Världens största kinarestaurang

När jag läste tv-tablån och såg att det skulle visas en tv-serie om en kinesrestaurang blev jag intresserad. Framför allt eftersom den enligt uppgift serverar jag vet inte hur många pekingankor om dagen. Kunde vara kul att se lite matlagning. Det tycker jag inte längre:) Jag har alltid tyckt att kineser (grovt generaliserat) är ett märkligt folk, till stora delar obildat, ohyfsat och hjärntvättat. Till mina fördomar vill jag nu lägga barbariskt också.

Det visades nämligen en tävling i att tillaga en fisk medan den levde. Den fjällades och man snittade skinnet innan man friterade stjärten/kroppen upp till gälarna. Om fisken inte levde efter denna omilda behandling var kocken ute ur tävlingen. Sedan lade man upp fisken på ett fat, vräkte på tomatsås och började äta av det friterade köttet medan fisken låg och kippade. Vilka jävla grottmänniskor!

Sedan har de ett snyggt vulgärkapitalistiskt system där partimedlemar får starta privata bolag. Så medan många vanliga kineser verkar leva på fattigdomens gräns tillåts enstaka personer samla på sig förmögenheter på tiotals miljoner kronor. Som till exempel kvinnan som äger den aktuella kinakrogen. Hon angav sin förmögenhet till 40 miljoner kronor. Detta i ett kommunistiskt styrt land. Snygg dubbelmoral, som om det vore en hemlighet i och för sig.

Brottsoffermyndigheten, eller lök på laxen

Morgonens nyheter berättade bland annat att Brottsoffermyndigheten bestämt att det, av domstolen, utdömda skadeståndet till mördade Cajsa Jonsson mor och syskon är felaktigt. De sänker moderns skadestånd från 172 000 till 39 000 och Cajsas systrar (som tilldömdes 75 000 vardera) får ingenting med motiveringen att de inte har ett tillräckligt nära förhållande till sin syster.

Bristen på närhet verkar huvudsakligen bestå i geografisk avstånd och för få telefonsamtal. Det låter helt bissart! Ungefär som när förtroendeläkare vid Försäkringskassan bedömer folks arbetsförmåga genom att gissa istället för att undersöka dem. Vad är det som får en myndighet att utveckla sådan hybris att de anser sig bättre lämpade att bestämma skadeståndets storlek än domstolen som tagit del av brottsoffrens berättelser? Jag begriper heller inte varför myndigheten ska göra en egen prövning. Det känns inte som deras uppgift att justera skadestånd och se till att praxis efterlevs. Det är domstolarnas uppgift.

Det jag slås av är hur en myndighet, med den vanliga samlingen mer eller mindre odugliga tjänstemän, tar sig för att bedöma hur nära relation man har till sin syster. Om det inte råder total missämja kan man svårligen tänka sig ett närmare förhållande än syskon. Under vilken period mäter man förövrigt? Gäller det telefonsamtal den senaste månaden, senaste året eller livstid? Hur många kilometer bort får man bo? Måste man bo i samma län? Det kan ju vara bra att veta hur man ska fylla i blanketten för att en komplett främling ska bli nöjd.

Expressen skriver om detta, och om det ännu inte blivit föremål för Uppdrag granskning kan man tycka att de snarast ska ge sig på denna världsfrånvända myndighet vars motto känns som ett hån just nu. Man skriver på hemsidan att Brottsoffermyndigheten "arbetar för att främja alla brottsoffers rättigheter och uppmärksamma deras behov och intressen". Ha! Vilket skämt!

PS. Jag kan ju säga att om något händer min bror (gud förbjude), där jag tilldöms ett skadestånd, och Brottsoffermyndigheten senare vägrar mig denna ynkliga kompensation för min förlust för att vi bor för långt från varandra (eller hittar någon annan godtycklig anledning) kommer någon hos dem att få betala. För i detta avseende delar jag Socker-Connys åsikt, att man med ett järnrör kan slå världen med häpnad:)

Federer meste mästaren

Roger Federer gjorde inte sin bästa match genom tiderna men det räckte för att slå en vilt kämpande Andy Roddick i fem set: 5–7, 7–6 (8–6), 7–6 (7–5), 3–6, 16–14. Vissa sportmurvlar gör gällande att detta är en klassiker, och möjligtvis den bästa Wimbledon-match som spelats, men det kan jag inte hålla med. Det var en serve-festival men matchen som helhet var rätt trist faktiskt. Då var förra årets, och 2007 års, final otroligt mycket mer raffinerad. Jag hade gärna sett Roddick som segrare, för att få variation, men jag tror att han trots sin heroiska insats tappade matchen när han inte lyckades knyta till säcken vid ledning 6-2 i andra setets tie-break.

När det gäller Grand Slam-segrar (Wimbledon, Franska öppna, US Open och Australiska öppna) är Federer nu den vinstrikaste manlige spelaren genom tiderna. Grattis till honom! Dock blir jag rätt irriterad på alla skribenter som utelämnar att det gäller just manliga spelare. Man skriver att han är den segerrikaste spelaren, och eftersom man inte kallar kvinnliga utövare för spelerskor får man anta att begreppet spelare täcker in båda könen.

Och om vi räknar in både män och kvinnor finns det inte mindre än fem kvinnliga tennisspelare som har fler Grand Slam-titlar:

Margaret Smith Court (24)
Steffi Graf (22)
Helen Wills Moody (19) [inte open era dock]
Chris Evert och Martina Navratilova (18)

Open era inleddes 1968 och innebar att både proffs och amatörer fick delta i Grand Slam-tävlingar, något bara amatörer tidigare fått. Av den anledningen måste man nog betrakta vissa (äldre) vinstrika spelares framgång med viss försiktighet eftersom avsaknaden av proffs snedfördelade konkurrensen en aning. Vad gäller Wimbledon, som startade 1877, var det dessutom under många år så att regerande mästaren bara spelade finalen året efter, vilket säkerligen gav utrymme för fler segrar eftersom de var utvilade.