Sveriges mästerkock, laglöst land

Gårdagens avsnitt av "Sveriges mästerkock", TV4, blev en märklig upplevelse. De fem deltagarna tävlade först om att göra den bästa "Spaghetti Bolognese" och den mästare [mannen, myten, legenden] de skulle få lära av visade sig vara den kulinariska kantbollen Per Morberg. Att det skulle finnas "få i världen" som gör en bättre köttfärssås än Morberg tvivlar jag på med sådan övertygelse att jag håller det för sanning (att det är lögn alltså). [Josephine kommenterade syrligt att Morberg i alla fall hade bra självförtroende.]

Det var pinsamt att se deltagarna lite nervöst fjäsk-fnissa åt Morbergs usla skämt och se beundrande på honom (av rädsla för att bli illa behandlad vid bedömningen är min gissning). Sin vana trogen slabbade Morberg ner köket ordentligt men lyckades bara producera vad som ser ut som en högst alldaglig sås. "Barnkalas" var en kommentar som användes under dessertutmaningen, och det var precis vad Morberg åstadkom.

Morberg verkar i sina bästa stunder vara en habil kock, han har trots allt jobbat på Riche och Café Opera (förvisso ovisst vilken position i näringskedjan), men att en person som aldrig verkar ha hört talas om provsmakningssked utan istället kör ner fingret till armbågen i maten ska sitta med i samma jury som Mannerström och Aujalay känns helt knas. Jag kan bara tänka mig att han får vara med för att han har en naturlig förmåga att både se ut, och vara, bufflig och elak. Det förvånar mig inte ett dugg att han går runt och psykar deltagarna.

När det var dags att utse en segrare hävdade juryn att de inte kunnat skilja deltagarna åt. Jag tycker att det låter som struntprat, speciellt med tanke på att så subjektiva kriterier som att en deltagare inte lagt upp maten lika fint som andra varit tillräckligt. Nog hade de kunnat rangordna kockarna om de hade velat. Dessutom säger de att Dennis var den som var strået vassare (segrare med andra ord). Jag sympatiserar till hundra procent med Dennis, som blev förbannad över att dömas som segrare men ändå tvingad att tävla för att få vara kvar. Han var glad över att äntligen vinna en deltävling, men segern visade sig vara betydelselös.

En representant för TV4 säger att man inte brutit några regler men det är, tycker jag, en sanning med modifikation. Visserligen åkte två deltagare ut, istf en, i ett tidigare avsnitt, men deltagarna hade all anledning att förvänta sig att avsnittets första tävlingen skulle resultera i en segrare, samt en tävling för dem som inte lyckades lika bra. Så har det varit i alla tidigare program, men det är väl bara att en gång för alla inse att reglerna helt enkelt är vad produktionsbolaget säger är reglerna för dagen, dvs godtyckliga och avsedda att skapa "bra tv".

Sveriges sämsta

Jag fortsätter att bli irriterad på upplägget i Sveriges sämsta bilförare. De flesta övningarna är mer riggade än vad de behöver vara.

1) Köra medan man pratar i telefon. Jovisst, det finns många som talar i telefon medan de kör bil, men gör de avancerade övningar under tiden? Hur många kan fickparkera med en hand? Inte många skulle jag tro. De skulle dessutom inte bara småprata utan bland annat göra matematiska uträkningar. Detta är inte en normal trafiksituation vågar jag påstå, utan ett sätt att göra de inblandade sämre än de egentligen är. En av deltagarna lade till slut "på" vilket jag tycker är rätt:) Jag har bra simultankapacitet, men jag skulle aldrig prata i telefon medan jag kör bil.

2) Backa med husvagn. Att backa med släp är ingen enkel sak om man är ovan, och övningen såg verkligen inte enkel ut. Jag är inte säker på att jag hade klarat den, men framför allt skulle jag ha plockat undan en massa löst skräp runt uppställningsplatsen. Det finns cyklar, bord, grill mm. som agerar hinder och som man i en "skarp" situation säkert ställt åt sidan för att ge mer plats.

