Sveriges mästerkock, laglöst land

Gårdagens avsnitt av "Sveriges mästerkock", TV4, blev en märklig upplevelse. De fem deltagarna tävlade först om att göra den bästa "Spaghetti Bolognese" och den mästare [mannen, myten, legenden] de skulle få lära av visade sig vara den kulinariska kantbollen Per Morberg. Att det skulle finnas "få i världen" som gör en bättre köttfärssås än Morberg tvivlar jag på med sådan övertygelse att jag håller det för sanning (att det är lögn alltså). [Josephine kommenterade syrligt att Morberg i alla fall hade bra självförtroende.]

Det var pinsamt att se deltagarna lite nervöst fjäsk-fnissa åt Morbergs usla skämt och se beundrande på honom (av rädsla för att bli illa behandlad vid bedömningen är min gissning). Sin vana trogen slabbade Morberg ner köket ordentligt men lyckades bara producera vad som ser ut som en högst alldaglig sås. "Barnkalas" var en kommentar som användes under dessertutmaningen, och det var precis vad Morberg åstadkom.

Morberg verkar i sina bästa stunder vara en habil kock, han har trots allt jobbat på Riche och Café Opera (förvisso ovisst vilken position i näringskedjan), men att en person som aldrig verkar ha hört talas om provsmakningssked utan istället kör ner fingret till armbågen i maten ska sitta med i samma jury som Mannerström och Aujalay känns helt knas. Jag kan bara tänka mig att han får vara med för att han har en naturlig förmåga att både se ut, och vara, bufflig och elak. Det förvånar mig inte ett dugg att han går runt och psykar deltagarna.

När det var dags att utse en segrare hävdade juryn att de inte kunnat skilja deltagarna åt. Jag tycker att det låter som struntprat, speciellt med tanke på att så subjektiva kriterier som att en deltagare inte lagt upp maten lika fint som andra varit tillräckligt. Nog hade de kunnat rangordna kockarna om de hade velat. Dessutom säger de att Dennis var den som var strået vassare (segrare med andra ord). Jag sympatiserar till hundra procent med Dennis, som blev förbannad över att dömas som segrare men ändå tvingad att tävla för att få vara kvar. Han var glad över att äntligen vinna en deltävling, men segern visade sig vara betydelselös.

En representant för TV4 säger att man inte brutit några regler men det är, tycker jag, en sanning med modifikation. Visserligen åkte två deltagare ut, istf en, i ett tidigare avsnitt, men deltagarna hade all anledning att förvänta sig att avsnittets första tävlingen skulle resultera i en segrare, samt en tävling för dem som inte lyckades lika bra. Så har det varit i alla tidigare program, men det är väl bara att en gång för alla inse att reglerna helt enkelt är vad produktionsbolaget säger är reglerna för dagen, dvs godtyckliga och avsedda att skapa "bra tv".

Oh Canada, hockey hockey hockey!

Sportspegeln rapporterar från Vancouver och förberedelserna inför kommande vinter-OS. Bland annat handlar det om hockeyn som till stora delar (helt och hållet?) kommer att förläggas till Vancouver Canucks hemmaarena.

Jag har hört det förut men blir ändå irriterad på det faktum att Kanada lägger beslag på det bästa omklädningsrummet trots att det enligt reglerna (eller i alla fall sedvänjan) ska gå till det lag som är rankat som etta på världsrankingen. I dagsläget är det Ryssland, som vunnit de senaste två VM-turneringarna. Jag tycker att det är så otroligt dålig stil, men man vet ju från tidigare turneringar att varken USA eller Kanada skyr några som helst medel. De bangar inte ens för skamlöst fusk. Att OS-organisationen dessutom kommer att bygga baracker på parkeringen för övriga lag visar bara att psykning är en del av arrangörernas plan att lyfta Kanada till det givna guldet.

Jag tror inte att Sverige kommer att försvara sitt guld även om vi säkerligen kommer att mönstra på ett närmast rent NHL-lag istället för de stackare som torskade med 0-7 mot Finland i Karjala Cup här om veckan. Man kan inte underskatta förmånen av hemmaplan och Kanada är ett lag som kommer att tjäna mycket på publikstöd och fega domare. Jag hoppas på medalj, och att Sverige har ryggrad nog att hämnas (effektivt mosa en av Kanadas stjärnspelare) om de vid ett eventuellt möte med Kanada utsätts för Kanadas vanliga fulspel. Ett fulspel som alldeles säkert kommer att gå ostraffat i Vancouver. Låter jag bitter? Nej, realist när man ser vad de stora transatlantiska lagen sluppit undan med i tidigare turneringar.

Kan någon slå Filip och Fredrik (eller sparka dem på smalbenet i alla fall)

Sista avsnittet av tävlingsprogrammet "Vem kan slå Filip och Fredrik?" rullar just nu. Anledningen till att jag överhuvud taget ger programmet en chans är att det baseras på det tyska programmet "Schlag den Raab", som jag brukade titta på då jag på mina arbetsresor till Stuttgart. Raab är komiker/programledare och väldigt underhållande. Spelidén är dessutom mycket lyckad, vilket väl också är anledningen till att det går på export.

