina blivit gammal och bitter, eller vad det är för fel, men det känns som om hon inte är med i matchen längre. Det jag undrar är varför hon ställde upp över huvudtaget när hon i alla fall inte hade någon lust att tala om sitt liv. Oldsberg hade behövt FRA-spaning för att få fram något av värde.

My Super Sweet 16 UK

My Super Sweet 16 UK (MTV) är en skakande skildring av människor med för mycket pengar. Precis som i serien Bridezillas handlar det om ouppfostrade, bortskämda människor med skev verklighetsuppfattning.

En tjej, som uppenbarligen ska fylla 16, sitter och toksurar i bilen för att hennes mamma inte lyckats boka en stor artist till kalaset. De har uppenbarligen pengar, för mamma berättar att hon kontaktat Justin Timberlake, Usher, Sugababes, Lily Allen m.fl. men ingen av de tillfrågade stjärnorna kan eller vill. Ungen visar noll sympati för sin mamma. Fast mamman får kanske skylla sig själv, hon har uppenbarligen skämt bort sin unge bortom all sans och balans.

En kille ska få en moped av sin far, och eftersom pappan sagt att han får välja precis vilken moppe som helst siktar han in sig på den dyraste (underförstått att det inte behöver vara den bästa eller den han själv tycker bäst om bara den är fett dyr) men det är tydligen en hämnd från pappan som tycker att sonen tjatat för mycket och inte alls har för avsikt att köpa någon moped till ättelägget. När moppekillen senare inspekterar festlokalen tvingar han sin festfixare att krypa på golvet för att det är lite smuts på mattan. Scenen är en äcklig påminnelse om att den som har pengar har makt. Jag hoppas att fixaren tar snormycket betalt.

En familj ska ha en konstsimuppvisning men tjejerna som ska simma säger att vattnet i poolen helt enkelt är för kallt för att de ska kunna genomföra sitt program. Pappan i familjen tycker att det är fjompiga och säger "om jag kan, så kan ni" och fläker sig i med kläderna på bara för att i nästa sekund flyga upp ur polen med ett generat leende på sina blåa läppar. Den enda person som verkade ha lite skam i kroppen trots allt.

Min förundran och avsky för MSS16UK kan ha en del att göra med att jag har svårt för människor som uppenbart har mer pengar än förstånd. Jag mår illa när jag ser alla bortskämda "bratsen" som får allt de pekar på men ändå inte är nöjda. Hela tiden muttrar ungarna "men det är min fest, jag, jag, jag, jag..." Vilka otäcka människor ungarna och deras familjer är. Rika och vana att folk gör som de vill. Som de nyrika ryssarna som låter uppföra klassiska konstverk där de satt in sina egna ansikten i kitch på steroider.

Jag undrar avslutningsvis om MTV visar detta ironiskt som att titta här vilka idioter, eller om detta är något de hoppas att tv-kidsen ska sukta efter och ha som målsättning här i livet. Kanske vill de visa oss mindre bemedlade hur underbar världen kunde vara?

Robinson 2009, eller skulle du köpa en bil av denne man?

Jag har avstått från att följa årets Robinson (de flesta säsongerna faktiskt) men har naturligtvis inte kunnat undgå att se krigsrubriker i tidningar och på sajter som TV-planeten. Idag råkade jag kanalvandra in precis i örådet. Striden stod mellan Erik och Rafael. Vad jag förstod av snacket kring omröstningen bröt Nina (?) mot en pakt som leds av ärkeäcklet Christian Ternsted vilket fick till följd att Rafael, överraskande tydligen, åkte ut med 5 röster jfr. 4 röster för Erik.

