Dorsin regerar

Jag har äntligen haft tid att sitta ner och se Henrik Dorsins "Kvalitetsgodkänd underhållning", som Kanal 5 visade i två delar för några veckor sedan och som jag spelade in. Vilken nöjesresa det var! När jag tänker på Roast på Berns och alla mediokra och elaka komiker blir jag nedstämd. När jag ser Dorsin blir jag lycklig.

Visst är det så att humor till syvende och sist är en smaksak, men jag tycker ändå att det ibland går att beskriva skillnaden mellan bra och mindre bra humor. Mycket handlar om hur mycket tanke som lagts ner. Att säga att "Maud Olofsson sväljer när man runkar henne i munnen" kräver ingen talang och kunde ha sagts om vilken offentlig kvinna som helst för att vara rolig eller chockerande. Att skriva och framföra "En gaffel kort" (pastisch på Cornelis Wreeswijk) visar prov på en ansenlig talang. [Är ni medvetna om att i tredje världen - går var femte person utan skaldjursbestick]

När man tycker att mycket i världen går åt fel håll är det upplyftande att det finns plats för en typ av humor som gör mig glad snarare än att spela på skadeglädje. En humor som är äkta istället för "ironisk". Jag tycker inte att det är konstigt att Dorsin fick Karamellodiktstipendiet 2007. Han är kanske fräckare än Povel Ramel, men de är samma andas barn.