Robinson 2009, eller skulle du köpa en bil av denne man?

Jag har avstått från att följa årets Robinson (de flesta säsongerna faktiskt) men har naturligtvis inte kunnat undgå att se krigsrubriker i tidningar och på sajter som TV-planeten. Idag råkade jag kanalvandra in precis i örådet. Striden stod mellan Erik och Rafael. Vad jag förstod av snacket kring omröstningen bröt Nina (?) mot en pakt som leds av ärkeäcklet Christian Ternsted vilket fick till följd att Rafael, överraskande tydligen, åkte ut med 5 röster jfr. 4 röster för Erik.

Det var underhållande, eller pinsamt om man så vill, att höra paktledaren och alf(alfa)-hannen Christian gnälla över det upplevda sveket. De hade ju tagit i hand och givit varandra sitt ord på att i första hand rösta ut Jarmo (som dock var immun) och i andra hand Erik. Och så går Nina och bryter sitt löfte. Fyyyy. Tjejer! "Can't live with them, and they can't pee standing up"

Denna bittra harang kommer (alltså) från en deltagare som gjort det till sitt signum att ljuga och bedra. Han bildar pakter och lurar, vad jag läst mig till, andra Robinson-deltagare till höger och vänster på daglig basis. Han har dessutom alldeles säkert skrivit på ett kontrakt med TV4 och produktionsbolaget där han förbinder sig att följa tävlingsreglerna.

Jag är nästan övertygad om att köp av hamburgare, fisk, sprit och cigaretter av naturvårdaren på ön inte är tillåtet. Det gode Christian verkar med andra ord inte främmande för att ljuga om det krävs för att ge honom fördelar. Man undrar om han kör en föreställning när han snackar om vikten av att vara ärlig, eller om han faktiskt saknar sjukdomsinsikt.

Jag tror det senare, vilket "uppvaknandet" när han från tv-soffan upptäcker att TV4 porträtterar honom som ett monster visar. Han och frun grät tillsammans. Själv gissar jag att man inte kunnat köra en annan vinkel på Christian om man så hade haft tillgång till specialeffekter. Är man ett socialt monster så är man. Men det finns kanske mediciner.

Så, till sist, vad är det egentligen problemet med Ninas tilltag? Det verkar mest av allt som om Christians ego fått sig en törn. Den grandiosa självbilden stämmer inte med verkligheten för Nina hade inte bara ljugit, hon hade ljugit för honom. Så gör man bara inte! Han är ju Christian, kungen av Robinson. The Big Enchilada. The Fat Cat! Man ser nästan femåringen som får ett raseriutbrott och stampar med fötterna medan tårar av ilska sprutar i alla riktningar. Undrar om han provat att hålla andan också?

Gud ser dig

Uppdrag granskning kör lite repriser och jag missade tyvärr precis ett inslag där en kvinna som köpt en bil på (bluff)auktion förlorade, inte bara bilen, utan drygt 150 000 kronor i en rättegång. Det låter märkligt att något sådant kan äga rum i Sverige.

Något annat som i alla fall jag finner märkligt är präster i Svenska kyrkan som tar extra betalt för att utföra vigslar, dop och begravningar. Framför allt eftersom en majoritet (nästan alla?) som tar extra betalt gör det svart. Detta ska alltså vara moralens väktare!

Sorgligast var en präst i Täby församling som förde tankarna till en fuskare som ertappats med handen i syltburken. Han ställde uppenbarligen upp på intervjun för att torgföra sina nyliberala Timbro-åsikter (är det en slump att han är präst i en församling som täcker in en av Sveriges rikaste kommuner?) snarare än att förklara varför han tar emot svarta pengar.

Han kändes minst av allt som en själavårdare. Mina sympatier blev inte större heller när han svängde sig med ett ekonomiskt favorituttryck, nämligen "x kronor". Jag hatar det uttrycket av någon anledning och det var groteskt att se en präst bete sig som en Skandia-direktör.

Reportern fick inte ett enda rakt svar på sina ganska snälla frågor, istället slingrade han sig och ville svara i allmänna ordalag. Jag hade gärna sett att Janne Josefsson skötte utfrågningen, då kanske han hade fått ett ärligt svar på varför en representant från kyrkan tycker att det är OK att hora ut sig för svarta pengar och sälja en tjänst han redan får rätt OK lön för.

En förlorad värld

En av mina absoluta favoritserier körs just nu på Kanal 9 (av alla kanaler). Den engelska serien "En förlorad värld (Brideshead Revisited)" är kanske den bästa dramaserie som någonsin gjorts (i alla fall om man får vara så inskränkt att bara räkna de serier vi här i Sverige har tillgång till). Den brukar konkurrera med Berlin Alexanderplatz om förstaplatsen och jag kan bara instämma i att det är en helt suverän filmatisering av Evelyn Waughs bok med samma namn.

Mycket kortfattat kan man säga att det handlar om vänskapen mellan Charles Ryder och Sebastian Flyte, som träffas under universitetsstudierna och trots att de kommer från väldigt skilda världar blir livslånga vänner. Men serien behandlar så många fler ämnen, som religion (katolisism), kärlek och moral. Ja, moral är en viktig ingrediens.

När jag, knappa 20 år gammal, såg serien i början av 80-talet var det kärlek vid första ögonkastet. Men det berodde nog inte bara på manuset, de utmärkta skådespelarna, musiken och fotot. Jag vill minnas (nu när jag ser serien igen) att jag var småkär i Sebastians syster Julia (spelad av Diana Quick). Hon var lite farlig liksom:)

Musiken, ja! När soundtracket till serien så småningom kom på LP köpte jag den på stört. Det fanns inget PirateBay att slinka in på för att omedelbart få tillgång till musiken, det var bara att vänta eller beställa från någon obskyr LP-katalog. Jag tror knappt att Ginza fanns ens. Så det fick bli Tempo.