Det var underhållande, eller pinsamt om man så vill, att höra paktledaren och alf(alfa)-hannen Christian gnälla över det upplevda sveket. De hade ju tagit i hand och givit varandra sitt ord på att i första hand rösta ut Jarmo (som dock var immun) och i andra hand Erik. Och så går Nina och bryter sitt löfte. Fyyyy. Tjejer! "Can't live with them, and they can't pee standing up"

Denna bittra harang kommer (alltså) från en deltagare som gjort det till sitt signum att ljuga och bedra. Han bildar pakter och lurar, vad jag läst mig till, andra Robinson-deltagare till höger och vänster på daglig basis. Han har dessutom alldeles säkert skrivit på ett kontrakt med TV4 och produktionsbolaget där han förbinder sig att följa tävlingsreglerna.

Jag är nästan övertygad om att köp av hamburgare, fisk, sprit och cigaretter av naturvårdaren på ön inte är tillåtet. Det gode Christian verkar med andra ord inte främmande för att ljuga om det krävs för att ge honom fördelar. Man undrar om han kör en föreställning när han snackar om vikten av att vara ärlig, eller om han faktiskt saknar sjukdomsinsikt.

Jag tror det senare, vilket "uppvaknandet" när han från tv-soffan upptäcker att TV4 porträtterar honom som ett monster visar. Han och frun grät tillsammans. Själv gissar jag att man inte kunnat köra en annan vinkel på Christian om man så hade haft tillgång till specialeffekter. Är man ett socialt monster så är man. Men det finns kanske mediciner.

Så, till sist, vad är det egentligen problemet med Ninas tilltag? Det verkar mest av allt som om Christians ego fått sig en törn. Den grandiosa självbilden stämmer inte med verkligheten för Nina hade inte bara ljugit, hon hade ljugit för honom. Så gör man bara inte! Han är ju Christian, kungen av Robinson. The Big Enchilada. The Fat Cat! Man ser nästan femåringen som får ett raseriutbrott och stampar med fötterna medan tårar av ilska sprutar i alla riktningar. Undrar om han provat att hålla andan också?

Kan någon slå Filip och Fredrik (eller sparka dem på smalbenet i alla fall)

Sista avsnittet av tävlingsprogrammet "Vem kan slå Filip och Fredrik?" rullar just nu. Anledningen till att jag överhuvud taget ger programmet en chans är att det baseras på det tyska programmet "Schlag den Raab", som jag brukade titta på då jag på mina arbetsresor till Stuttgart. Raab är komiker/programledare och väldigt underhållande. Spelidén är dessutom mycket lyckad, vilket väl också är anledningen till att det går på export.

I små doser kan stöddiga ärkenörden Fredrik, som faktiskt verkar tro att han är bäst på allt, och hans dumdryga men något ödmjukare sidekick, Filip, vara riktigt underhållande. Jag såg till exempel ett par avsnitt av Boston Tea Party utan att kräkas blod, och orkade även med dem då de tävlade i På spåret, men i övrigt är jag rätt kallsinnig. De är för omogna och egotrippade. En hel serie (låt vara bara 3 x 3 program) som går ut på att de ska "äga" varje sekund blir helt enkelt för mycket.

För det de verkar gilla mest av allt är att provocera för provocerandets skull. Att de i dagens program rackar ner på "Ben Stiller-segmentet", då ett av momenten är spökboll (Dodgeball), visar också vilken brist på självinsikt de har. Var tror de att deras underhållning hamnar på en skala? Inte i topp, den saken är klar. Att de har en trogen skara anhängare är bara ett bevis på att folk har dålig smak:)

Jag har, som jag möjligtvis berättat tidigare, mycket svårt för tävlingar som jag uppfattar som riggade, eller i alla fall orättvisa. Den här tävlingsformen går ut på att vinna ett antal delmoment (värda 1 till 15 poäng). Det är fysiska och mentala övningar, och F&F får en monumental fördel genom att vara två. Som lök på laxen får de dessutom veta vad momentet går ut på innan de väljer vem som ska utföra nästa deltävling.

De kan med andra ord alltid välja den bäst lämpade, medan utmanaren bara har sig själv att lita till. I detta det sista programmet kör de en tävling som Fredrik redan utfört tidigare vilket också ger en väldig fördel. Den kvinnliga motståndaren, Jessica Brännström, kämpade tappert men förlorade på grund av bristande erfarenhet av momentet.

