Det stundande bröllopet, SVT satsar på populism

Om man inte redan tröttnat på det förestående bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling (inte brudparets fel märk väl) så var det väl dödsstöten som kom nyss. SVT presenterade sin laguppställning för bevakningen fram till lördag 19 juni. Kristian Luuk, Linda Nyberg, Ebba von Sydow och Mark Levengod. Hade inte Richard Ohlsson känt sig utbränd ger jag mig fan på att han kompletterat och givit SVT en anfallsfemma som skulle få nästan vem som helst att kräkas blod. Eller?

Jag är kanske elitistisk men visst vore det väl lite kul om i alla fall en person kunde betraktas som expert på kungahuset? Eller har vi fått fyra programledare? Linda Nyberg (vilket felköp av SVT) har redan förstört ett par tre Nobel-middagar med sin stela stil och hjärndöda frågor till pristagare och organisatörer. Luuk är alltid så himla akademiskt torr och ironisk att man nästan kan höra 90-talet ringa och be att få tillbaka sin humor. Ebba von Sydow skulle inte känna igen naturligt beteende om det bet henne i röven, och Mark Levengod är tröttsamt mysig.

Men man får väl vara tacksam att Chris Härenstam är upptagen med fotbolls-VM för annars hade de kanske satt honom som kommentator och vi hade fått höra honom rabla kungligheter som ett rinnande vatten medan han missförstått hela vigselakten och satt i system att mästra sin bisittare Herman Lindqvist.

Luuk ointresserad av sina intervjuobjekt

Jag ser Kristian Luuk prata med Ingmarie Halling och Clabbe af Geijerstam med anledning av att utställningen "Abba World" ska öppnas i Australien och upptäcker hur fenomenalt dålig han faktiskt är på att intervjua människor. Jag vet inte om han är stressad (verkar osannolikt) eller vad det är för fel men han framstår som nästan helt ointresserad av samtalet. Gång på gång missar han givna följdfrågor och hastar vidare som om det viktigaste är att få pricka av frågorna på sitt kort.

Samma sak hände med regissören Kjell Sundvall som vid flera tillfällen nämnde händelser man gärna hade hört mer om (t.ex. när han fick åka med i JAS Gripen), bara för att se Luuk frånvarande titta i sina papper och fyra av en helt orelaterad fråga, nästan innan Sundvall talat till punkt. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men inte ens Marianne Rundström eller Lotta Bouvin Sundberg är i sådan avsaknad av fingertoppskänsla. De är visserligen sämre än sämst, främst deras oblyga tokfeminist-vinklingar på allehanda ämnen, men de lyckas för det mesta att etablera någon form av kontakt med sina intervjuobjekt. Så icke Luuk.