Livstid är ett alltför milt straff...

Liza Marklund intervjuas med anledning av att hennes senaste bok om Annika Bengtzon släppts. Livstid heter den och enligt flera recensioner är den näst intill ett hastverk, med spretig handling och ett uppklarande av brottet som känns oinspirerat. Jag håller med. Det var ingen bra bok. Jag läste den trots att jag tycker att "Den röda vargen" och "Nobels testamente" var riktigt dåliga, främst för att deckarintrigen fick stå tillbaka för ett allt större fokus på Bengtzons privatliv som i mina (ondskefullt manliga) ögon är fullständigt ointressant. I denna senaste bok får Ankans privatliv mycket riktigt ännu mer plats så jag är tveksam till om man ens kan kalla det en deckare faktiskt.

Med deckare menar jag det tråkiga traditionella sättet att se på det hela, någon begår ett brott och sedan får vi följa sökandet efter brottslingen. Vi får små inblickar i förövarens och jägarens liv, men aldrig så mycket att man önskade att man get fasen i att börja läsa boken.

Frågan om vem som läser hennes böcker kom upp och efter ett par artiga inledningsfraser luftar Liza sina fördomar. Hon dömer ut deckare skrivna av män eftersom de utan undantag handlar om "gubbar" och att de enda kvinnor som förekommer är sådana som tidigare nämnda gubbar försöker få i säng. Det ska bli intressant att observera den totala tystnad som följer på detta angrepp på manliga skribenter. Speciellt med tanke på att hon har råfel. Den kanske mest hyllade manliga deckarförfattaren just nu, Steig Larsson, har en kvinna i huvudrollen.

Hon säger vidare att hon vet hur många böcker till om Bengtzon hon ska skriva, och hon vet vad som kommer att hända med henne. Jag slogs plötsligt av likheten i detta fall mellan Marklund och JK Rowlings. Och jag insåg med ens att där jag faktiskt brydde mig om vad som hände med Harry Potter bryr jag mig inte för fem öre vad som händer Annika Bengtzon. Det är egalt för mig om någon dödar henne eller om hon hittar drömprinsen och lever lycklig i alla sina dagar. Jag anser att Marklund misslyckats kapitalt att gjuta liv i sina schablonartade figurer.