3) Göra service på bil. I en slags pit stop-övning ska de olika paren ta hand om en tävlingsbil som understyr (dåligt med luft i ett däck) och misständer på tredje cylindern (tändstift). Deltagarna tar sig an uppgiften med varierande resultat. Om det inte går tillräckligt snabbt börjar föraren att tuta, vilket naturligtvis är obehagligt för den som står med huvudet i motorutrymmet. Det är en handling som vore orimlig i verklga livet, en handling som är avsedd att stressa. Vilken rallyförare hade tutat åt sitt serviceteam (och överlevt)?

Vet inte vad jag hade gjort, men att sparka in dörren på hans jävla bil och trycka ner signalhornet i halsen på den jävla idioten ligger inte jättelångt bort faktiskt. Jag skulle dessutom ha sagt åt Budda att knipa käft så att inte även han får samma behandling. Han står och snackar om normalbegåvad, men jag tror att det finns en anledning till att Budda blev bilförare och inte "kärnfysiker". Hans skalle är inte den dyrbaraste ägodel han har, han verkar rätt korkad faktiskt.

Sveriges mästerkock

Jag skrev (igår) om Sveriges värsta bilförare och att jag tycker att stressmoment, där de möter hinder i form av helpuckade fotgängare/förare, känns fel. Jag förstår att idén är att dessa dåliga förare ska härdas, men det känns som om det vore viktigare att lära dem teknik snarare än att uthärda idioter?

På samma sätt ställer jag mig tveksam till vissa stressmoment i ett annat TV4-program; Sveriges mästerkock 2011. Jag har visserligen aldrig jobbat i ett professionellt kök, men jag undrar hur ofta en kock ställs inför utmaningen att plocka tio ingredienser och hitta på en maträtt på trettio minuter? Det blir visserligen kul tv, men säger det något om kockarnas skicklighet? Jag tycker inte det.

Skogstokig i Sveriges värsta bilförare

Säsongens tredje avsnitt av "Sveriges värsta bilförare" ser de stackars deltagarna möta en stor traktor på en smal skogsväg. Tanken med övningen är att de ska backa tillbaka åt hållet de kom från, förbi en container som lämnar ytterst lite utrymme ut mot ett dike. Man kan tycka att bilförarna ska förstå att övningen inte går ut på att "vinna" mot traktorn, men jag kan inte låta bli att sympatisera med Gabbe (i övrigt en fullständig vettvilling) som blir fly förbannad på traktorföraren.

Föraren är nämligen en slarvskäggig, snusande skogstamejäkel som hänger sig på signalhornet trots att deltagarna backar för glatta livet. Han stressar dem att göra misstag, och det är här jag tycker att övningen ballar ur. Jag har svårt att tro att särskilt många förare (skickliga som mindre skickliga) accepterar att andra förare beter sig som traktorföraren. Dessutom är det knappas dålig stresstålighet som gör att programdeltagarna är en fara i trafiken. Deras tillkortakommanden ligger på en mycket mer praktisk/teknisk nivå, dvs. de kan inte köra bil.

Gabbe försöker (visserligen felaktigt) ta sig förbi traktorn, som då tar sig till att preja honom och till sist lyfter fronten på bilen med skopan samtidigt som han ger Gabbe fingret. Med tanke på att jag själv (av alla som känner mig betraktad som onormalt stresstålig) kände ett sug efter att ta fram fälgkorset och ordna permanent mittbena på traktorföraren är jag djupt imponerad över att Gabbe höll sig lugn och inte försökte banka ner prillan i halsen på skogsmongot.

Halv åtta hos mig, gästen från helvetet

Vårsäsongen av TV4:s "Halv åtta hos mig", matprogrammet där fyra för varandra tidigare okända matlagare träffas, har avslutats och nu visar man repriser från förra året. Denna vecka har jag därför haft det tvivelaktiga nöjet att återknyta bekantskapen med Stockholmaren Lena Helt (42, dansare).

