Skott i råttan

Jag ser reprisen av Gomorron Sverige på SVT1 där bland annat Bosse Larsson och Ann-Louise Hansson intervjuas med anledning av att Allsång på Skansen firar 30 år i tv. Det som slår mig är att medan män som vanligt på sommaren, via diverse tidningsartiklar och tv-soffor, får veta att de har för fula ben för att tillåtas gå i kortbyxor annat än på badstranden, så verkar ingen tycka att det är anmärkningsvärt att programledaren Katia Elliot Bendtz har så kort, tajt klänning att hon tvingas sitta med benen krampaktigt ihopslingrade för att inte en missriktad kamera ska råka visa vägen ända in i smyckeskrinet.

Då skrivs det inga helsidesartiklar, inte heller sitter något beskäftigt modeorakel och ondgör sig över kvinnokroppar, inte ens en feminist eller vänsterpartist orkar ha något att säga om patriarkatet som tvingar kvinnor att visa hud. Och missförstå mig rätt, jag har inget emot Katia, hon är duktig studiovärd och gör verkligen inte ont att titta på, men om jag vill se så mycket lår som hon visar kan jag köpa Slitz.

För visst är det en aning märkligt att medan män förväntas, nej beordras, älska kvinnor i alla möjliga och omöjliga former (eftersom kvinnor per definition är vackra), får bara Brad Pitt, Fredrik Ljungberg och möjligtvis Mikael Persbrandt visa knäna på allmän plats. Vad är det för rättvisa? Och vad ska vi män som inte har makt och/eller pengar att trösta oss med göra? Gå ut och tända eld på skolor?

PS. Jag vet inte hur det är nuförtiden, med alla möjligheter att digitalt manipulera bilder, men för inte så många år sedan var det standard att använda mansben för annonser om nylonstrumpor. Det måste ju ha svidit för kvinnorörelsen.

När verkligheten krakelerar, eller någon missar bjälken i sitt eget öga

SVT:s kantboll Lotta Bouvin Sundberg slog till igen i dagens morgonsoffa. I ett SVT-program för dagen lett av en kvinna, med enbart kvinnliga medarbetare (nyhetsuppläsare, bokrecensent, sport, väder, ekonomi), fick hon nästan blodstörtning när Yokiko Duke gav exempel på ljudboksuppläsare som hon tycker har det där lilla extra.

Duke hade tagit med sig ett par extraböcker som tips inför semestertiderna och bilresor. En av böckerna var ljudboken Alice i Underlandet, som lästs in av Allan Edwall. Duke är lyrisk över hans inläsning och berättar hur vissa inläsare på ett nästan magiskt sätt förmår engagera utan att göra det till "radioteater".

"Bara män" utbrast Bouvin Sundberg när Duke på uppmaning nämnt sina absoluta favoritet och gjort misstaget att räkna upp Allan Edwall, Torsten Wahlund (Narnia) och Tomas Bolme (Tintin m.fl). Ja, Lotta. Bara män! Skulle det vara så fruktansvärt om Duke råkar tycka att några män gör de bästa inläsningarna?

Jag hade inte nämnt denna incident om det inte vore för att Bouvin Sundberg har för vana att protestera när hon anser att en företeelse är för (manligt) enkönad, men inte gör samma observation när situationen är det omvända. Hade Duke nämnt tre kvinnor hade Bouvin Sundberg inte sagt ett pip, eller möjligen fyllt i att kvinnor är "bäst". Jag tycker att det är jävligt irriterande att media så konsekvent kör med positiv särbehandling.

Vad gäller inläsningar skulle jag vilja lägga till Reine Brynolfsson som gjort en alldeles utmärkt inläsning av Stieg Larssons Millenium-trilogi. Köp eller låna den!

Glenn(s) över sjö och strand

Vilket jäkla liv det blev när gamle fotbollskämpen Glenn Hysén utsågs till invigningstalare vid årets Pride-festival. Han anklagas för att vara homofob, och anledningen är att han en gång lappade till en man som tallade på honom vid ett toalettbesök på Frankfurts flygplats. Hysén förklarar att det var en instinktiv handling [och det hela verkar ha begränsats till en rejäl örfil som fick tafsaren att ramla in i ett av båsen]. Allt detta förklarar Hysén när ABC intervjuade honom och man tycker att det kan räcka så. Men icke. Bland annat i DN går Anders Selin till attack.

Och författaren till boken Bögjävlar, Petter Wallenberg, tycker att Hyséns våldsamma reaktion visar en "aggressivit som bottnar i det klassiska skyddandet av den heterosexuella manligheten". Och att det finns paralleller till mordet på en homosexuell hockeyspelare för några år sedan. Jag tycker att det låter som skitsnack och att Hyséns reaktion är högst normal när man utsätts för ett sexuellt övergrepp.

Han ställer dessutom den ohederliga och lätt genomskådade hypotetiska frågan om vad Hysén skulle ha gjort om det var en kvinna som tafsat. Tja, det kan vi ju inte veta, men för att balansera det hela kan vi ju ställa oss frågan vad som hänt om en kvinna golvat en man som tafsat? Hon hade blivit hjälte helt klart.

Och att Hysén möjligen inte skulle ha nitat en kvinna kan nog i så fall ha mer att göra med den fåniga regeln att en man aldrig, under några som helst omständigheter, får slå en kvinna. Den regeln är djupt inpräntad i de flesta av oss män, men jag har inga sådana fördomar. Om en kvinna hotar mig och fysiskt våld är enda utvägen kan jag försäkra er att hon snart blir expedierad:) Därmed inte sagt att jag är våldsam av naturen, tvärtom, men jag ser defintivit min fysiska styrka som en del av ett fungerande försvarssystem.

Men tillbaka till toaletten i Frankfurt. Vad än Wallenberg anser måste det betraktas som ett klart övergrepp att plötsligt ta tag i en okänd persons könsorgan på en allmän toalett. Allt annat vore att verkligen falla för myterna och fördomarna om homosexuella (att de sätter på allt som rör sig). Jag har svårt att tänka mig att särskilt många skulle bli glatt överraskade över att en annan man erbjuder sig att "skaka av" snorren, sådant händer gissningsvis bara i porrfilmer.

Så jag tycker att Wallenberg, Selin och andra som anser att detta var en aggression riktad speciellt mot bögar bör tagga ner en aning och inse att även en man vill bli tillfrågad först. Och vart har romantiken tagit vägen? Va? Kunde han inte ha erbjudit Hysén en drink först i alla fall?