Dawkins (o)kunskap diskuteras

Kunskapskanalen visar i repris dokumentären "Roten till allt ont", och "Tron som virus" där Richard Dawkins slår ett slag för naturvetenskap i kampen mot religion. Dawkins är oerhört svart och vit, och även om jag i grund och botten står på hans sida känns han ibland som oerhört fördömmande och lika dogmatisk som de tokreligiösa han hänger ut. Och han har naturligtvis ett sätt att diskutera med religiösa som verkligen stryker dem mothårs. En slags (naiv) förnuftets Janne Josefsson som snabbt gör fiender av sina meningsmotståndare.

Han förklarar till exempel för en rabbin att det är löjligt att tro att Jorden skulle vara 5000 år gammal. Samtidigt är det imponerande att han orkar diskutera med djupt troende. Jag anser att de flesta som dök upp i hans program lider av mildare och mer allvarliga former av sinnessjukdom. Och de är irrationella, det är nog det otäckaste.

Mellan de två programmen intervjuas Lunds biskop, Antje Jackelén, som upplysningsvis är den första kvinnliga biskop som inte tillsatts av regeringen. Hon tycker av naturliga skäl att Dawkins har fel, och tecknar en ganska orättvis bild av honom. Problemet med Jackelén är att hon själv har extremt svårt för att förklara sig och sin tro.

Hon vecklar in sig i oändliga kringelkrokar och lyckas faktiskt inte besvara en enda av de frågor programledaren har. Hon säger bland annat att Dawkins missförstått detta med hur man ska tolka bibeln, och att det finns vissa tolkningar som är rimligare än andra. Men hon kan inte förklara vilka kriterier som används för att välja ut korrekta tolkningar, eller vilka som bestämmer vad som är rimligt.

Problemet är att hur gärna hon än vill försöka ge sken av att bibeln kan underkastas någon form av vetenskapligt test/värdering är det ju i grund och botten ett skönlitterärt verk, vars innehåll är uråldrigt och skrivet på ett sätt som gör att texterna (likt Nostradamus dravel) kan tolkas lite hur som helst. Varför ska ett frälse ha tolkningsföreträde?

Det är alltid lika frustrerande att höra troende diskutera sin tro, speciellt när man genom märkliga cirkelresonemang försöker lägga fram "fakta". Det hänvisas ofta till historiska texter, men dessa är i bästa fall skrivna några årtionden efter Jesus påstådda livstid, och mycket ofta refererar dessa texter till hörsägen. Det finns vad jag förstår nästan ingen som beskriver ett faktiskt möte med Jesus. Även om vi för diskussionens skull antar att det fanns en man som hette Jesus återstår att avgöra om han verkligen var guds son, eller bara en ledargestalt.

En kantboll med guldkant

Man kan inte påstå att Sverige har turen på sin sida. Har vi överhuvudtaget haft ett tveksamt beslut gå vår väg? Jag tror inte det. Så det är ju symptomatiskt att Samsonov får matchboll på en ytterst tveksam kantboll. Jag tycker, precis som kommentator Lindeborg och Jörgen Persson/Erik Lind, att bollen tar på långsidans sarg snarare än på kanten/ovansidan.

Det uppstod en lång och hetsig diskussion mellan Persson och Samsonov samt den kinesiska domaren. När Persson till sist desperat ber om att poängen ska spelas hon totalvägrar hon, men den tillkallade huvuddomaren beslutar att bollen ska gå om. Samsonov vinner bollen, och det blir 8-10 igen. När Persson sedan reducerar till 9-10 tar vitryssen time out. Jag tror att detta räddade Persson, för när spelet återupptogs vann han tre raka poäng och gemet med 12-10. Utjämnat 3-3.

Sista och avgörande game blev tätt. De följdes åt fram till 7-7 då Persson tog två bollar fram till 9-7. Som blev 10-8. Som blev 10-9. Som blev 11-9!!! Vilken match, vilken kämpavilja. Och ändå så nära ett ett tveksamt domslut skulle leda till ännu en plågsam förlust.