Även om ingen av deltagarna från Stockholm [Lena Helt, Arya Monfared, Philip Ajeenah och Mathias Kemi] var av sådan natur att jag skulle vilja bryta bröd med dem är Lena jobbig på en helt egen nivå. Hon är så osympatisk att man nästan inte tror är sant, i alla fall inte att hon skulle vilja visa upp sig i all sin ynkedom. Kanske beror hennes oblyghet på att hon har en fullständigt bisarr uppfattning om sina egna styrkor och svagheter.

Det är hon förresten inte ensam om, ingen av deltagarna verkade ha någon sjukdomsinsikt, Mathias tycker till exempel att han har gott självförtroende men inte att han är dryg. Men det är han, mycket dryg till och med. Och rätt självgod. Det är de förresten allihop, Arya något mindre kanske. De är självgoda, och verkar inte vara rädda för att visa det. Båda männen har sådant där otäckt, företagsekonomiskt, backslickat hår. Burr! Ett förmildrande drag hos Mathias är att han i alla fall verkar ha en gnutta humor.

Vad gäller matlagningen är Mathias den utan jämförelse skickligaste kocken, inte bara för att han gjorde allt från grunden utan också för att hans meny var bäst komponerad och verkar godast. Men han överskattar sig själv, precis som de andra. Han svänger sig med amerikanska klyschor (eller svengelska kanske) men vet inte hur man stavar till skog (forrest) eller kemi (chemistry) och låter menyn prydas av huvudrätten "King of Forest" och efterrätten "Chemestry Cremá". Små detaljer kan man tycka, men när man är så pass stöddig som Mathias måste man ha torrt på fötterna:)

Sista avsnittet är veckans höjdare, Mathias gör en middag som alla berömmer. Lena förklarar att det var "den mest underbaraste middag jag ätit i hela mitt liv" och att den borde få plats i "michelineguiden" med uttalat 'e' för att sedan göra något som är så lågt att man baxnar. Hon ger Mathias ett oförskämt lågt betyg eftersom hon vill säkra segern till sig själv (hon är nämligen fullständigt övertygad om att hon leder efter tre middagar).

Det sorgliga är att hennes egen skitmiddag renderat henne endast 17 poäng så hon har ingen möjlighet att vinna. Visst är det bra att kämpa, men att på detta vis gå emot andan i tävlingen (att ge ett rättvist betyg) är verkligen ärkeuselt. Lenas kupp gör att Ayra vinner, och efteråt säger Lena att Arya var hennes favorit hela tiden, för "Persisk mat kräver tid". Vad jag minns var det sannerligen inget tidskrävande eller hantverksskicklighet inblandad, Arya använde flera halvfabrikat till exempel.

Nej, Lena är en falsk subba, en riktigt patetisk människa. "Han får en fyra av mig... för det här vill jag vinna". Jo, tjena. En människa som tror att hon ska vinna en matlagningstävling genom att bjuda på lax med kiwi kan man ju förvänta sig vad som helst av:)

Robinson 2009, eller skulle du köpa en bil av denne man?

Jag har avstått från att följa årets Robinson (de flesta säsongerna faktiskt) men har naturligtvis inte kunnat undgå att se krigsrubriker i tidningar och på sajter som TV-planeten. Idag råkade jag kanalvandra in precis i örådet. Striden stod mellan Erik och Rafael. Vad jag förstod av snacket kring omröstningen bröt Nina (?) mot en pakt som leds av ärkeäcklet Christian Ternsted vilket fick till följd att Rafael, överraskande tydligen, åkte ut med 5 röster jfr. 4 röster för Erik.

Det var underhållande, eller pinsamt om man så vill, att höra paktledaren och alf(alfa)-hannen Christian gnälla över det upplevda sveket. De hade ju tagit i hand och givit varandra sitt ord på att i första hand rösta ut Jarmo (som dock var immun) och i andra hand Erik. Och så går Nina och bryter sitt löfte. Fyyyy. Tjejer! "Can't live with them, and they can't pee standing up"

Denna bittra harang kommer (alltså) från en deltagare som gjort det till sitt signum att ljuga och bedra. Han bildar pakter och lurar, vad jag läst mig till, andra Robinson-deltagare till höger och vänster på daglig basis. Han har dessutom alldeles säkert skrivit på ett kontrakt med TV4 och produktionsbolaget där han förbinder sig att följa tävlingsreglerna.

