Vad är väl Almedalen jämfört med en sträckt vrist?

Det var i och för sig rätt länge sedan jag tappade förtroendet för SVT, både som tv-bolag och leverantör av "public service", men deras beslut att låta fotbollsmatcher "flyta" mellan så många som tre olika kanaler är osedvanligt respektlöst och korkat.

Deras projektledare, Max Bursell, verkar inte ha förståndsgåvor att förstå kritiken eller också gör han sig i sann postmodernistisk anda dummare än han verkligen är. Hans reaktion på klagomålen (dels rörande åttondelsfinalen mellan Frankrike och Nigeria, dels kvällens match mellan Tyskland och Frankrike) är att det bara är att klicka på fjärrkontrollen.

Javisst, sitter man och tittar på matchen kan man förstås byta kanal, men om man ska spela in matchen (vilket många gör) är det ett logistiskt helvete. På grund av att min gamla dekoder lämnat jordelivet har jag begåvats med en Tivo-box från ComHem. Den är en blandning av dekoder och dvd-inspelare och helt jävla omöjlig att programmera vettigt eftersom den är helt låst till sin interna tv-tablå. I matchen mellan Frankrike och Nigeria försvann 20 minuter trots att jag specificerat alla sändningar. Hurra!

Som extra lök på laxen använder man sig av Kunskapskanalen för att visa fotboll. Har man följt matchen i SVT:s HD-kanaler är det som att plötsligt få starr. Finns det någon som helst anledning till att inte lägga Almedalstjafset i Kunskapskanalen? Är det viktigare att vi får se porerna på Jonas Sjöstedt än att vi kan se bollen i fotbolls-VM? I don't think so!

Ulf Wagner, kocken som inte vet sin plats i näringskedjan

Expressen har idag en intervju med Ulf Wagner, kocken (och rövhatten) som kommer med på köpet i "Stjärnorna på slottet". Ulf är öppenhjärtig och avslöjar pikanta detaljer från inspelningarna, bland annat att Ranelid är galen i äpplen och att Bergqvist är simpel. Uffe ger en del ganska ofördelaktiga omdömen om (främst de kvinnliga) kändisarna, och är lite för imponerad av sig själv för att det ska kännas riktigt bra.

Jag påminns om Ingvar Hirdwall från Molins fantastiska tv-film "Kunglig toilette", där Hirdwall i egenskap av hovmästare på statshotellet tar sig själv och den planerade menyn på lite väl stort allvar. Skillnaden mellan Wagner och Hirdwall är att den senare är kul medan den förra bara är plågsamt uppblåst. Visst har han fått en stjärna i Michelin-guiden och vid något tillfälle visat han han känner skillnad på rött och vitt vin, men varken han eller maten har huvudrollen i "Stjärnorna på slottet".

När han ger sig på Siw Malmqvist blir det riktigt pinsamt. Hon skulle hjälpa till och fick låna en kniv. Hon använde den som man normal använder en kökskniv men då får Wagner tuppjuck och börjar böla att hon förstört kniven. Han tar upp det i artikeln, och surar fortfarande. Ett tips till Wagner är kanske att låta bli att låna ut sin fjantiga keramik-kniv om den måste behandlas som om den vore gjord av maräng. Framförallt borde han sluta gnälla som en femåring.

Sveriges mästerkock, laglöst land

Gårdagens avsnitt av "Sveriges mästerkock", TV4, blev en märklig upplevelse. De fem deltagarna tävlade först om att göra den bästa "Spaghetti Bolognese" och den mästare [mannen, myten, legenden] de skulle få lära av visade sig vara den kulinariska kantbollen Per Morberg. Att det skulle finnas "få i världen" som gör en bättre köttfärssås än Morberg tvivlar jag på med sådan övertygelse att jag håller det för sanning (att det är lögn alltså). [Josephine kommenterade syrligt att Morberg i alla fall hade bra självförtroende.]

Det var pinsamt att se deltagarna lite nervöst fjäsk-fnissa åt Morbergs usla skämt och se beundrande på honom (av rädsla för att bli illa behandlad vid bedömningen är min gissning). Sin vana trogen slabbade Morberg ner köket ordentligt men lyckades bara producera vad som ser ut som en högst alldaglig sås. "Barnkalas" var en kommentar som användes under dessertutmaningen, och det var precis vad Morberg åstadkom.

Morberg verkar i sina bästa stunder vara en habil kock, han har trots allt jobbat på Riche och Café Opera (förvisso ovisst vilken position i näringskedjan), men att en person som aldrig verkar ha hört talas om provsmakningssked utan istället kör ner fingret till armbågen i maten ska sitta med i samma jury som Mannerström och Aujalay känns helt knas. Jag kan bara tänka mig att han får vara med för att han har en naturlig förmåga att både se ut, och vara, bufflig och elak. Det förvånar mig inte ett dugg att han går runt och psykar deltagarna.

