Kvinnliga tennisspelare är djur, tycker inte du det också?

Jag tittar på matchen mellan Roger Federer och argentinaren Jose Acasuso i Franska öppna mästerskapen. Federer har precis vunnit första set som var stenhårt och fick avgöras i ett tiebreak där han låg under med 3-6 men till slut vann med 9-7.

Men det är inte Federer jag tänker prata om utan matchen mellan Venus Williams och tjeckiskan Lucie Safarova som man växlade över till i pausen. Williams skriker varje gång hon slår. Och hon skriker som om hon, törs man säga det utan att anklagas för att vara antingen rasist eller antifeminist eller båda, vore ett skadat djur. Eller blev misshandlad, eller kanske ägnade sig åt vildsint älskog. Hon skriker med andra ord så högt hon kan varje gång hon slår till bollen.

Det finns manliga spelare som låter lite när de slår, exempelvis Nadal, men det går inte att jämföra när till just Venus Williams, eller ändå hellre Sharapova, drar igång med orkanstyrka. Jag kommer ihåg en match i Wimbledon som tv-sändes. Genom hela matchen hörda man Sharapova skrika på en bana intill och mer än en gång tittade de manliga spelarna på varandra med ett snett leende.

Varför lär sig kvinnliga tennisspelare att man ska skrika när man spelar boll, och varför är det ingen som har modet att sätta stopp för vansinnet? De värsta avarterna måste kunna rubriceras som osportsligt beteende. Det kan inte finnas någon fysiologisk orsak att skrika som en dåre varje gång man slår en dubbelfattad backhand.

Jag skulle nog bli tokig om jag spelade på damtouren och troligtvis kasta racketen på en vrålande motståndare eller göra benstjälp vid sidbytena. Bara i uppfostrande syfte givetvis. Ett mindre våldsamt svar vore kanske kunde utrusta sig med en iPod och lite skön musik som dämpar de värsta vrålen.

[090529] Text-TV rapporterar att 16-åriga Larcher de Brito "gav ifrån sig ett högljutt skrik" vid varje bollkontakt. Motståndaren Rezai protesterade hos domaren flera gånger och kastade racketen vid ett tillfälle och skrek att det fanns gränser. Larcher försvarar sig med att det inte finns något hon kan göra.

Ingen ska försöka lura i mig att det där med skrik är något hon inte kan stoppa. Hon har lärt sig att skrika, och kan naturligtvis lära sig av med ofoget. Som sagt, hade jag varit Rezai hade jag sopat racketen i huvudet på Larcher och sedan hävdat att det är en okontrollerbar reflex som utlöses varje gång motståndaren skriker som en stucken gris. Jag gissar att Larcher skulle sluta skrika om hon får plocka natursenor ur frisyren efter varje sidbyte.

[090624 cirka]
Aftonbladets Jennifer Wegerup tycker i sin blogg att kvinnorna ska fortsätta att stöna. Inte för att hon tycker att det är trevligt, utan för att gamle tyske spelaren Michael Stich tycker att det är osexigt. Jag vet inte hur Stich sa det, ibland används osexigt som synonym till något man ogillar. En bil kan vara osexig till exempel.

Men även om han faktiskt menade att stönandet gör kvinnliga spelare mindre attraktiva tycker jag att Wegerup är ute och cyklar när hon försöker göra protesterna mot det överdrivna stönandet till någon form av manligt förtryck. Eller ska gamla kvinnliga storstjärnor typ Martina Navratilova och Chris Evert räknas som män plötsligt?

Wegerup drar sig inte ens för så billiga retoriska knep som "guilt by association" när hon vecklar in sig i en lång utläggning om hur det satt medelålders män på läktaren som hoppades få se Anna Kournikovas trosor. Jag trodde faktiskt mer om Wegerup än att blint reagera med ryggraden, och ge vrålaporna sitt stöd bara för att de är kvinnor.

Det känns oerhört oprofessionellt, men kanske är det meningen att hon ska vara mer personlig på sin blogg. Problemet är att hon försöker rationalisera sitt oreserverade stöd, för hon säger att det kan vara svårt att avgöra vad som är för mycket stön.

Struntprat säger jag. Det som exempelvis Larcher de Brito ägnar sig åt kan inte kallas naturligt på något enda vis. Och när Wegerup lägger an ett "men du då"-försvar genom att påpeka att även en del manliga spelare stönar/grymtar känns det bara löjligt. Kan hon inte avgöra skillnaden mellan Nadals stön och Sharapovas avgrundsvrål bör hon kalla in en ljudtekniker som hjälp.

Som man bäddar får man ligga

Nalin Pekgul (S) och Per Schlingmann (M) sitter i morgonsoffan och slänger skit på varandra med anledning av att Alliansen i de senaste opinionsundersökningarna tydligen segat sig förbi oppositionen (även om Fp och Kd hamnar under spärren).

