Bronset blev till sand, men ett litet ljus i mörkret

Det var väl väntat att Ara Abrahamian skulle bli av med bronsmedaljen som han ändå inte ville ha, men jag trodde trots allt att IOK skulle kunna se att det fanns en anledning till hans protest. Sverige blir av med en medalj, men vem bryr sig egentligen? Det har varit mer SOS än OS om man säger så.

Synd att dalkarlen Lassi Karonen inte kunde göra sig själv rättvisa i roddfinalen. Han har haft feber och det märktes att han inte hade något krut i musklerna. Otur. Bättre lycka nästa gång.

Till de märkligare problemen som dykt upp hör väl de svenska simmerskornas dräkter som tydligen inte håller måttet. Sekunder innan "Tessan" ska gå in till finalen på 50 fritt spricker hennes dräkt i baken. Har de köpt för små storlekar eller är det Speedo som givit dem sekunda varor? Tessan säger att hon hellre hade summit (simmat?) naken, och det hade man väl inte haft något emot:)

Nej, skämt åsido så tycker jag att simning under flera år utvecklats till alldeles för mycket materialsport. Om du inte hör till något av de större simmarländerna, eller i alla fall har en rejäl plånbok så har du ingen chans att konkurrera. Förr räckte det med ett par badbrallor/en baddräkt och eventuellt en rakhyvel. Nu simmar man i hela dräkter som kostar vaddå, 10 000-tals kronor stycket.

Även om jag förstår att detta med materialforskning är marknadens förhållningssätt till sport tycker jag att det vore trevligt med en återgång till grunderna, som nog skulle vara till gagn både för idrottare och åskådare. OK, det kanske inte blir världsrekord varenda år, men det skulle bli en rättvisare kamp. Då skulle det vara större chans att den som är riktigt duktig vinner, snarare än den som har råd med mest high-tech.

Materialsport leder mig osökt in på tennis, och min önskan att man ska återgå till mindre fjädrande racketar så att vi får se lite mer variationsrikt spel. Gårdagens ljuspunkt var ju Tomas Johansson/Simon Aspelin (vars storebröder Daniel och David jag har spelat tennis med som junior) som till sist betvingade fransoserna Clement/Llodra i en batalj av bibliska proportioner nära på. 7-6, 4-6 och 19-17! Det sista setet tog längre tid än de andra två tillsammans i denna 4.30h långa match. Jag hade ingen möjlighet att se slutet, men jag bandade matchen. Oj, oj, oj!

Jag vet banne mig inte om jag vågat se matchen om jag varit hemma. Min arrogans når nämligen höga nivåer när det gäller sport på tv. Jag är ibland övertygad om att det faktum att jag ser på matchen påverkar utgången negativt på något kosmiskt plan;)

Ara Abrahamian bortdömd igen

Jag har sett sekvensen från semifinalen där domaren dömer poäng, och seger, till italienaren. Jag är amatör, men det verkar som om min uppfattning stöds av de som kan. Nämligen att Abrahamian inte gör något fel, eller åtminstone inte brottas annorlunda än italienaren.

Först anklagades Abrahamian för att inte "öppna sig" för motståndarens grepp, men det syns tydligt att när domaren skriker "open" så lägger Ara ut sin arm för att italienaren ska få "komma till". Sedan ändras det hela till mattflykt. Att det skulle vara mattflykt är ju så skrattretande att man undrar hur maktfullkomliga domarna känner sig för att kunna döma så med huvudet under armen. Ara hade en arm utanför den röda ringen, men enligt reglerna måste mer än halva kroppen vara utanför. Något som den italienska brottaren hade vid minst ett tillfälle utan att bestraffas.

Men det må vara som det vill med det. Jag tycker att brottare världen över ska bojkotta sin sport tills de får regler som inte ger så här stort utrymme för godtycke. Överlag är jag motståndare till att sporter "moderniseras". Man har gjort det för att försöka stoppa förslaget att brottning ska tas bort ur OS-programmet. Men som sakernas tillstånd verkar vara nu tycker jag att brottning knappt kan kallas sport.

Det är ju också ganska sensationellt att förbundet inte tillåter protester. Det är kanske därför man har domare som kan sitta efteråt och skratta den förfördelade brottaren rakt i ansiktet på det sätt som Jean-Marc Petoud gjorde. Jag hoppas att han fick bra betalt för att svika sin sport. Det känns nästan som att det handlar om cricket, eller ännu mer som rollspel. Och att det avgörs med en jättelik regelbok och tärningar. Om du har en poäng redan, och röd trikå, men inte tandskydd slå med en tärning. I annat fall gå till 23! Tsk!

Det som är så otroligt surt, och som givetvis är anledningen till Aras oerhörda ilska och bitterhet är att han råkade ut för en liknande bortdömning i Aten 2004. I finalen var det oavgjort och Ara hade tagit den senaste poängen (om jag minns rätt). Jag tyckte, och de flesta experter tyckte, att Ara var den aktive ändå döms han ner i parterr och där drar ryssen honom.

Men tillbaka till nutid. Ara vann bronsmatchen på ren ilska, och på ett sätt som jag först inte begrep. Han vann första ronden med 3-0. I andra ronden misslyckades han att ta poäng i sitt parterröverläge så fransosen fick en "bonuspoäng". De sista 30 sekunderna fick fransmannen övertag men tog ingen poäng. Så då fick Ara en bonuspoäng, och det räckte tydligen för att vinna ronden, och därmed matchen.

Sedan är det märkligt att det blev två bronsmedaljörer. Jag vet inte exakt hur det fungerar (heller), men eftersom det var två semifinaler borde det ju ha funnits två förlorare som gjorde upp om tredje plats, men icke så i brottning. Det finns ett så kallat återkval där två från kvartsfinalerna (?) får chans att brottas om brons. Det låter ju helt nipprigt.

Det finns heller ingen seedning, vilket är en annan del av lotteriet. Kan någon föreställa sig att Nadal och Federer skulle gå in oseedade och kanske regelbundet slå ut varandra innan finalen? En del av de här internationella idrottsorganen verkar sannerligen inte ha fair play som första punkt på dagordningen.

Vid prisutdelningen tog Abrahamian emot medaljen och sa tjingeling till de andra på podiet. Han gick fram till brottningsmattans mittpunkt och lade ner bronsmedaljen innan han lämnade arenan. På samma gång en kraftfull men kanske lite taskig protest. Det hade varit snyggare (men troligtvis inte lika effektfullt) om han antingen inte dykt upp, eller också stått kvar tills prisceremonin var över och sedan lämna tillbaka medaljen.

Den italienska segraren tyckte att Ara betedde sig illa, att ibland har man tur ibland har man otur. Vad är det för jävla inställning. Ska seger i brottning bero på om man har tur!? Hur kan man dessutom förvänta sig att en brottare ska kunna vara sportslig när semifinalen var ett skämt. Kanske borde itaienaren inse att han inte gick till final helt och hållet på egna meriter utan på grund av en horribel (fel)bedömning. Men för honom spelar det kanske ingen roll.

Om ni vill läsa en samling mer eller mindre begåvade, fördomsfulla och känslomässigt omogna kommentarer kan ni gå till Yahoo.