Ja vi elsker dette laget

Hur kul var det på en skala att svenskarna knäckte allt motstånd och knep guldet i 4x10km stafett längdskidåkning? Daniel Richardsson gjorde en strålande insats på första sträckan och växlade över till Johan Olsson i täten. Olsson gjorde som han gjorde i kombinationen och drog nästan hela sin sträcka.

Otroligt imponerande att Olsson ryckt åt sig några sekunders ledning vid växlingen till Anders Södergren, det snöade nämligen ymningt hela tiden vilket betydde att han (då det inte fanns några föråkare som kunde rensa spåren) fick bana väg åt alla som låg i rygg på honom.

Södergren gjorde något så ovanligt som att ta rygg på en annan åkare (fransman) och lät honom dra i princip hela sträckan. Inte så vackert gjort, men med tanke på hur många gånger Södergren dragit fram andra åkare till medaljer (och med tanke på Johan Olssons hästjobb på sträcka 2) är det förlåtet. Han lämnade fransmannen, tjecken och framför allt en slutkörd norrman [som senare skyllde på dåliga skidor och överdrivet porrsurfande] efter sig i spåret och gav Hellner en liten ledning inför sista sträckan.

Hellner släppte upp fransmannen och tjecken och turades om att dra tillsammans med tjeckiens Kukal. Norges slutman Northug satte vansinnesfart i spåret och efter halva sträckan hade han tagit in 22 av 37 sekunder och var bara 15 sekunder efter. Som minst skilde 12 sekunder men vid utgången på sista varvet tyckte Hellner att det fick vara nog och gjorde det avgörande rycket. I ett nafs skapade han en lucka till sina närmaste konkurrenter och Northug var plötsligt 25 sekunder efter igen.

Tjecken och fransmannen tappade när de inte kunde hänga på Hellner längre så lagom till upploppet, där Hellner såsat en stund i jakt på en svensk flagga, gick Northug ikapp och senare ifrån och räddade silvret åt Norge. Men åt Sverige fanns inget att göra, och segermarginalen blev 16 sekunder. OS-GULD!!! Första guldet i en mästerskapsstafett på 21 år!

En sådan här dag kan man till och med ha överseende med Petter "Hjärnsläppet" Northug än en gång visade prov på sin dåliga sportmannaanda (eller möjligen mental sjukdom) och fortsatte att att babbla om hur Hellner inte skulle ha haft en chans i en spurt. Det är möjligt, men det är Hellner och de andra svenskarna som har guldet serru:)

Hellner gick på knock

Hellner vann OS-guld i den märkliga disciplinen dubbeljakt 30 km (där man först kör 15km klassiskt och sedan 15km fristil), och jag har blandade känslor. Det är naturligtvis rasande trevligt att en svensk vann, och en svensk (Johan Olsson) fick brons. Det är dessutom tillfredsställande att Northug än en gång gick lottlös från banan (11:e plats), men segern tillkom på ett halvfult sätt.

Svenskarna nyttjade nämligen samma taktik som Northug och hans kollegor tänkt sig använda (men som de aldrig fick till), att lagköra loppet. När Johan Olsson i samband med bytet från klassisk till fristil fick en lucka på 10 sekunder gick Hellner och Södergren upp i täten för klungan och bromsade farten. Varje gång någon ville dra gick de snabbt om och lade sig i vägen.

Jag älskar sport men uppenbarligen inte på den fanatiska nivå som många andra eller, också är lite idealistiskt naiv och har ett större/snedare rättspatos än flertalet. [Inte så konstigt kanske med tanke på hur många som har ett helt okomplicerat moraliskt förhållande till illegal fildelning.] Jag tycker nämligen att individuella tävlingar ska avgöras individuellt, inte genom någon slags Tour de France-inspirerad laginsats.

Men jag är som sagt väldigt ensam om denna åsikt, de allra flesta hyllar detta som den bäst genomförda taktikkörningen i längdskidåkningens historia. Själv kan jag bara föreställa mig det gnäll som uppstått om norrmännen lyckats begagna sig av en liknande taktik och jobbat fram exempelvis Northug till guldet. Visst kan det vara så att jag precis byggt en halmgubbe, men min erfarenhet är att folk är alldeles för principlösa (och inte ser dubbelmoralen i att samma beteende är bra om svenskar gör det men ont om en annan nation gör det).