Men det som är värst ändå är Fredriks väldigt oattraktiva "vinnarskalle". Även om jag tror att Filip också vill vinna har han en mer avspänd inställning. Det är inte nog för Fredrik att vinna hela tävlingen, han vill vinna varje delmoment och går fullständigt i spinn om han inte vinner. Oerhört avslöjande. Han har alltid framstått som en Stefan Holm (fast utan guldmedaljer) och visade samma barnsliga tendenser i "På spåret" också.

Som han själv uttrycker det i en intervju: "Det tar verkligen fram iditoten i en. Vi blev helt förstörda när vi förlorade, och satt och ältade vad som gick fel om och om igen". Det finns alltså inte i Fredrik Wikingsons värld att han kan förlora för att någon annan är bättre. Egot och arrogansen påminner om Sheldon i The Big Bang Theory, men är inte tillnärmelsevis lika underhållande. Jag tror att Fredrik lider av någon slags personlighetsstörning stackarn. Det är tur att han hittat en plats i TV, för ett riktigt jobb skulle han nog inte klara av:)

TV (6/7 - 10/7)

På väg till en kurs i Leuven, Belgien, har jag ställt in ett antal program för inspelning:

Söndag
The Class (TV3)
Jims värld (TV3)
Formel 1 (TV6)
Wimbledon 2008 final (TV4)
Kampen om Colorado (TV4 Guld)
Tyst vittne (TV4)
Kommissarie Morse (Kanal 9)

Måndag
The Nanny [varje dag] (TV3)
Just Shoot Me [varje dag] (TV3)
Våra värsta år [varje dag] (TV6)
Star Trek The Next Generation [varje dag] (TV6)
Stargate [varje dag] (TV6)
Durham County (TV4)
Landgång (SVT1)
Den store amatören (SVT1)
Tredje skiftet [varje dag] (Kanal 9)

Tisdag
Morden i Midsumer (SVT1)
Parlamentet (TV4+)
Magnum Force (Kanal 9)

Onsdag
Mördare okänd (SVT1)
Grand Designs (Kanal 9)

Torsdag
Landgång (SVT1)
Berlinerpopplarna (SVT1)
The Ring (Kanal 5)

När du får plötslig huvudvärk

Jahapp, då har man sett första avsnittet i nya tv-serien "Sommar med Ernst". Genomlidit är väl en mer passande beskrivning, för det blev precis så plågsamt som jag misstänkte. En hel timme med Ernst i varje scen, det är mer än jag klarar av utan att bedövning så tack och lov för de tre reklamavbrotten! Är det förresten en slump att programmet sponsras av Alvedon?

SmE är en bantad variant av Sommartorpet, eller kanske snarare en blandning av Sommartorpet och Nya rum. Istället för ett koncentrera sig på att förstöra ett hus, åker Ernst runt till ett antal familjer som obegripligt nog bett just honom om hjälp. I första programmet utformade han en altan som svävade "likt en sländvinge", så att det skulle kännas som om familjen satt och grillade i havet 75 meter längre bort. Dessutom tog han av sig sin skjorta, visade att han knappt kan cykla, snackade med sparris, blandar örter och krydder lite "bonnigt", skrattade som en dåre samt gick lös på ett litet extrarum innanför köket. Det är verkligen "extra allt".

Ett genomgående tema var alltså Ernst. Ernst i motljus, Ernst i vattenbrynet, Ernst får en traktor. Det var tår, som njöt av lärkträdet i altanen, av cykelns trampor, gräs och sand när han satt och sydde raksöm (!) bland dynerna. Han delade även frikostigt med sig av krystade "citat" och hade jag fått en tia för varje gång han använde "sköööön" hade jag varit miljonär idag. Han lät de riktiga hantverkarna bygga altanen, men givetvis kunde han inte hålla sig borta från rundstav. Så han yxade till ett par av de fulaste ljusstakar jag sett, vinda och jävliga, vitmålade och med fårskinn limmat utanpå. Men vad fan, är han åtta år gammal?

