Brottsoffermyndigheten, eller lök på laxen

Morgonens nyheter berättade bland annat att Brottsoffermyndigheten bestämt att det, av domstolen, utdömda skadeståndet till mördade Cajsa Jonsson mor och syskon är felaktigt. De sänker moderns skadestånd från 172 000 till 39 000 och Cajsas systrar (som tilldömdes 75 000 vardera) får ingenting med motiveringen att de inte har ett tillräckligt nära förhållande till sin syster.

Bristen på närhet verkar huvudsakligen bestå i geografisk avstånd och för få telefonsamtal. Det låter helt bissart! Ungefär som när förtroendeläkare vid Försäkringskassan bedömer folks arbetsförmåga genom att gissa istället för att undersöka dem. Vad är det som får en myndighet att utveckla sådan hybris att de anser sig bättre lämpade att bestämma skadeståndets storlek än domstolen som tagit del av brottsoffrens berättelser? Jag begriper heller inte varför myndigheten ska göra en egen prövning. Det känns inte som deras uppgift att justera skadestånd och se till att praxis efterlevs. Det är domstolarnas uppgift.

Det jag slås av är hur en myndighet, med den vanliga samlingen mer eller mindre odugliga tjänstemän, tar sig för att bedöma hur nära relation man har till sin syster. Om det inte råder total missämja kan man svårligen tänka sig ett närmare förhållande än syskon. Under vilken period mäter man förövrigt? Gäller det telefonsamtal den senaste månaden, senaste året eller livstid? Hur många kilometer bort får man bo? Måste man bo i samma län? Det kan ju vara bra att veta hur man ska fylla i blanketten för att en komplett främling ska bli nöjd.

Expressen skriver om detta, och om det ännu inte blivit föremål för Uppdrag granskning kan man tycka att de snarast ska ge sig på denna världsfrånvända myndighet vars motto känns som ett hån just nu. Man skriver på hemsidan att Brottsoffermyndigheten "arbetar för att främja alla brottsoffers rättigheter och uppmärksamma deras behov och intressen". Ha! Vilket skämt!

PS. Jag kan ju säga att om något händer min bror (gud förbjude), där jag tilldöms ett skadestånd, och Brottsoffermyndigheten senare vägrar mig denna ynkliga kompensation för min förlust för att vi bor för långt från varandra (eller hittar någon annan godtycklig anledning) kommer någon hos dem att få betala. För i detta avseende delar jag Socker-Connys åsikt, att man med ett järnrör kan slå världen med häpnad:)