Kelsey Grammer Hankar sig fram

Jag har sett de fem sända avsnitten av Kelsey Grammers senaste försök att väcka sin slumrande skådespelarkarriär till liv. Det blev inte fler avsnitt och jag begriper varför. Jag tror att det blev för mycket penalism till och med för dagens tv-publik.

Det fanns väldigt få scener där folk inte var rejält elaka mot varandra. Hank är sur och krävande mot sina barn, frun mot Hank, barnen mot sin far, Hank mot sin svärmor och allra mest Hanks stöddiga men odugliga lurendrejande hantverkare till svåger mot Hank.

Idén att en före detta välbärgad NY-familj som är van vid allehanda lyx och personal ska tvingas svälja sin stolthet och flytta hem till hålan de kom ifrån och klara sig på egen hand låter inte helt omöjlig, men hela serien är en övning i förnedring. Skönt på sätt och vis att se att det ändå finns gränser för hur dålig stämning tv-publiken tollererar, fast det beror säkert också på att det var ganska långt mellan skämten.

På ett personligt plan irriteras jag av att man aldrig får en riktig förklaring till hur Hank kunnat bli av med sitt företag utan att få betalt på något vis. Han skulle ha gått i skola hos en del av våra svenska chefer som har gyllene avtal till den grad att de kan göra bort sig hur de vill och ändå bli miljonärer tack vare "halvkriminella" bonus- och löneavtal.