Ny TV

Har ännu inte hittat kvittot till min Samsung LCD-tv och eftersom jag ändå haft funderingar på att skaffa en liten platt tv till mitt sovrum samt för en gångs skull hade tillgång till bil pep jag iväg till OnOff här i Uppsala och kollade in utbudet. (Kunde ha åkt till Expert Stormarknad också men jag var sugen på en Subway-macka och Subway ligger bara runt hörnet från OnOff.)

De hade ett ganska stor utbud av tv-apparater och snart stod valet mellan en Panasonic och en DiBoss. Panasonic-tv:n var en tusenlapp dyrare (7000 cirka) men jag tyckte att den gav bättre bild samtidigt som den var snyggare, så jag slog till. Skaffade även lite kablar och ett väggfäste. Ska bli intressant att se om väggen jag tänker sätta den på håller. Risken är väl att man vaknar upp en dag av att tv:n ramlat ner i sängen.

Storleken är 32" vilket gjorde att kartongen precis gick in i bilen. (Jag skulle behöva ett extra förråd i källaren till alla kartonger jag har för elektronikprylar. Kartongen till den trasiga Samsungen är stor nog att göra lekstuga av antagligen.) Nå, väl hemma packade jag upp tv:n och ställde den på sin plats. Kopplade in HDMI-kontakten och fick snabbt bild, men inget LJUD! I min panik hann jag nästan övertyga mig själv att tv:n saknade högtalare men min bror kollade handboken och lugnade ner mig på den punkten.

Så vi provade olika kabelanslutningar, kopplade in en extern stereo till hörlursuttaget och donade i säkert tio minuter. Till slut följde jag mitt eget gamla råd från tiden då jag jobbade på tekniskt kundstöd för dataprogram. "Har du provat att starta om den?" Jag slog av tv:n, väntade några sekunder och slog på den igen. Lyckan var fullständig när rummet, lägenheten och antagligen halva huset fylldes av SVT:s kommentator som förvånas över Bode Millers svaga insats i dagens störtlopp. Givetvis hade jag lämnat volymkontrollen på max. Efter att först ha slängt mig på fel fjärr kunde jag så småningom dämpa ljudet till en behagligare nivå och sedan avnjuta slutet på tävlingen tillsammans med min Subway-macka (Parmesan/Oregano-bröd med Chicken Teriyaki och Sweet Onion-dressing). SÅ gott!

Spinner loss på TV3

Den som råkat hamna på min hemsida och där händelsvis snubblat in på min gnällsida vet i så fall redan att jag har mycket lite till övers för TV3. Jag tycker att de har en tittarpolicy som stinker, med ideliga tablåändringar, förseningar och (värst av allt) ibland till och med sänder program tidigare än utannonserat.

Några gånger har jag försökt kontakta dem för att höra hur de tänker men jag har aldrig någonsin fått något svar. Och då har jag ändå skrivit ytterst beskedliga och hövliga brev. Till att börja med. Det sista mejlet jag skrev avslutades med att jag hoppades att den ansvarige gick en plågsam och långsam död till mötes. Sedan dess har det varit lite frostigt:)

Men dagens gnäll gäller den underbara komediserien Spin City, med Michael J Fox i huvudrollen som Mike Flaherty. Första veckan visades den runt klockan 19.00 men redan vecka två hade den förvisats till 01.30 på natten, och nu visas den 02.20! Vilka tror TV3 ska sitta uppe och se Spin City egentligen? Vilken målgrupp tillgodoser man?

Heroes

Hercule Poirot har tappat sin tjusning och nu ser han mest ut som en mustach med fånig accent. Så vi laddade dvd-spelaren med det första avsnittet av Heroes. Trots att vi tvingades se den på min första tv (21" tjocktv från 1986) eftersom min nya vackra LCD-tv behagat ge upp andan, kändes det som kärlek vid första ögonkastet.

Serien handlar (så vitt jag har förstått) om människor som av en eller annan anledning hur begåvats med superkrafter. En tjej är uppenbarligen osårbar/odödlig, en kille kan förflytta sig medelst teleportation, medan en tredje verkar kunna förutse framtiden. En så enkel sak som att den japanska killen faktiskt pratar japanska (med engelsk översättning) gör mig alldeles varm i magen. Man har tänkt till en aning och det bådar gott för framtiden.