Skott i råttan

Jag ser reprisen av Gomorron Sverige på SVT1 där bland annat Bosse Larsson och Ann-Louise Hansson intervjuas med anledning av att Allsång på Skansen firar 30 år i tv. Det som slår mig är att medan män som vanligt på sommaren, via diverse tidningsartiklar och tv-soffor, får veta att de har för fula ben för att tillåtas gå i kortbyxor annat än på badstranden, så verkar ingen tycka att det är anmärkningsvärt att programledaren Katia Elliot Bendtz har så kort, tajt klänning att hon tvingas sitta med benen krampaktigt ihopslingrade för att inte en missriktad kamera ska råka visa vägen ända in i smyckeskrinet.

Då skrivs det inga helsidesartiklar, inte heller sitter något beskäftigt modeorakel och ondgör sig över kvinnokroppar, inte ens en feminist eller vänsterpartist orkar ha något att säga om patriarkatet som tvingar kvinnor att visa hud. Och missförstå mig rätt, jag har inget emot Katia, hon är duktig studiovärd och gör verkligen inte ont att titta på, men om jag vill se så mycket lår som hon visar kan jag köpa Slitz.

För visst är det en aning märkligt att medan män förväntas, nej beordras, älska kvinnor i alla möjliga och omöjliga former (eftersom kvinnor per definition är vackra), får bara Brad Pitt, Fredrik Ljungberg och möjligtvis Mikael Persbrandt visa knäna på allmän plats. Vad är det för rättvisa? Och vad ska vi män som inte har makt och/eller pengar att trösta oss med göra? Gå ut och tända eld på skolor?

PS. Jag vet inte hur det är nuförtiden, med alla möjligheter att digitalt manipulera bilder, men för inte så många år sedan var det standard att använda mansben för annonser om nylonstrumpor. Det måste ju ha svidit för kvinnorörelsen.