Det värsta är nog ändå inte att han gör de mest pinsamma slöjdföremål, det jobbigaste är att se hur stolt han blir över sitt hantverk. Och hur desperat han fikar efter beröm. När jag ser Ernst "sinnligt" kisa mot kameran samtidigt som han smeker ett slagbord tänker jag bara, vad har hänt i din barndom som ställt till dig på detta vis din stackare. Men när han lägger av ett av sina nya psykopatgarv eller utbrister "wow" (som om han aldrig sett ett tomt rum förut) försvinner alla sådana känslor och jag hatar honom igen.

Kampen mellan SVT och TV4 behandlas i dagens tidningar, bla. Aftonbladet.

Tillfälligt avbrott

Folk blev som vansinniga över bild- och ljudavbrotten igår, något jag kan ta med upphöjt lugn även om det var trist att missa upplösningen. Själv blir jag mer uppjagad när Magnus Hedman spottar ur sig banaliteter på löpande band eller när Jidhe rynkar pannan och säger något "djupt". Jag har inget emot Hedman, men man måste känna sina begränsningar och som expert är han rent hopplös. Han är en babblande floskelgenerator som inte sagt ett klokt ord på drygt två veckor. Hans analyser är ofta nonsens och han har en fäbless att yttra självklarheter som om han delade med sig av visdom från en magisk källa som vi vanliga dödliga inte har tillgång till.

Jag har för övrigt retat mig på att fotbolls-EM bara sänds i TV4 och TV Sport. Det beror inte i första hand på de lättviktiga experterna och på att hela arrangemanget, med en fånig inglasad studio nedanför slottet (!) känns oerhört lågbudget på något vis. Nej, det verkligt sorgliga är att det utmärkta radarparet Staffan Lindeborg/Glenn Strömberg inte får kommentera matcher utan bara används i SVT för att analysera "före och efter ".

Det är ett slöseri med talang tycker jag, inte från SVT:s sida utan från universums och sakernas tillstånds sida. Eller kanske från det fanskap som tyckte att TV4:s reklampengar kändes bäst i fickan. För vad gäller bisittare har Strömberg ingen överman. Det är fantastiskt till exempel hur svag Jens Fjällström är på att analysera skeendet, eller ens enskilda situationer. Jag är ingen fotbollsexpert men jag har väl ögon att se med för tusan.

Ernst, sommar(plågan) som aldrig säger nej

När fotbolls-EM är över kommer Ernst Kirchsteiger tillbaka, med programmet Sommar med Ernst. Jag hade hoppats att han skulle dö sotdöden när han och TV4 väl insett att en stor del av hans publika attraktion berodde på SVT:s muskler. Men det finns tydligen tillräckligt med suktande hemafruar för att rättfärdiga ännu en programserie. Dessutom har TV4 säkert värvat honom för en ansenlig summa så de måste väl krama ur så mycket "juice" de kan ur 198 cm ängslig inredningskock.

I en intervju i Dagens Industri säger han att man blir coolare med åldern, och att det är viktigt att vaccinera sig mot dumhet. Vad Ernst anbelangar så har vaccinet uppenbarligen inte "tagit". Dessutom måste jag än en gång banka mig i huvudet för att försöka förstå vilken storhet Ernst besitter som jag uppenbarligen missar.

TV4 beskriver exempelvis Ernsts inredningsfilosofi som "smart och enkel". När har Ernst gjort en enkel inredningsdetalj, en inredning som dessutom varit smart? Han är ju så opraktisk den människan att det saknar motstycke. Varför går han hem i stugorna? Det tycker jag att FRA ska ta reda på! Men jag misstänker att inte ens ett gäng superdatorer kan förklara hur Ernst lyckats dupera en hel nation att tycka att hans slöjdsnickerier och gråsten är höjden av estetik. Personligen skulle jag hellre bränna ner min bostad än att släppa Ernst i närheten av den. Helst med Ernst i lägenheten men det är kanske lite väl blodtörstigt.

