Grattis Norge!
Norge vann ESC för tredje gången i historien, tidigare har Bobbysocks - "La det swinge" 1985 och Secret Garden - "Nocturne" 1995 segrat. Alexander Rybak, bördig från Vitryssland, sjöng "Fairytale" och sopade banan med övriga deltagare. Han fick röster från samtliga länder (42), däribland sexton 12:or, och samlade ihop inte mindre än 387 poäng vilket är nytt rekord.
Att jag nu kommer att fundera lite kring årets ESC ska inte ses som kritik mot det vinnande bidraget, eller avundsjuka mot Norge. Jag tycker att det var jättekul att de vann, och låten är helt OK. Jag håller den inte som bästa bidrag, men jag har inga hetare känslor för några bidrag om jag ska vara ärlig. Det var länge sedan jag hörde en ESC-låt som jag riktigt gillade. Och av rent chauvinistiska skäl tycker jag att det var på tiden att ett bidrag från väst vann:)
Det jag blev lite förvånad över var den totala dominansen. Vad var det som gjorde att alla länder röstade på Rybak? Kan plötsligt alla länder ha utvecklat samma smak efter 5-6 år av kompisröstande, och därmed östdominans genom fler länder och (min egen teori) fler medborgare med telefon som jobbar i väst? [Till exempel att Turkiet alltid får höga poäng av Tyskland - 10 (av 12 möjliga) i år]
Först slog det mig att det faktum att Rybak är född i öst (pratar ryska och reste runt i de forna sovjetstaterna) påverkade inställningen till hans bidrag. Kanske var kombinationen av f.d. vitryss med etnisk slagdänga oemotståndlig.
Sedan övervägde jag gullighetsfaktorn i förhållande till demografin av tittare, tonårstjejer och mor-/farföräldrar möjligen. Rybak har beskrivits som en musikens Harry Potter, och det får väl ses som ett positivt omdöme.
Slutligen kom jag fram till att den troligaste anledningen till den närmast totala samstämigheten beror på att juryröstning delvis återinfört i år. Varje land (?) hade en telefonomröstning som kombinerades med en jury, 50-50-viktning. Juryerna lyssnade på alla bidrag i förväg. Det skulle vara roligt att se en detaljerad analys av rösterna, men även utan hårda fakta tror jag inte att det är en slump att Norge, och väst i övrigt, gjorde viss comeback samma år man gav telefonomröstningen mindre betydelse.
PS. Tyvärr har jag observerat att påfallande många norrmän återigen visar att de är dåliga vinnare. Deras komplex i förhållande till Sverige måste vara större än några oljedepåer eller ESC-vinster kan kompensera:) Synd att de verkar finna mer glädje i att Sverige gjorde fiasko än att Norge segrade.
Att jag nu kommer att fundera lite kring årets ESC ska inte ses som kritik mot det vinnande bidraget, eller avundsjuka mot Norge. Jag tycker att det var jättekul att de vann, och låten är helt OK. Jag håller den inte som bästa bidrag, men jag har inga hetare känslor för några bidrag om jag ska vara ärlig. Det var länge sedan jag hörde en ESC-låt som jag riktigt gillade. Och av rent chauvinistiska skäl tycker jag att det var på tiden att ett bidrag från väst vann:)
Det jag blev lite förvånad över var den totala dominansen. Vad var det som gjorde att alla länder röstade på Rybak? Kan plötsligt alla länder ha utvecklat samma smak efter 5-6 år av kompisröstande, och därmed östdominans genom fler länder och (min egen teori) fler medborgare med telefon som jobbar i väst? [Till exempel att Turkiet alltid får höga poäng av Tyskland - 10 (av 12 möjliga) i år]
Först slog det mig att det faktum att Rybak är född i öst (pratar ryska och reste runt i de forna sovjetstaterna) påverkade inställningen till hans bidrag. Kanske var kombinationen av f.d. vitryss med etnisk slagdänga oemotståndlig.
Sedan övervägde jag gullighetsfaktorn i förhållande till demografin av tittare, tonårstjejer och mor-/farföräldrar möjligen. Rybak har beskrivits som en musikens Harry Potter, och det får väl ses som ett positivt omdöme.
Slutligen kom jag fram till att den troligaste anledningen till den närmast totala samstämigheten beror på att juryröstning delvis återinfört i år. Varje land (?) hade en telefonomröstning som kombinerades med en jury, 50-50-viktning. Juryerna lyssnade på alla bidrag i förväg. Det skulle vara roligt att se en detaljerad analys av rösterna, men även utan hårda fakta tror jag inte att det är en slump att Norge, och väst i övrigt, gjorde viss comeback samma år man gav telefonomröstningen mindre betydelse.
PS. Tyvärr har jag observerat att påfallande många norrmän återigen visar att de är dåliga vinnare. Deras komplex i förhållande till Sverige måste vara större än några oljedepåer eller ESC-vinster kan kompensera:) Synd att de verkar finna mer glädje i att Sverige gjorde fiasko än att Norge segrade.
Etiketter: ESC, folkviljan, musik, norge
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida