Sveriges mästerkock, laglöst land

Gårdagens avsnitt av "Sveriges mästerkock", TV4, blev en märklig upplevelse. De fem deltagarna tävlade först om att göra den bästa "Spaghetti Bolognese" och den mästare [mannen, myten, legenden] de skulle få lära av visade sig vara den kulinariska kantbollen Per Morberg. Att det skulle finnas "få i världen" som gör en bättre köttfärssås än Morberg tvivlar jag på med sådan övertygelse att jag håller det för sanning (att det är lögn alltså). [Josephine kommenterade syrligt att Morberg i alla fall hade bra självförtroende.]

Det var pinsamt att se deltagarna lite nervöst fjäsk-fnissa åt Morbergs usla skämt och se beundrande på honom (av rädsla för att bli illa behandlad vid bedömningen är min gissning). Sin vana trogen slabbade Morberg ner köket ordentligt men lyckades bara producera vad som ser ut som en högst alldaglig sås. "Barnkalas" var en kommentar som användes under dessertutmaningen, och det var precis vad Morberg åstadkom.

Morberg verkar i sina bästa stunder vara en habil kock, han har trots allt jobbat på Riche och Café Opera (förvisso ovisst vilken position i näringskedjan), men att en person som aldrig verkar ha hört talas om provsmakningssked utan istället kör ner fingret till armbågen i maten ska sitta med i samma jury som Mannerström och Aujalay känns helt knas. Jag kan bara tänka mig att han får vara med för att han har en naturlig förmåga att både se ut, och vara, bufflig och elak. Det förvånar mig inte ett dugg att han går runt och psykar deltagarna.

När det var dags att utse en segrare hävdade juryn att de inte kunnat skilja deltagarna åt. Jag tycker att det låter som struntprat, speciellt med tanke på att så subjektiva kriterier som att en deltagare inte lagt upp maten lika fint som andra varit tillräckligt. Nog hade de kunnat rangordna kockarna om de hade velat. Dessutom säger de att Dennis var den som var strået vassare (segrare med andra ord). Jag sympatiserar till hundra procent med Dennis, som blev förbannad över att dömas som segrare men ändå tvingad att tävla för att få vara kvar. Han var glad över att äntligen vinna en deltävling, men segern visade sig vara betydelselös.

En representant för TV4 säger att man inte brutit några regler men det är, tycker jag, en sanning med modifikation. Visserligen åkte två deltagare ut, istf en, i ett tidigare avsnitt, men deltagarna hade all anledning att förvänta sig att avsnittets första tävlingen skulle resultera i en segrare, samt en tävling för dem som inte lyckades lika bra. Så har det varit i alla tidigare program, men det är väl bara att en gång för alla inse att reglerna helt enkelt är vad produktionsbolaget säger är reglerna för dagen, dvs godtyckliga och avsedda att skapa "bra tv".

Frågesport på tv

Jag har funderat lite på vad som fungerar och inte fungerar när det gäller tävlingar på tv. Jag har precis sett ett avsnitt av TV3:s serie Sing a long. För den som missat det påminner den en aning om Så ska det låta och Dobidoo. Det handlar om sång och musik och jag tycker att den fungerar ganska bra. Det är lätsamt och ingen tar det på så blodigt allvar. Utom jag möjligen:)

Jag har lite svårt att "köpa" den ofta godtyckliga poängutdelningen från programledaren Renée Nybergs sida. Om man nu ska dela ut poäng så kräver min lutheranska sida att det ska finnas ett regelverk som gör det hela rättvist. Vad är annars poängen, om man säger:) Därför blir jag gnällig när Renée till exempel ger poäng till båda lagen bara för att det lag som var för sen med knapptryckningen börjar sjunga med i refrängen, eller när de sjunger fel låt men får en poäng ändå ba'fat.

Dessutom, men detta har jag inget benhårt bevis för, verkar det som om man "väljer" vinnande lag. Eller också är programmet konstigt klippt, för om man håller koll på poängställningen kan man ibland märka att ett lag plötsligt har mindre poäng än de hade fem minuter tidigare. Programledningen säger att det kan verka så, eftersom man väljer ut de roligaste avsnitten från ett större material, men att det är rättvist. Jag undrar jag:)

Jag hade samma problem med Popcorn också. Men där hade man även ett par tävlingsmoment som var lite illa genomtänkta. Det fanns för mycket utrymme för taktik, bland annat när man skulle komma på filmtitlar. Den som nämnde sista titeln inom den bestämda tidsramen vann poängen, så om man var lurig kunde man hålla på sin gissning tills gongongen nästan slog. Samma sak var det att det andra laget aldrig fick göra en gissning när ett av lagen missade. För det betydde att laget som ledde kunde vara snabba på knappen för att stjäla frågan även om de inte kunde svaret.