Detta sagt så är det förstås en strålande insats av Hellner, eller kanske ändå mer av Olsson som orkade svara när han blev upphunnen och kämpade till sig ett brons. Det var han värd efter att ha kört ensam de sista 14,5 kilometerna.

Som grädde på moset var det så klar skönt att skrävlaren och fisåkaren Northug misslyckades. Han skyller sin vana trogen på någon yttre omständighet, i detta fall att hans stav (eller truga möjligen) gick sönder och att han därför tappade. Jag köper inte det resonemanget, för det ser ut som om han, när han fått den nya staven, bara är 8-10 meter efter. Jag tror att han kört slut på sig, han är trots allt en explosiv spurtare som gör bäst ifrån sig på korta sträckor eller då han fått agera ryggsäck till en uthålligare åkare.

Northug är dålig förlorare, och mer anmärkningsvärt än detta är han även en dålig vinnare. Det verkar som om hans skalle (visst har han ett förvånansvärt litet huvud?) inte har plats för annat än talcentrum. Ett talcentrum som arbetar övertid på att förmedla hans omogna tankar. Till och med för att vara idrottare verkar han osedvanligt blåst i huvudet.

Grattis Norge!

Norge vann ESC för tredje gången i historien, tidigare har Bobbysocks - "La det swinge" 1985 och Secret Garden - "Nocturne" 1995 segrat. Alexander Rybak, bördig från Vitryssland, sjöng "Fairytale" och sopade banan med övriga deltagare. Han fick röster från samtliga länder (42), däribland sexton 12:or, och samlade ihop inte mindre än 387 poäng vilket är nytt rekord.

Att jag nu kommer att fundera lite kring årets ESC ska inte ses som kritik mot det vinnande bidraget, eller avundsjuka mot Norge. Jag tycker att det var jättekul att de vann, och låten är helt OK. Jag håller den inte som bästa bidrag, men jag har inga hetare känslor för några bidrag om jag ska vara ärlig. Det var länge sedan jag hörde en ESC-låt som jag riktigt gillade. Och av rent chauvinistiska skäl tycker jag att det var på tiden att ett bidrag från väst vann:)

Det jag blev lite förvånad över var den totala dominansen. Vad var det som gjorde att alla länder röstade på Rybak? Kan plötsligt alla länder ha utvecklat samma smak efter 5-6 år av kompisröstande, och därmed östdominans genom fler länder och (min egen teori) fler medborgare med telefon som jobbar i väst? [Till exempel att Turkiet alltid får höga poäng av Tyskland - 10 (av 12 möjliga) i år]

Först slog det mig att det faktum att Rybak är född i öst (pratar ryska och reste runt i de forna sovjetstaterna) påverkade inställningen till hans bidrag. Kanske var kombinationen av f.d. vitryss med etnisk slagdänga oemotståndlig.

Sedan övervägde jag gullighetsfaktorn i förhållande till demografin av tittare, tonårstjejer och mor-/farföräldrar möjligen. Rybak har beskrivits som en musikens Harry Potter, och det får väl ses som ett positivt omdöme.

Slutligen kom jag fram till att den troligaste anledningen till den närmast totala samstämigheten beror på att juryröstning delvis återinfört i år. Varje land (?) hade en telefonomröstning som kombinerades med en jury, 50-50-viktning. Juryerna lyssnade på alla bidrag i förväg. Det skulle vara roligt att se en detaljerad analys av rösterna, men även utan hårda fakta tror jag inte att det är en slump att Norge, och väst i övrigt, gjorde viss comeback samma år man gav telefonomröstningen mindre betydelse.

PS. Tyvärr har jag observerat att påfallande många norrmän återigen visar att de är dåliga vinnare. Deras komplex i förhållande till Sverige måste vara större än några oljedepåer eller ESC-vinster kan kompensera:) Synd att de verkar finna mer glädje i att Sverige gjorde fiasko än att Norge segrade.