Båda två försäkrar oss att de egentligen inte bryr sig om undersökningar, för att i nästa andetag förklara att svenska folket nog är kloka nog att se att Alliansen hanterar krisen bäst (Schlingmann) och att Socialdemokraterna inte är samma sak som LO/AMF (Pekgul) samt att siffrorna, som inte betyder något, snart skulle peka åt rätt håll. Gäsp.

Jag ska inte säga att det är ironiskt att det är just Pekgul som får i uppgift att förklara varför S backar katastrofalt, men visst känns det lite som en tanke att hon är en av "hjärnorna" bakom kuppen som säkrade partiledarposten åt Mååååna. Pekgul ingick i den klick av S-kvinnor som tog det märkliga beslutet att det absolut viktigaste var att nästa partiledare skulle vara en kvinna.

Kompetens kan inte ha varit en faktor, för då skulle aldrig Mona Sahlin blivit vald. Det är dags att så vad ni skördat, varför blir ni förvånade över att en inkvoterad partiledare saknar visioner och styrka att föra en vinnande politik?

Och Pekgul kunde naturligtvis inte låta bli att anlägga ett genusperspektiv på AMF-skandalen. Kvinnor har nämligen kommit fram till henne och frågat varför man bara ger sig på Lundby-Wedin, var hon ensam i styrelsen? Vad jag minns gav man sig på hela styrelsen, men naturligtvis får LO:s representant (och det har inget med kön att göra) hårdare kritik eftersom man kört ett hårdare race mot bonusar. När det sedan visar sig att LO-representanten anting sitter inne med dubbelmoral, sover på mötena eller saknar kompetens att läsa ett bokslut blir många förbannade.

Kuriosa: Pekgul är född i den turkiska staden Batman, som förra året förklarade att man skulle stämma Hollywood för namnstöld.

Kuriosa 2: Tre (eller så) kvinnor vann nyligen ett diskrimineringsfall mot SLU i Uppsala. Nu hoppas jag att Bodström eller någon av de manliga partiledarkandidaterna protesterar mot könskvoteringen och får Mona Sahlin avsatt. Annars är det nog kört i valet nästa år.

Ajöss ditt gamla benrangel

Nu är det officiellt: jag slutar se på tv-serien Bones. Det är för mycket östrogen, för att inte säga PMS, för att jag ska palla med. Jag gillar Booth (David Boreanaz) men Temperence Bones är lite för Vänner-Phoebe-"crazy" för min smak. Ett tag balanserade Booth upp hennes värsta avigsidor men nu är det för mycket stök från hennes och de andra damernas sida. Det är rena Sex and the City-stuket.

I dagens avsnitt har en av de kvinnliga forskarna (Montenegro) bestämt sig för att leva utan pojkvän ett tag, och efter tre månader är hon (som uppenbarligen inte vet vad onani är) sexuellt utsvulten och ger sig på alla män hon ser. Det skriker sexuella trakasserier men eftersom hon är en söt, kvinna framställs det som om det är lite charmigt. Psyko-Bones till och med säger något i stil med "antropomorfiskt betraktat borde du känna dig smickrad" till en man som känner sig besvärad. Jo säkert!

Alla manliga forskare är socialt osäkra och inkompetenta och framställs nästan utan undantag som regelrätta töntar. De får darr på underläppen så fort någon av kvinnorna spänner blicken i dem, och det trista är att även Booth börjat uppvisa sådana tecken. Men herre gud! Här har vi en karl som dödat såväl i krig som i sitt jobb som FBI-agent, varför ska han bli rädd när Bones säger något syrligt och opassande?

Det som är extra sorgligt är att massor med kvinnor ser Bones som en förebild. Kompetent och ovillig att böja sig för konventionerna verkar vara orden för dagen. Jovisst, kompetent är hon ju eftersom hon likt Fantomen på ett helt orimligt sätt kan allt om allt. Men att hon inte böjer sig för omgivningens tryck beror ju på att hon i grund och botten inte begriper känslor och socialt samspel. Utom, får jag väl tillägga, när manus så kräver.

Det är nämligen så att denna kvinna, som inte lärt sig på 35 (?) år att man inte säger vad som helst på en begravning, och inte kan avgöra när misstänkta (som hon obegripligt nog får förhöra) ljuger eller är sarkastiska, ibland uppvisar oerhörd psykologisk blick som går helt stick i stäv med hennes peronlighet. Hon är socialt freak men ändå ger hon råd i kärlek och allehanda sociala sammanhang. Det är sagt att Bones alltid är helt rationell, men det går naturligtvis inte att ha en helt känslokall rollfigur så därför får vi en svagt schizofren huvudkaraktär.

Så vila i frid din knotiga satans benhög!