Jag är nästan övertygad om att köp av hamburgare, fisk, sprit och cigaretter av naturvårdaren på ön inte är tillåtet. Det gode Christian verkar med andra ord inte främmande för att ljuga om det krävs för att ge honom fördelar. Man undrar om han kör en föreställning när han snackar om vikten av att vara ärlig, eller om han faktiskt saknar sjukdomsinsikt.

Jag tror det senare, vilket "uppvaknandet" när han från tv-soffan upptäcker att TV4 porträtterar honom som ett monster visar. Han och frun grät tillsammans. Själv gissar jag att man inte kunnat köra en annan vinkel på Christian om man så hade haft tillgång till specialeffekter. Är man ett socialt monster så är man. Men det finns kanske mediciner.

Så, till sist, vad är det egentligen problemet med Ninas tilltag? Det verkar mest av allt som om Christians ego fått sig en törn. Den grandiosa självbilden stämmer inte med verkligheten för Nina hade inte bara ljugit, hon hade ljugit för honom. Så gör man bara inte! Han är ju Christian, kungen av Robinson. The Big Enchilada. The Fat Cat! Man ser nästan femåringen som får ett raseriutbrott och stampar med fötterna medan tårar av ilska sprutar i alla riktningar. Undrar om han provat att hålla andan också?

Barnens ö eller Flugornas herre

Intressant kontrast till den utmärkta dokumentären nyss i SVT24 är TV4:s helfejkade storsatsning Robinson, där ett antal mer eller mindre hopplösa egon ska dela lägereld. Jag vet inte om näringsbrist påverkar tankeförmågan, men man undrar lite stillsamt hur bäng folk kan vara.

Dagens svåra beslut var att välja ut 1,5 kilo prylar från de privata ägodelar alla deltagar tog med sig (men blev av med vid incheckningen tydligen). Det var fascinerande att se vad som valdes. En kille försökte förgäves övertyga sina huvudsakligen kvinnliga lagkamrater att plocka med knivar, metkrogar, rep och andra nyttigheter. Och vad valde man? Jo man proppade vågskålen full med underkläder och bikini-flams!

Värt att notera (?) är även att jag fortfarande tycks besitta förmåga att känna igen en äcklig ekonom enbart på frillan. Lilla ränksmidaren och paktbyggaren Christian Ternstedt tyckte att Beatrice var osympatisk (för att hon dödat en ödla), men han är strået vassare den gode ordföranden i uppstickaren och regelbrytaren Wasa Poker samt VD för Ternstedt Invest.

Tokekonomer har ett särskilt sätt att betrakta omvärlden och människorna kring sig, och bara några ord från hans lena trut övertygade mig att detta är en människa som kan gå över lik för att tjäna en spänn. Jag kommer inte att se mer än dessa minuter av Robinson, men jag hoppas lik förbaskat att Christian ryker härnäst. Eller att de glömmer honom i något myggpyrt kärr. Kanske kan de elda med honom? Eller koka lim av hans blekfeta kropp.

Den "perfekte" mannen

I TV4 intervjuas gamle DO Claes Borgström. Den kvinnliga programledaren beskriver (närmast upphetsat) honom som den perfekte mannen. Han har makt, men har ändå vett att stå på de svagas (kvinnornas) sida. Han ler klädsamt blygt och menar att om de två kriterierna utgör den perfekte mannen så... jo, då håller han med.

Han är lågmält arrogant, på samma sätt som exempelvis Reinfeldt, i det att han inte skriker och bråkar och flexar musklerna men att han likväl är fullständigt övertygad om att han har rätt och inte lämnar ett uns utrymme för att den som har en annan åsikt skulle kunna ha rätt. Det är ingen bra utgångspunkt för diskussion.