Guldet blev till brons

Helt i enlighet med övriga insatser i OS tappade Lööf/Ekström sin guldplats i den sista och avgörande seglingen. Preliminärt kom de allra sist, vilket betyder att Storbritannien kniper guldet. Och tvärt emot gårdagens rapportering, att de skulle vinna guld bara de höll britterna bakom sig, blir de bara trea sedan Brasilien tack vare sin fina placering i dagens race tilldelats silvret. Det var väl själva fan också!

Såg även en intervju med Stefan Holm, och det är något med honom som verkligen stryker mig mothårs. Jag tror att det är hans nördiga fixering vid statistik. Kvinnan som intervjuar frågar om det inte trots allt är trevligt att se tillbaka på en tjugo år lång och framgångsrik karriär. Då drar Holm igång. Det är på dagen 20,5 år sedan han hoppade sin första tävling, då han förövrigt också kom fyra, och han har ju hoppat tre OS-finaler, fem VM, X antal EM och svenska mästerskap... si och så många tävlingar bla bla bla. Jag bytte kanal. Tänk att en människa kan snacka så mycket och ändå ha så lite att säga.

Bronset blev till sand, men ett litet ljus i mörkret

Det var väl väntat att Ara Abrahamian skulle bli av med bronsmedaljen som han ändå inte ville ha, men jag trodde trots allt att IOK skulle kunna se att det fanns en anledning till hans protest. Sverige blir av med en medalj, men vem bryr sig egentligen? Det har varit mer SOS än OS om man säger så.

Synd att dalkarlen Lassi Karonen inte kunde göra sig själv rättvisa i roddfinalen. Han har haft feber och det märktes att han inte hade något krut i musklerna. Otur. Bättre lycka nästa gång.

Till de märkligare problemen som dykt upp hör väl de svenska simmerskornas dräkter som tydligen inte håller måttet. Sekunder innan "Tessan" ska gå in till finalen på 50 fritt spricker hennes dräkt i baken. Har de köpt för små storlekar eller är det Speedo som givit dem sekunda varor? Tessan säger att hon hellre hade summit (simmat?) naken, och det hade man väl inte haft något emot:)

Nej, skämt åsido så tycker jag att simning under flera år utvecklats till alldeles för mycket materialsport. Om du inte hör till något av de större simmarländerna, eller i alla fall har en rejäl plånbok så har du ingen chans att konkurrera. Förr räckte det med ett par badbrallor/en baddräkt och eventuellt en rakhyvel. Nu simmar man i hela dräkter som kostar vaddå, 10 000-tals kronor stycket.

Även om jag förstår att detta med materialforskning är marknadens förhållningssätt till sport tycker jag att det vore trevligt med en återgång till grunderna, som nog skulle vara till gagn både för idrottare och åskådare. OK, det kanske inte blir världsrekord varenda år, men det skulle bli en rättvisare kamp. Då skulle det vara större chans att den som är riktigt duktig vinner, snarare än den som har råd med mest high-tech.

Materialsport leder mig osökt in på tennis, och min önskan att man ska återgå till mindre fjädrande racketar så att vi får se lite mer variationsrikt spel. Gårdagens ljuspunkt var ju Tomas Johansson/Simon Aspelin (vars storebröder Daniel och David jag har spelat tennis med som junior) som till sist betvingade fransoserna Clement/Llodra i en batalj av bibliska proportioner nära på. 7-6, 4-6 och 19-17! Det sista setet tog längre tid än de andra två tillsammans i denna 4.30h långa match. Jag hade ingen möjlighet att se slutet, men jag bandade matchen. Oj, oj, oj!

Jag vet banne mig inte om jag vågat se matchen om jag varit hemma. Min arrogans når nämligen höga nivåer när det gäller sport på tv. Jag är ibland övertygad om att det faktum att jag ser på matchen påverkar utgången negativt på något kosmiskt plan;)

Den "perfekte" mannen

I TV4 intervjuas gamle DO Claes Borgström. Den kvinnliga programledaren beskriver (närmast upphetsat) honom som den perfekte mannen. Han har makt, men har ändå vett att stå på de svagas (kvinnornas) sida. Han ler klädsamt blygt och menar att om de två kriterierna utgör den perfekte mannen så... jo, då håller han med.

