FRAmtiden ser mörk ut

Min första bloggning på nio månader gäller FRA-lagen. Det är oroande minst sagt att denna huvudlösa lag verkar röstas igenom på onsdag. Först ska det visserligen äga rum en debatt, men partipiskan viner över ledamöternas ryggar och jag gissar att ytterst få kommer att avvika från respektive partis officiella linje. Enligt uppgifter krävs att fyra i Alliansen går emot sitt parti, men även om en del ledamöter påstår sig lida alla helvetes kval mellan att rösta efter hjärta eller parti är tipset att färre än fyra gör vad som är rätt och riktigt.

Man undrar vad vi ska ha personval till, och vad vi ska med ledamöter till om de inte kan ta personligt ansvar för sina handlingar. Att FRA håller på med tveksamma operationer är jag övertygad om eftersom hemliga klubbar har en tendens att töja på reglerna, men att våra folkvalda politiker har drabbats så av stora terroristskräcken att de klubbar igenom en lag som inte bara går emot allt vad demokrati står för utan till och med kan strida mot grundlagen är förbannat obehagligt.

Inte bara för att det visar att de skiter i befolkningen, utan för att det obönhörligen leder till ökat politikerförakt och banar väg för avarter som Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Det märkliga (tycker jag) är att det inte ens går att hitta en förmildrande omständighet i det faktum att avlyssning på detta vis rimligen leder till att terroristattacker kommer att avslöjas. Det finns förstås inga skurkar som mejlar "terrorattack" eller liknande i klartext. På sin höjd säger de väl att "vi ses på avtalad plats klockan 17.00".

Och det tror jag att även ja-sägarna inser. Vilket gör det hela ännu märkligare. Är det verkligen vikigare att visa handlingskraft än att skapa en lag som faktiskt fungerar? Är det rimligt att flera av ledamöterna erkänner att lagen är dålig, men att de hoppas att lagen kan putsas på senare. Varför inte klappa lite på lagförslaget innan lagen klubbas igenom? Som lagen ser ut nu fungerar den ju i alla fall inte mot "yttre hot".

Experter (till och med SÄPO) hävdar dessutom att det inte finns några som helst konkreta hot mot sverige, inget som ger anledning att på detta sätt över en natt till stor del avskaffa en av de fundamentala delarna av en demokrati, nämligen rätten till privatliv. Varför gör de det?

Det känns tyvärr bara som ännu en av Alliansens ogenomtänkta (alternativt cyniska) förändringar. Man tänker sig att minska bostadsköerna genom att införa marknadshyror så att vissa områden blir så dyra att folk slutar köa eftersom de i alla fall inte har råd att bo där. Man försämrar a-kassan genom det groteska argumentet att detta skulle skapa fler jobb, och man sätter en bortre gräns för sjukskrivningar med inställningen att folk därmed inte blir långtidssjuka.

Jovisst förenklar jag en aning men Alliansens metodik är ändå kristallklar. Man ger sig konsekvent på symptomen under den falska förespeglingen att man botar orsaken. Så tror Alliansen verkligen att de kan bevara vår demokrati genom att steg för steg avskaffa den? Vad blir nästa steg? Förbjuda mötesfriheten? Övervakningskameror i våra hem? Ett rfid-chip till alla nyfödda?

Alla gillar vi hårda tag

Nyheterna är fulla av funderingar kring Alliansens senaste förslag vad gäller sjukskrivningar. Media har fokuserat på så kallad utbrändhet men förslaget ger även anvisningar för en rad andra sjukdomar så som ryggskott och lunginflammation. Det är möjligt att en del människor som blir sjukskrivna för utbrändhet i strikt medicinsk mening inte är det, men jag tycker att Alliansen än en gång angripit ett problem från fel håll.

Det är som om de tror att folk inte kommer att bli sjuka om deras sjukdom förvägras en diagnos. Man bestämmer sig för att utbrändhet i princip inte existerar, och vips så blir folk inte sjuka. Och vad har vi för läkarvård (och samhälle) om politiker ska bestämma hur lång tid det ska ta att tillfriskna från en hjärtinfarkt om så bara i form av riktlinjer.

Jag vet inte om det ingår i läkarutbildningen att lära sig bedöma hur lång tid en viss sjukdom bör ta att bli kry från, men jag tror att riktlinjer är något som bra läkare inte behöver och som sämre läkare kommer att följa relativt slaviskt. Ungefär som hastighetsgränser, eller riktlinjer för betyg i skolan. Alla har vi väl råkat ut för en lärare som är paniskt rädd att sätta betyg som gör att klassens snittbetyg frångår det så kallade rikssnittet.

Jag hoppas att det hela bara är ett missförstånd, men på grund av Alliansens övriga ingrepp i exempelvis skola och arbetslöshetsproblematiken är jag rädd att tolkningen som gjorts av allmänheten är den korrekta. Istället för att försöka analysera vad som är fel i skolan/arbetsmarknaden så väljer man den enkla utvägen "hårdare tag". Jag har aldrig förstått kopplingen mellan fler jobb och sänkt a-kassa. Eller att betyg i ordning skulle spela någon roll. Jag tror att mitt misslyckande i att begripa hänger mer samman med att sambandet saknas än att jag skulle vara obegåvad. Seru!