Du är vad du äter

Jag ser på ett avsnitt ur TV3-serien "Du är vad du äter" med kolhydratfascisten Anna i full spinn. Nej, nu var jag elak. Hon är kunnig men framstår ibland vara helt utan empati, fast det är förstås en del i hennes chockterapi.

Nå, det var egentligen inte det jag ville säga. Jag bara undrar hur jag är funtad egentligen. När tjejen som ska få hjälp står framför bordet som visar hennes konsumtion den gångna veckan blir hon chockad. Man har lagt upp all mat hon ätit i en (egentligen) äcklig hög. Ändå kan jag inte låta bli att bli sugen på kebabtallrik när de zoomar in den. Inte så att jag kastar mig ut till korvmojen, men ändå. Är det riktigt friskt det?