När det var dags att utse en segrare hävdade juryn att de inte kunnat skilja deltagarna åt. Jag tycker att det låter som struntprat, speciellt med tanke på att så subjektiva kriterier som att en deltagare inte lagt upp maten lika fint som andra varit tillräckligt. Nog hade de kunnat rangordna kockarna om de hade velat. Dessutom säger de att Dennis var den som var strået vassare (segrare med andra ord). Jag sympatiserar till hundra procent med Dennis, som blev förbannad över att dömas som segrare men ändå tvingad att tävla för att få vara kvar. Han var glad över att äntligen vinna en deltävling, men segern visade sig vara betydelselös.

En representant för TV4 säger att man inte brutit några regler men det är, tycker jag, en sanning med modifikation. Visserligen åkte två deltagare ut, istf en, i ett tidigare avsnitt, men deltagarna hade all anledning att förvänta sig att avsnittets första tävlingen skulle resultera i en segrare, samt en tävling för dem som inte lyckades lika bra. Så har det varit i alla tidigare program, men det är väl bara att en gång för alla inse att reglerna helt enkelt är vad produktionsbolaget säger är reglerna för dagen, dvs godtyckliga och avsedda att skapa "bra tv".

Tysk musik, eller Smärta ditt namn är Tanz Debil

Det går en serie på TV2 om "Låtarna som förändrade musiken". Idag handlar det om Tyskland och inledningsvis pratade man om industribandet Einstürzende Neubauten och deras låt Tanz Debil. Jag kan med övertygelse säga att om jag utsattes för denna typ av musik en kortare tid skulle jag bli självmordsbenägen. Eller möjligtvis mordlysten om den som plågade mig med denna atonala helvetesmusik fanns inom räckhåll. Det är ett enda långt fasansfullt oljud.

Annars är det ett väldigt intressant program, bland annat visar man hur gruppen Faust (som av engelska kritiker då det begav sig beskrevs som "Krautrock") skapade en typ av musikrytm som ligger till grund för exempelvis techno.

Så ska det låta, eller "The Alcazar Show"

"På spåret" tuffade ut ur rutan i och med förra veckans final och lämnade plats åt en annan av SVT:s verkliga tungviktare inom nöjessegmentet, "Så ska det låta". Det spekuleras om Idol, som går in i finalomgången tydligen, därmed ska vinna kampen om tv-tittarna på fredagkvällar. Det vet jag inget om eftersom jag inte tittar på Idol, men om Ssdl kan jag säga att mitt intresse falnat de senaste säsongerna.

Det har inte med programkonceptet, med Settman eller lagledarna att göra så mycket som med det faktum att det alltmer sällan medverkar artister jag gillar. Jag brukar ge programmet fem minuter, om jag tycker att det verkar bli ett bra avsnitt sitter jag kvar, i annat fall byter jag kanal eller gör något annat.

Det är dock inte bara bristen på, i mitt tycke, intressanta och underhållande artister som är problemet. Kanske är det ett resultat av att allt fler mindre kända/nya/bortglömda artister deltar, men jag tycker att alldeles för många gör alldeles för mycket av sin medverkan. Man kan likna dem med birollsinnehavare, eller halvstatister, i filmer som totalt spelar över i ansträngning att göra sina futtiga sekunder i bild minnesvärda.

Det bor för mycket ordningsman i mig för att jag ska ta alla utflykter ut på golvet till hjärtat, det blir för mycket "se mig, se MIG!" Kvällens deltagare Alcazar är helt hopplösa på detta område. Att ett lag någon gång ibland blir så uppspelta att de bara måste upp på benen är kul, men Alcazar-människorna ska ut och stuffa varje gång de får frågan. För mig är detta för mycket, och det framstår dessutom som känslomässigt oärligt. Det är fejkad extas, och då får det vara för min del.

Morden i Midsumer, eller tänk på vad du säger inte vad du menar

Nöjespanelen i dagens Godmorgon Sverige tog upp händelsen att mannen bakom Morden i Midsomer, Brian True-May, tydligen hade uttalat sig klumpigt rörande seriens demografiska profil och till följd av detta blivit suspenderad (alternativt kickad) från serien av ledningen på produktionsbolaget ITV.

Det fruktansvärda han sagt är att [han har insett att] mycket av framgången för serien beror på att det visar en slags förlegad (möjligen idylliserad) bild av landsbyggden där man botaniserar bland vit medel- och överklass och inte blandade in "etniska minoriteter". Han fortsatte att säga att eftersom serien för närvarande säljs till över tvåhundra tv-bolag över hela världen såg han inte någon anledning att förändra detta koncept.

