Martha Stewart, programledaren från helvetet

Normalt skyr jag Martha Stewart Show (Kanal 9) som pesten eftersom hon är en självupptagen, narcissistisk babbelmaja som bara är intresserad av att framhäva sig själv.

Eftersom jag är rätt svag för dagens (kändis)gäst, Jane Seymour, beslöt jag mig oklokt nog för att inte omedelbart byta kanal. Big mistake! Stackars Jane, som är charmerande och vacker som vanligt, fick inte många ord med i laget. Hon skulle berätta om sin bok "Open Hearts", sina smycken och mönster, och försökte berätta om sin misslyckade provspelning för Törnfåglar.

Jane berättar att hon hade precis fött barn och mitt under sängkammarscenen började det läcka bröstmjölk över Richard Chamberlain. Sedan försöker hon två eller tre gånger att berätta något om Chamberlains kontrakt, som antagligen stipulerade att han fick sista ordet vad gäller kvinnlig huvudroll (som gick till Rachel Ward), men blir avbruten. Så vi får aldrig veta varför hon inte fick rollen.

"Intervjun" fortsätter i samma stil. Martha avbryter gång, på gång, på gång och fyller i ord, som inte alltid är det som Jane tänkt säga. Och det är inte det att Jane letar efter ord eller pratar långsamt, nej Martha är så hysteriskt upptagen av att visa att hon kan och vet allt att hon blir rent oförskämd. Man kan undra varför hon bjuder in gäster över huvud taget. [Jag har hållit en hel del kurser i olika programvaror och Martha är som den värsta sortens elev, den som drar iväg till fel meny och fel dialogruta bara för att hon inte kan programmet och vägrar vänta på instruktioner. Sådana elever brukade jag skicka hem.]

Jane Seymour är förstås van vid knepiga situationer och tog det hela med ro, själv hade jag nog frågat Martha om jag fick gå hem eftersom hon i alla fall inte verkade vara intresserad av vad jag hade att säga. Eller också hade jag tagit struptag och berättat klart medan Martha långsamt segnade ner bakom skärbrädan.