Pajaskonster på europeisk elitnivå

Jag tror aldrig att jag sett något värre än Europacupen i friidrott som äger rum på Ata Türk-stadion i Istanbul. För det första syns inte en käft på läktarna. Det finns plats för 80 000 åskådare men ryktesvis fanns cirka 500 på plats. Hur dåligt med reklam har man gjort för den tävlingen? Och varför lägger man en tävling i ett friidrottskt u-land?

För det andra hade uppenbarligen ingen berättat för funktionärer vad de förväntades göra. Man missade att höja ribban vid höjdhopp, ibland knatade man iväg över ansatsbanorna när en idrottare påbörjat ansatsen och resultattavlorna visade fel resultat eller var helt svarta till följd av strömavbrott. Det hade varit ett större nöje att följa tävlingen via Text-TV.

För som lök på laxen var tv-sändningen så fruktansvärt dålig att jag trodde det handlade om en midsommarmatsinducerad mardröm. När man inte följde de turkiska deltagarna så tätt att man kunde räkna näshåren, gjorde man samma sak med den som ledde de olika distansloppen. Vid målgång kunde jag som tittare inte avgöra hur det gått. Det enda jag visste var att den som var i närbild vunnit! Det var surrealistiskt uselt. Detta från ett land som sökte, och tack och lov inte fick, OS 2008!

Producenten, om det faktiskt var så att sändningen "producerades" och inte en apa som tryckte på slumpvisa knappar, borde tas ut någonstans bakom en läktare och smiskas hänsynslöst. Eller få en mycket nödvändig snabbkurs av Georgios Karageorgiou, världens överlägset bästa sportproducent. För en gångs skull håller jag med Jonas Karlsson, när han säger att SVT borde vägra att betala en enda spänn för skiten.

Frågesport på tv

Jag har funderat lite på vad som fungerar och inte fungerar när det gäller tävlingar på tv. Jag har precis sett ett avsnitt av TV3:s serie Sing a long. För den som missat det påminner den en aning om Så ska det låta och Dobidoo. Det handlar om sång och musik och jag tycker att den fungerar ganska bra. Det är lätsamt och ingen tar det på så blodigt allvar. Utom jag möjligen:)

Jag har lite svårt att "köpa" den ofta godtyckliga poängutdelningen från programledaren Renée Nybergs sida. Om man nu ska dela ut poäng så kräver min lutheranska sida att det ska finnas ett regelverk som gör det hela rättvist. Vad är annars poängen, om man säger:) Därför blir jag gnällig när Renée till exempel ger poäng till båda lagen bara för att det lag som var för sen med knapptryckningen börjar sjunga med i refrängen, eller när de sjunger fel låt men får en poäng ändå ba'fat.

Dessutom, men detta har jag inget benhårt bevis för, verkar det som om man "väljer" vinnande lag. Eller också är programmet konstigt klippt, för om man håller koll på poängställningen kan man ibland märka att ett lag plötsligt har mindre poäng än de hade fem minuter tidigare. Programledningen säger att det kan verka så, eftersom man väljer ut de roligaste avsnitten från ett större material, men att det är rättvist. Jag undrar jag:)

Jag hade samma problem med Popcorn också. Men där hade man även ett par tävlingsmoment som var lite illa genomtänkta. Det fanns för mycket utrymme för taktik, bland annat när man skulle komma på filmtitlar. Den som nämnde sista titeln inom den bestämda tidsramen vann poängen, så om man var lurig kunde man hålla på sin gissning tills gongongen nästan slog. Samma sak var det att det andra laget aldrig fick göra en gissning när ett av lagen missade. För det betydde att laget som ledde kunde vara snabba på knappen för att stjäla frågan även om de inte kunde svaret.

Britta Svensson

Ett knep när jag vill få igång pulsen är att läsa tv-krönikor av Expressens Britta Svensson. Även om hon i sällsynta fall har hon något av intresse att förtälja visar hon för det mesta bara prov på oblyg mediefeministiskt (enögd) världsåskådning.