Han har därefter beskyllts för att vara rasist, vilket kanske inte så märkligt i en tid då människor verkar bli mer lättkränkt för varje år som går. Här i Sverige har till exempel Linda Bengtzing och Eric Saade i veckan anklagats för att ha mans- respektive kvinnofientliga textrader i sina schlagerbidrag för att de sjunger om sin favoritkonfiguration på partner. [I underbara "Mitt liv som polis (The Thin Blue Line) säger kommissarie Fowler (Rowain Atkinson) vid ett tillfälle att vissa kvinnor betraktar ett telefonsamtal från en man i samband med en tupplur som våldtäkt. Snart är vi där.]

Är man rasist om man säger att programmet fungerar bättre om man håller sig till engelsk medel- och överklass? Jag tycker inte det, och jag anar att den påstådda rasismen är härledd ur det faktum att väldigt få invandrartäta områden uppvisar överklass. Det är guilt by association. Man anklagar May för att associera etniska minoriteter med problem, och det är möjligt att det är så. Men ilskan verkar i så fall vara felriktad. Man kanske inte ska skälla på MiM för att de inte har asiater, svarta eller araber med i serien, utan att så många andra serier bara visar problemen med dessa grupper.

Detta är fiktion och även om MiM verkar utspela sig i nutid är det nära besläktat med gamla Agatha Christie-eran. En svunnen tid, då allt var mycket enklare (även om folk mördas till höger och vänster). Man kan vara nostalgisk eller ej, men är det rasistisk? Jag är kanske också rasist som ibland drömmer mig tillbaka till min barndom då samhället verkade vara mer homogent. Då menar jag inte vit arbetar- och medelklass, utan att det kändes som ett jämlikare samhälle där storleken på plånboken inte hade så stor betydelse, och där indelningen i Solsidan och övriga inte var så uttalad idag.

Ett antal asiater och svarta har (föga överraskande) meddelat att de minsann bor på landsbyggden, till och med i det område där MiM spelas in. Men May har ju inte hävdat att det inte bor asiater på landet, bara att de inte förekommer i MiM. Jag tror för övrigt att May pratar om "by" som ett koncept snarare än verklighet. Det är svårt att tro att han inte skulle vara medveten om att det bor människor med invandrarbakgrund i de engelska landsortskommunerna. Det är även intressant att ITV inte har haft något emot denna ensidiga kulturella företeelse förrän nu när producenten vågat öppna locket och släppa ut en politiskt inkorrekt tanke.

Tillbaka till soffan. Det jag förvånas över är panelens samstämighet i fördömandet. Men man grymtade inte över avsaknade av invandrare och arbetarklass utan att May, som Hanna Fahl uttryckte det, var så jävla dum att han sa det högt. Med andra ord är det helt OK att hysa rasistiska åsikter (om man nu anser att May var rasist vilket jag inte tycker), bara man är PK och gömmer dem. Jag tycker nästan att det är värre att folk friserar sina åsikter än att de har "skumma" åsikter. För om folk är ärliga med sina åsikter kan man (om man så vill) diskutera med dem och kanske få dem att ändra sig.

Sveriges svar på Piff och Puff (Filip och Fredrik) tycker att vi ska bojkotta Morden i Midsumer, jag tycker att vi ska bojkotta Filip och Fredrik.

Lodjursjakt i Uppland, eller jägare som sitter på två pass

Håkan Tallroth från Jägarförbundet i Uppland är lite upprörd över att länet fått sig färre lodjur tilldelat i år jämfört med förra året. Han säger att skogarna översvämas av lodjur och att rådjuren tas ett efter ett. Jag kan inte låta bli att le lite åt detta.

Jag kan förstå Håkan, klart han vill knäppa både lodjur och rådjur, men att vara jägare är sannerligen att sitta på två stolar och hans sätt att formulera sig påminner lite om överbetalda direktörer som ska förklara varför de måste ha så hög lön. Jag har kanske fel men jag tror att Håkan är förbannad för att lodjuren tar hans och de andra jägarnas rådjur, men det kan han förstås inte säga rakt ut, precis som när jägare inte vågar säga att de gillar att döda djur utan istället påstår att det är naturupplevelsen som är det viktiga. Som utomstående undrar man varför de i så fall tar med sig bössor och inte picnic-korgar ut i skogen?

Min inställning är att så länge lodjur inte ger sig på människor är de inget problem. Låt naturen sköta fördelningen mellan rovdjur och bytesdjur, strunt samma om det blir färre djur åt jägarna. Att jaga är ingen mänsklig rättighet. Jägare framställer sig ofta som snälla hjälparbetare vars drivkraft är att se till att naturen fungerar, men om naturen fungerar ändå kan ju jägarna slappna av och exempelvis kika på Let's Dance istället. En "win-win"-situation tycker jag.