I små doser kan stöddiga ärkenörden Fredrik, som faktiskt verkar tro att han är bäst på allt, och hans dumdryga men något ödmjukare sidekick, Filip, vara riktigt underhållande. Jag såg till exempel ett par avsnitt av Boston Tea Party utan att kräkas blod, och orkade även med dem då de tävlade i På spåret, men i övrigt är jag rätt kallsinnig. De är för omogna och egotrippade. En hel serie (låt vara bara 3 x 3 program) som går ut på att de ska "äga" varje sekund blir helt enkelt för mycket.

För det de verkar gilla mest av allt är att provocera för provocerandets skull. Att de i dagens program rackar ner på "Ben Stiller-segmentet", då ett av momenten är spökboll (Dodgeball), visar också vilken brist på självinsikt de har. Var tror de att deras underhållning hamnar på en skala? Inte i topp, den saken är klar. Att de har en trogen skara anhängare är bara ett bevis på att folk har dålig smak:)

Jag har, som jag möjligtvis berättat tidigare, mycket svårt för tävlingar som jag uppfattar som riggade, eller i alla fall orättvisa. Den här tävlingsformen går ut på att vinna ett antal delmoment (värda 1 till 15 poäng). Det är fysiska och mentala övningar, och F&F får en monumental fördel genom att vara två. Som lök på laxen får de dessutom veta vad momentet går ut på innan de väljer vem som ska utföra nästa deltävling.

De kan med andra ord alltid välja den bäst lämpade, medan utmanaren bara har sig själv att lita till. I detta det sista programmet kör de en tävling som Fredrik redan utfört tidigare vilket också ger en väldig fördel. Den kvinnliga motståndaren, Jessica Brännström, kämpade tappert men förlorade på grund av bristande erfarenhet av momentet.

Men det som är värst ändå är Fredriks väldigt oattraktiva "vinnarskalle". Även om jag tror att Filip också vill vinna har han en mer avspänd inställning. Det är inte nog för Fredrik att vinna hela tävlingen, han vill vinna varje delmoment och går fullständigt i spinn om han inte vinner. Oerhört avslöjande. Han har alltid framstått som en Stefan Holm (fast utan guldmedaljer) och visade samma barnsliga tendenser i "På spåret" också.

Som han själv uttrycker det i en intervju: "Det tar verkligen fram iditoten i en. Vi blev helt förstörda när vi förlorade, och satt och ältade vad som gick fel om och om igen". Det finns alltså inte i Fredrik Wikingsons värld att han kan förlora för att någon annan är bättre. Egot och arrogansen påminner om Sheldon i The Big Bang Theory, men är inte tillnärmelsevis lika underhållande. Jag tror att Fredrik lider av någon slags personlighetsstörning stackarn. Det är tur att han hittat en plats i TV, för ett riktigt jobb skulle han nog inte klara av:)

50 centimeter

Det pratas idag om det faktum att Perry (världsettan som vann VM-finalen på 100m häck) störde Sanna, och på bilder rakt framifrån ser man tydligt att amerikanskan är inne på Sannas bana och att det till och med förekommer kroppskontakt. Sverige har protesterat, och man berättar att det inte är första gången Perry gjort liknande saker. Hon drar åt vänster under sitt lopp, därför vill ingen ha banan till vänster om henne.

Min fråga är nu: om svenska ledningen visste detta, att Perry ibland stör medtävlande till vänster, varför lämnade man inte in protesten inom föreskriven tid?!! Med tanke på att det möjligen var närkontakten med Perry som fick Sanna att ramla direkt efter mållinjen borde svenskarna ha lämnat in protesten på en gång, inte 15 minuter för sent. Nu är det så klart ingen idé, och att svensklägret ändå samlar in "teknisk bevisföring" för att lämna in känns poänglöst. Det ligger tyvärr en doft av dålig förlorare över fortsatta klagomål. Sverige hade chansen att protestera, men vi taskade bort den. Läs mer på SvD och DN

Gud ser dig

Uppdrag granskning kör lite repriser och jag missade tyvärr precis ett inslag där en kvinna som köpt en bil på (bluff)auktion förlorade, inte bara bilen, utan drygt 150 000 kronor i en rättegång. Det låter märkligt att något sådant kan äga rum i Sverige.

Något annat som i alla fall jag finner märkligt är präster i Svenska kyrkan som tar extra betalt för att utföra vigslar, dop och begravningar. Framför allt eftersom en majoritet (nästan alla?) som tar extra betalt gör det svart. Detta ska alltså vara moralens väktare!

Sorgligast var en präst i Täby församling som förde tankarna till en fuskare som ertappats med handen i syltburken. Han ställde uppenbarligen upp på intervjun för att torgföra sina nyliberala Timbro-åsikter (är det en slump att han är präst i en församling som täcker in en av Sveriges rikaste kommuner?) snarare än att förklara varför han tar emot svarta pengar.

Han kändes minst av allt som en själavårdare. Mina sympatier blev inte större heller när han svängde sig med ett ekonomiskt favorituttryck, nämligen "x kronor". Jag hatar det uttrycket av någon anledning och det var groteskt att se en präst bete sig som en Skandia-direktör.

Reportern fick inte ett enda rakt svar på sina ganska snälla frågor, istället slingrade han sig och ville svara i allmänna ordalag. Jag hade gärna sett att Janne Josefsson skötte utfrågningen, då kanske han hade fått ett ärligt svar på varför en representant från kyrkan tycker att det är OK att hora ut sig för svarta pengar och sälja en tjänst han redan får rätt OK lön för.