Göra en pitbull av en pudel

Nyheterna rapporterar att den amatörmässiga rondellhunden (försedd med profeten Muhammeds ansikte) som konstnären Lars Vilks skapat nu har uppmärksammats i Iran. President Ahmadinejad säger att det är sionister som låtit publicera bilden för att försöka hindra Sveriges goda relationer med "främmande makt". Det är kanske att långdra det hela en aning, och även om jag ställer mig en aning frågande inför rondellhundsprojektet blir jag klart mer provocerad av en del av reaktionerna här hemma.

I Örebro protesterar man, och en talesman för muslimer (som säkerligen bara representerar en försumbar andel av den svenska muslimska befolkningen) förklarar att man visserligen respekterar yttrande- och tryckfriheten men att man har som mål att förhindra bilder på Muhammed från att publiceras. Det är minst sagt motsägelsefullt. Man vill man inskränka rätten till yttrandefrihet genom att själva åberopa samma rätt. Kanske vi skulle göra så här då: vi förbjuder publicring av Muhammeds ansikte och ger samtidigt polisen rätt att hugga händerna av folk. Låter det som framsteg?

Samtidigt tycker jag att man bör ha en klar idé med saker man gör (särskilt om man vill provocera) och i det här fallet tycker jag att Vilk framstår som klart spekulativ. Han "vill få igång en diskussion om intolerans", men såvida inte han precis vaknat upp ur ett årslångt lösningsmedelsrus så måste han ha förstått att diskussionen redan pågår.

Det behövs ingen förskoleaktig teckning på muslimernas heliga profet för att blåsa liv i den debatten. Han koketterar med sin föreställning att han är outsider, närmare bestämt en kuf. Det ringer falsk i mina ögon, och det är tråkigt att han ska stå i centrum för en potentiellt knepig situation. Men som konstnär får man väl inte backa för sådana världsliga funderingar. In i dimman igen Lasse!