Senast hyllade hon "Raskens", men det vore att betrakta som tjänstefel för en tv-krönikor att tycka något annat anser jag. Serien bygger nämligen på en lysande roman av Vilhelm Moberg och har ett antal utmärkta skådespelare, som Sven Wollter, Gurli Norvall och Viveka Seldahl (alldeles för tidigt bortryckt) i huvudrollerna. Jämfört med mycket av dagens vattvälling till drama står sig denna 30-åring fenomenalt bra. Se den!

Men Britta vore ju inte Britta om hon inte kunde få genusgnälla lite också. Så hon avslutar sin krönika med ännu ett i raden av nålstick mot TV3:s "Sveriges smartasre barn". En flicka (med Bibeln som specialämne) hade tydligen fått en slamkrypare, och hennes svar bedömdes som fel trots att det var korrekt. Jag vet inte om det kan rättas i efterhand, men Britta har bestämt sig för att detta är en del i det patriarkaliska kvinnoförtrycket. För nu vann en pojke (med det underförstått sunkiga specialämnet The Simpsons) och det föranleder Britta Svensson att protestera mot ett felaktigt koncept. I flera av de tidiga programmen segrade pojkar och i Brittas värld kan en flicka inte förlora mot en pojke. Och gör hon det är det någon annans fel!

Sköna nya värld

Efter en vecka med tysk tv att förlita sig till (inget särskilt att rapportera där) har jag satt igång med det hårda jobbet att gå igenom cirka 50 inspelade timmar. Hur fasen klarade man sig med bara en video eller två? Och hur ska jag hitta tid att komma ikapp?

Hade min resa inträffat för ett par år sedan hade jag varit hänvisad till maximalt 16 timmar (2 * 8h long play) eller möjligtvis 20 timmar om man törs använda 5h-band som är så tunna att man nästan kan se igenom bandet. Och med kvalitet att matcha. Eller min brors eminenta inspelningsservice [tack brorsan!]. Nu kunde jag istället programmera för nästan varje program jag hade lust att se. Hårddiskinspelarna har förändrat mitt liv, positivt eller negativt är upp till betraktaren. Vad jag vet är att jag snabbt måste ta mig igenom inspelningarna för nu har jag bara 4,35 timmar ledigt och det gör ju inte en äkta "samlare" glad på minsta vis.

Glamour (The Bold and the Beautiful)

Kan detta vara den sämsta tv-serie som spelats in? I alla fall om vi pratar relativ långkörare? Det är definitivt något av det värsta jag sett någon gång. Den går på TV4+ om dagarna och varje gång jag bläddrar förbi tv-serien och kastar ögonen på den får jag två bilder för mitt inre.

Bild ett är Johan Ulvesson (ur Lorry) där han är Fabror Bosse. I en sekvens står han vänd mot publiken och säger skadeglatt "Jag är *så* eeeelak!" Det är precis så som skådespelarna agerar i Glamour. De grimaserar och talar om vilka otäcka saker de ska göra med X och Y.

Bild två är Joey i Vänner när han förklarar vad fart acting är för något. I hans såpa "Days of Our Life" ägnar han sig ofta åt denna typ av skådespeleri, som går ut på att man står och ser outgrundlig ut (ungefär som när någon släppt sig och man försöker identifiera odören). Fart acting är så underbart på pricken beskrivning av skådsepelarna i Glamour.

Jag hoppas att de fick bra betalt för att leverera sina repliker på detta hopplösa sätt. För jag tror inte att alla medverkande skådisar är usla. Bland annat är Lesley Anne Down med, och hon var förhållandevis bra i exempelvis Nord och Syd. Så jag kan bara anta att de har instruktioner att spela så schablonartat som de gör, för att de som tittar på daytime tv ska begripa vad som pågår. Kanske är det satir förresten! Det är ju ett gångbart försvar när folk ifrågasätter en usel film eller tv-serie.