Idol

Det går inte att ha en blogg om TV utan att nämna Idol har jag insett. Jag har inte sett en sekund av programmet, men TV4:s egna reklamblänkare och det man kan hitta i kvällstidningar gör mig sjuk i själen. TV4 har en cynisk inställning till människor, men det som gör mig riktigt upprörd är att det uppenbarligen finns en marknad för skiten!

För i och med denna säsong borde det står utom all tvivel för varje tittare mer större IQ än hattstorlek att detta är förnedrings-TV. Jag vet att uttrycket retar en del, men i detta fall tycker jag att uttrycket är berättigat. TV4 vill inte leta fram de största talangerna, för då skulle man aldrig släppa fram "tomtarna" till den tv-sända bedömningen. Och det verkar som om allmänhetens intresse falnar när uttagningsfasen är över, för vad som återstår då är bara mediokra sångare. Varken särskilt bra eller särskilt dåliga.

Juryn är värd ett eget kapitel, men jag nöjer mig med att konstatera att Swartling och Breitholz borde förses med speglar innan de bedömer andras utseende och stil. Aldrig har två löskukar med öron fått så mycket tv-tid. Till sist har vi psykfallet Kishti Tomita. Hon verkar inte må bra, men i linje med TV4:s "är man oduglig men inte vet om det så är det fritt fram att håna" så kan jag bara hälsa henne att en kvinna som ser ut och beter sig som en crackhora kanske inte är den bäst lämpade att fälla omdömen om andra.