Men jag tror å andra sidan att han egentligen aldrig velat ha en diskussion, han vill ändra "systemet" till ett som han och hans medsystrar tycker är bra, oavsett om de gör sig till fiende med varenda man i världen. Det framstår rätt tydligt att han är mentalt snöpt. Det pratas om hans "starka" systrar och mor som anledning till hans jämställdhetskamp. Jo tack, alla knäppgökar har väl en taskig barndom att skylla på;)

När du får plötslig huvudvärk

Jahapp, då har man sett första avsnittet i nya tv-serien "Sommar med Ernst". Genomlidit är väl en mer passande beskrivning, för det blev precis så plågsamt som jag misstänkte. En hel timme med Ernst i varje scen, det är mer än jag klarar av utan att bedövning så tack och lov för de tre reklamavbrotten! Är det förresten en slump att programmet sponsras av Alvedon?

SmE är en bantad variant av Sommartorpet, eller kanske snarare en blandning av Sommartorpet och Nya rum. Istället för ett koncentrera sig på att förstöra ett hus, åker Ernst runt till ett antal familjer som obegripligt nog bett just honom om hjälp. I första programmet utformade han en altan som svävade "likt en sländvinge", så att det skulle kännas som om familjen satt och grillade i havet 75 meter längre bort. Dessutom tog han av sig sin skjorta, visade att han knappt kan cykla, snackade med sparris, blandar örter och krydder lite "bonnigt", skrattade som en dåre samt gick lös på ett litet extrarum innanför köket. Det är verkligen "extra allt".

Ett genomgående tema var alltså Ernst. Ernst i motljus, Ernst i vattenbrynet, Ernst får en traktor. Det var tår, som njöt av lärkträdet i altanen, av cykelns trampor, gräs och sand när han satt och sydde raksöm (!) bland dynerna. Han delade även frikostigt med sig av krystade "citat" och hade jag fått en tia för varje gång han använde "sköööön" hade jag varit miljonär idag. Han lät de riktiga hantverkarna bygga altanen, men givetvis kunde han inte hålla sig borta från rundstav. Så han yxade till ett par av de fulaste ljusstakar jag sett, vinda och jävliga, vitmålade och med fårskinn limmat utanpå. Men vad fan, är han åtta år gammal?

Det värsta är nog ändå inte att han gör de mest pinsamma slöjdföremål, det jobbigaste är att se hur stolt han blir över sitt hantverk. Och hur desperat han fikar efter beröm. När jag ser Ernst "sinnligt" kisa mot kameran samtidigt som han smeker ett slagbord tänker jag bara, vad har hänt i din barndom som ställt till dig på detta vis din stackare. Men när han lägger av ett av sina nya psykopatgarv eller utbrister "wow" (som om han aldrig sett ett tomt rum förut) försvinner alla sådana känslor och jag hatar honom igen.

Kampen mellan SVT och TV4 behandlas i dagens tidningar, bla. Aftonbladet.

Tillfälligt avbrott

Folk blev som vansinniga över bild- och ljudavbrotten igår, något jag kan ta med upphöjt lugn även om det var trist att missa upplösningen. Själv blir jag mer uppjagad när Magnus Hedman spottar ur sig banaliteter på löpande band eller när Jidhe rynkar pannan och säger något "djupt". Jag har inget emot Hedman, men man måste känna sina begränsningar och som expert är han rent hopplös. Han är en babblande floskelgenerator som inte sagt ett klokt ord på drygt två veckor. Hans analyser är ofta nonsens och han har en fäbless att yttra självklarheter som om han delade med sig av visdom från en magisk källa som vi vanliga dödliga inte har tillgång till.

Jag har för övrigt retat mig på att fotbolls-EM bara sänds i TV4 och TV Sport. Det beror inte i första hand på de lättviktiga experterna och på att hela arrangemanget, med en fånig inglasad studio nedanför slottet (!) känns oerhört lågbudget på något vis. Nej, det verkligt sorgliga är att det utmärkta radarparet Staffan Lindeborg/Glenn Strömberg inte får kommentera matcher utan bara används i SVT för att analysera "före och efter ".

Det är ett slöseri med talang tycker jag, inte från SVT:s sida utan från universums och sakernas tillstånds sida. Eller kanske från det fanskap som tyckte att TV4:s reklampengar kändes bäst i fickan. För vad gäller bisittare har Strömberg ingen överman. Det är fantastiskt till exempel hur svag Jens Fjällström är på att analysera skeendet, eller ens enskilda situationer. Jag är ingen fotbollsexpert men jag har väl ögon att se med för tusan.

Idol

Det går inte att ha en blogg om TV utan att nämna Idol har jag insett. Jag har inte sett en sekund av programmet, men TV4:s egna reklamblänkare och det man kan hitta i kvällstidningar gör mig sjuk i själen. TV4 har en cynisk inställning till människor, men det som gör mig riktigt upprörd är att det uppenbarligen finns en marknad för skiten!

För i och med denna säsong borde det står utom all tvivel för varje tittare mer större IQ än hattstorlek att detta är förnedrings-TV. Jag vet att uttrycket retar en del, men i detta fall tycker jag att uttrycket är berättigat. TV4 vill inte leta fram de största talangerna, för då skulle man aldrig släppa fram "tomtarna" till den tv-sända bedömningen. Och det verkar som om allmänhetens intresse falnar när uttagningsfasen är över, för vad som återstår då är bara mediokra sångare. Varken särskilt bra eller särskilt dåliga.

Juryn är värd ett eget kapitel, men jag nöjer mig med att konstatera att Swartling och Breitholz borde förses med speglar innan de bedömer andras utseende och stil. Aldrig har två löskukar med öron fått så mycket tv-tid. Till sist har vi psykfallet Kishti Tomita. Hon verkar inte må bra, men i linje med TV4:s "är man oduglig men inte vet om det så är det fritt fram att håna" så kan jag bara hälsa henne att en kvinna som ser ut och beter sig som en crackhora kanske inte är den bäst lämpade att fälla omdömen om andra.

En Arn är så god som en Arn

Jag tycker ofta att Guillou har ganska förnuftiga funderingar, förutom när det gäller USA och honom själv. Han besitter en sorts påklistrad självdistans och kan i sina bästa ögonblick till och med skoja med sig själv. Men längst in sitter en diamanthård blind tro på sin egen person och sina egna verk. Och nu har det blåst upp till strid vad gäller det stora filmprojektet Arn.

Bråket beror på att SVT vill dra sig ur produktionen. Anledningen, säger man, är att det extra material som utlovats är både för litet och håller lägre kvalitet än förväntat. Vad jag förstår så har SVT ställt upp med en viss summa pengar (några miljoner) för rätten att sända en förlängd tv-serie vid ett framtida datum. Man ville då ha ett visst antal timmar extra material som inte ingår i filmerna. När det visade sig att produktionsbolaget inte kunde ordna fram den begärda mängden ville SVT diskutera priset.

Jag tycker att det är en högst rimlig begäran. Har man beställt ett kilo oxfilé och erbjuds 900 gram entrecôte så blir självklart priset en förhandlingsfråga. Men det tycker Guillou är skitprat, och eftersom det är populärt att kalla SVT för sossarnas förlängda arm verkar de flesta ställa sig på Jannes sida. Inte jag dock. Jag tycker att SVT:s förklaring har en klang av sanningen medan Guillous förklaring förefaller vara mer lagd åt fria fantasier.

Han kallar nämligen SVT för dåliga förlorare (maffia till och med har jag för mig) och att deras argument bara är en rökridå. SVT är ute efter hämnd eftersom de förlorade rätten till materialet men hela hans resonemang är märkligt. Dåliga förlorare är de ju bara om man tolkar det som hänt som att SVT och TV4 hade budgivning på serien men så var det ju faktiskt inte ursprungligen. SVT hade ett kontrakt som SF, som SF uppenbarligen inte kunde uppfylla.