Han är lågmält arrogant, på samma sätt som exempelvis Reinfeldt, i det att han inte skriker och bråkar och flexar musklerna men att han likväl är fullständigt övertygad om att han har rätt och inte lämnar ett uns utrymme för att den som har en annan åsikt skulle kunna ha rätt. Det är ingen bra utgångspunkt för diskussion.

Men jag tror å andra sidan att han egentligen aldrig velat ha en diskussion, han vill ändra "systemet" till ett som han och hans medsystrar tycker är bra, oavsett om de gör sig till fiende med varenda man i världen. Det framstår rätt tydligt att han är mentalt snöpt. Det pratas om hans "starka" systrar och mor som anledning till hans jämställdhetskamp. Jo tack, alla knäppgökar har väl en taskig barndom att skylla på;)

Ara Abrahamian bortdömd igen

Jag har sett sekvensen från semifinalen där domaren dömer poäng, och seger, till italienaren. Jag är amatör, men det verkar som om min uppfattning stöds av de som kan. Nämligen att Abrahamian inte gör något fel, eller åtminstone inte brottas annorlunda än italienaren.

Först anklagades Abrahamian för att inte "öppna sig" för motståndarens grepp, men det syns tydligt att när domaren skriker "open" så lägger Ara ut sin arm för att italienaren ska få "komma till". Sedan ändras det hela till mattflykt. Att det skulle vara mattflykt är ju så skrattretande att man undrar hur maktfullkomliga domarna känner sig för att kunna döma så med huvudet under armen. Ara hade en arm utanför den röda ringen, men enligt reglerna måste mer än halva kroppen vara utanför. Något som den italienska brottaren hade vid minst ett tillfälle utan att bestraffas.

Men det må vara som det vill med det. Jag tycker att brottare världen över ska bojkotta sin sport tills de får regler som inte ger så här stort utrymme för godtycke. Överlag är jag motståndare till att sporter "moderniseras". Man har gjort det för att försöka stoppa förslaget att brottning ska tas bort ur OS-programmet. Men som sakernas tillstånd verkar vara nu tycker jag att brottning knappt kan kallas sport.

Det är ju också ganska sensationellt att förbundet inte tillåter protester. Det är kanske därför man har domare som kan sitta efteråt och skratta den förfördelade brottaren rakt i ansiktet på det sätt som Jean-Marc Petoud gjorde. Jag hoppas att han fick bra betalt för att svika sin sport. Det känns nästan som att det handlar om cricket, eller ännu mer som rollspel. Och att det avgörs med en jättelik regelbok och tärningar. Om du har en poäng redan, och röd trikå, men inte tandskydd slå med en tärning. I annat fall gå till 23! Tsk!

Det som är så otroligt surt, och som givetvis är anledningen till Aras oerhörda ilska och bitterhet är att han råkade ut för en liknande bortdömning i Aten 2004. I finalen var det oavgjort och Ara hade tagit den senaste poängen (om jag minns rätt). Jag tyckte, och de flesta experter tyckte, att Ara var den aktive ändå döms han ner i parterr och där drar ryssen honom.

Men tillbaka till nutid. Ara vann bronsmatchen på ren ilska, och på ett sätt som jag först inte begrep. Han vann första ronden med 3-0. I andra ronden misslyckades han att ta poäng i sitt parterröverläge så fransosen fick en "bonuspoäng". De sista 30 sekunderna fick fransmannen övertag men tog ingen poäng. Så då fick Ara en bonuspoäng, och det räckte tydligen för att vinna ronden, och därmed matchen.

Sedan är det märkligt att det blev två bronsmedaljörer. Jag vet inte exakt hur det fungerar (heller), men eftersom det var två semifinaler borde det ju ha funnits två förlorare som gjorde upp om tredje plats, men icke så i brottning. Det finns ett så kallat återkval där två från kvartsfinalerna (?) får chans att brottas om brons. Det låter ju helt nipprigt.

Det finns heller ingen seedning, vilket är en annan del av lotteriet. Kan någon föreställa sig att Nadal och Federer skulle gå in oseedade och kanske regelbundet slå ut varandra innan finalen? En del av de här internationella idrottsorganen verkar sannerligen inte ha fair play som första punkt på dagordningen.

