Hellner gick på knock

Hellner vann OS-guld i den märkliga disciplinen dubbeljakt 30 km (där man först kör 15km klassiskt och sedan 15km fristil), och jag har blandade känslor. Det är naturligtvis rasande trevligt att en svensk vann, och en svensk (Johan Olsson) fick brons. Det är dessutom tillfredsställande att Northug än en gång gick lottlös från banan (11:e plats), men segern tillkom på ett halvfult sätt.

Svenskarna nyttjade nämligen samma taktik som Northug och hans kollegor tänkt sig använda (men som de aldrig fick till), att lagköra loppet. När Johan Olsson i samband med bytet från klassisk till fristil fick en lucka på 10 sekunder gick Hellner och Södergren upp i täten för klungan och bromsade farten. Varje gång någon ville dra gick de snabbt om och lade sig i vägen.

Jag älskar sport men uppenbarligen inte på den fanatiska nivå som många andra eller, också är lite idealistiskt naiv och har ett större/snedare rättspatos än flertalet. [Inte så konstigt kanske med tanke på hur många som har ett helt okomplicerat moraliskt förhållande till illegal fildelning.] Jag tycker nämligen att individuella tävlingar ska avgöras individuellt, inte genom någon slags Tour de France-inspirerad laginsats.

Men jag är som sagt väldigt ensam om denna åsikt, de allra flesta hyllar detta som den bäst genomförda taktikkörningen i längdskidåkningens historia. Själv kan jag bara föreställa mig det gnäll som uppstått om norrmännen lyckats begagna sig av en liknande taktik och jobbat fram exempelvis Northug till guldet. Visst kan det vara så att jag precis byggt en halmgubbe, men min erfarenhet är att folk är alldeles för principlösa (och inte ser dubbelmoralen i att samma beteende är bra om svenskar gör det men ont om en annan nation gör det).

Detta sagt så är det förstås en strålande insats av Hellner, eller kanske ändå mer av Olsson som orkade svara när han blev upphunnen och kämpade till sig ett brons. Det var han värd efter att ha kört ensam de sista 14,5 kilometerna.

Som grädde på moset var det så klar skönt att skrävlaren och fisåkaren Northug misslyckades. Han skyller sin vana trogen på någon yttre omständighet, i detta fall att hans stav (eller truga möjligen) gick sönder och att han därför tappade. Jag köper inte det resonemanget, för det ser ut som om han, när han fått den nya staven, bara är 8-10 meter efter. Jag tror att han kört slut på sig, han är trots allt en explosiv spurtare som gör bäst ifrån sig på korta sträckor eller då han fått agera ryggsäck till en uthålligare åkare.

Northug är dålig förlorare, och mer anmärkningsvärt än detta är han även en dålig vinnare. Det verkar som om hans skalle (visst har han ett förvånansvärt litet huvud?) inte har plats för annat än talcentrum. Ett talcentrum som arbetar övertid på att förmedla hans omogna tankar. Till och med för att vara idrottare verkar han osedvanligt blåst i huvudet.