Ska man vara konspiratoriskt lagd skulle man kunna gissa att följande hänt:

1) TV4 var inte intresserade när SF sökte partner (troligtvis för att vi sett ett par rejäla magplask vad gäller historiska filmer på senare år - bland annat "Tre solar" och "Snapphanar").

2) Man accepterade SVT:s bud, där ett visst antal miljoner skulle ge SVT två långfilmer + exklusivt material som inte visats tidigare.

3) Polarna Scherman och Guillou (som säger att han hela tiden velat involvera TV4) badar bastu och tar ett snack. När TV4 trots allt visar intresse (kanske sedan de sett lite av materialet) övertalar Janne SF att börja jiddra med SVT. På så vis kan de få SVT att dra sig ur, kasta filmerna på TV4 och på så vis mjölka ytterligare lite stålar ur projektet.

Ovan nämnda scenario känns i mina ögon mycket mer plausibelt än Guillous babbel om maffialiknande metoder. När man dessutom tagit del av hans självgoda uttalande att han förutsätter att Arn blir bättre än den dåliga medeltidsskildrande "Det sjunde inseglet" så undrar man vad Janne stoppat i pipan. Arn-böckerna är historiskt sett trams, och Arn-filmerna har alla möjligheter i världen att inte bara bli skandinaviens största filmsatsning utan även den största floppen. Jag tror faktiskt att SVT dragit längsta strået.

Äntligen!

SvD, DN med flera tidningar meddelar att Sommartorpet:s Ernst Kirchsteiger har skrivit på för TV4 och alltså lämnar SVT. Det är inte en dag för tidigt, kanske finns det fortfarande möjlighet att rädda konceptet sommartorp. Om inte annat så ger Ernsts kanalbyte möjligen plats för ett annat inredningsprogram som inte är så fokuserat på programledaren.

Samtidigt tror jag att TV4 överskattat varumärket Kirchsteiger, som av någon analytiker värderades till flera tiotals miljoner kronor. Vad analytikern (och TV4) nog glömt är att EK har varumärket SVT i ryggen, men det är ju slut med det nu. Jag tror att det blir en Lars Adaktuson-flopp och jag tvivlar dessutom på att ett auktionsprogram har samma attraktionskraft som inredningsdito. Framför allt tror jag inte att de kan konkurrera med exempelvis Antikrundan. Och hur många är egentligen villiga att se ett tv-program bara för att "mysiga" Ernst ingår. Jag misstänker att årets värvning inte det kap TV4 tror.

Hej kom och Hjälp mig

Sista avsnittet (hoppas jag) av Hjälp går just nu i TV4. Jag är fenomenalt besviken på den serien. Premissen var lovande, en psykolog som ska försöka hjälpa människor med mer eller mindre svårartade problem. Och första avsnittet var ganska roligt, även om jag redan då fick onda föraningar. För det handlade inte så mycket om manusbunden komedi (med en dramaturgisk ansats) som ett antal lösryckta sketcher, med Stina Ekblad distanserade psykolog som gemensam nämnare.

Jag skrattade gott åt Rheborgs ilskna rollfigur, när han fick spel i kassakön på ett snabbköp och började hjälpa till att lägga varor på bandet. Men när man sett honom få "spel" ytterligare sju-åtta gånger utan nämnvärd variation så fastnar skrattet i halsen. Och rollfigurens försök till standupp blev bara en illustration av hur Rheborg faktiskt beter sig när han ståuppar på riktigt.

I sina bästa stunder är Robert Gustafsson en underbar komiker, men när han får som enda uppdrag att stamma vid varje givet tillfälle så känns det bara ledsamt. Det känns bara för imbecillt att en man med så svår stammning skulle ha telefontjänst. Jag trodde att det kanske skulle bli som i Monty Pythons "Life of Brian", där vakter bara låtsas stamma, och är helt normala när de samtalar inbördes, men där högg jag farmor i låret. Gustafssons rollfigur stammar hela tiden, och det blir tjatigt i längden.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men den som är bäst är utan tvekan Stina Ekblad. Hon hittar precis rätt ton i sina försöka att hjälpa de spillror av människor som släpar sig till hennes mottagning.