Vid prisutdelningen tog Abrahamian emot medaljen och sa tjingeling till de andra på podiet. Han gick fram till brottningsmattans mittpunkt och lade ner bronsmedaljen innan han lämnade arenan. På samma gång en kraftfull men kanske lite taskig protest. Det hade varit snyggare (men troligtvis inte lika effektfullt) om han antingen inte dykt upp, eller också stått kvar tills prisceremonin var över och sedan lämna tillbaka medaljen.

Den italienska segraren tyckte att Ara betedde sig illa, att ibland har man tur ibland har man otur. Vad är det för jävla inställning. Ska seger i brottning bero på om man har tur!? Hur kan man dessutom förvänta sig att en brottare ska kunna vara sportslig när semifinalen var ett skämt. Kanske borde itaienaren inse att han inte gick till final helt och hållet på egna meriter utan på grund av en horribel (fel)bedömning. Men för honom spelar det kanske ingen roll.

Om ni vill läsa en samling mer eller mindre begåvade, fördomsfulla och känslomässigt omogna kommentarer kan ni gå till Yahoo.

Finns Petra Mede?

SVT visar tv-magasinet Olssons studio. Det har fått utstå en del kritik för att vara pratigt utan att något av värde sägs. Det verkar stämma av dagens program att döma. (Gamla) nyförvärvet Richard Olsson och likaledes gamla proffstyckaren Erik Hörstadius som beskrivs som kalenderbitare när det gäller OS, har visserligen svada men nog var programmet lite innehållslöst.

Det slår mig nu att detta måste ha varit programmet jag såg tre sekunder av igår, där Mona Sahlin klistrat statsminister Reinfeldts huvud på en blind idrottare som spelade goalball. Hysteriskt roligt tyckte de inblandade, lite larvigt tyckte jag.

I dagens program deltog bland annat Petra Mede. Frågan jag ställer mig är huruvida Petra Mede verkligen existerar? Det känns som om hon stigit rakt ur det halvkassa humorserien Morgonsoffan. Allt hon säger känns så ickespontant, och så inövat att det nästan känns som om hon lärt in ett manus. Är det egentligen en helt okänd kvinna som spelar Mede?

Poker

TV4 Sport visar ett pokerprogram, vad det heter vet jag inte, där man spelar No Limit Texas Hold'em. Spelet verkar rätt kul men jag inser att jag aldrig kommer att bli en mästare. Anledningen är inte att jag saknar anlag för att spela poker. Nej, det beror dels på att jag nog aldrig kommer att kunna lära mig sumla marker som de stora pojkarna gör, dels att jag skulle få kronspel på att muppar som sitter och fipplar med sina spelmarker hela tiden som nervösa ekorrar.

OS (dag 1)

De svenska fotbollsdamerna gick på pumpen mot Kina i onsdags, och förlorade med 1-2 i en match som än en gång visar att Sveriges tid som stornation nog tyvärr är över. Vi är inte bättre än så här heter det ju.

Matchen började tjusigt. Härenstam och Strömberg (varför kör man inte Strömberg/Lindeborg?) började presentera lagen när det kommer in en kinesisk röst och så blir det tyst. Jag ger mig fasen på att de hade fått slut på mynt till telefonapparaten:)

Man ska inte jämföra dam- och herrfotboll men det GÅR INTE ATT LÅTA BLI! Även om jag hör till dem som anser att den största boven i dramat är bollens storlek så sker det märkligt ofta felpass, nedtagningar med "träben" och andra nybörjarmisstag. Det påminner om när vi spelade fotboll i skolan, alla på bollen och tjonga på så hårt det går. Det kan ju bli mål. Det är påfallande lite "tanke" ibland. Men fotbollsplanen ser ju också ut som något från Gotia Cup, det är inte Neu Camp precis.

Ändå hoppas jag givetvis av hela mitt hjärta att Sverige vinner dagens match, och att man även tvålar till Kanada i den sista och förhoppningsvis avgörande matchen. Det vore kul att ha ett svenskt lag med till nästa omgång. För de svenska handbollsdamerna tror jag tyvärr väger för lätt i detta OS. Med lite flax och kämpavilja kan de eventuellt ta sig vidare till kvarten men då måste de kämpa hårt.