Robinson 2009, eller skulle du köpa en bil av denne man?

Jag har avstått från att följa årets Robinson (de flesta säsongerna faktiskt) men har naturligtvis inte kunnat undgå att se krigsrubriker i tidningar och på sajter som TV-planeten. Idag råkade jag kanalvandra in precis i örådet. Striden stod mellan Erik och Rafael. Vad jag förstod av snacket kring omröstningen bröt Nina (?) mot en pakt som leds av ärkeäcklet Christian Ternsted vilket fick till följd att Rafael, överraskande tydligen, åkte ut med 5 röster jfr. 4 röster för Erik.

Det var underhållande, eller pinsamt om man så vill, att höra paktledaren och alf(alfa)-hannen Christian gnälla över det upplevda sveket. De hade ju tagit i hand och givit varandra sitt ord på att i första hand rösta ut Jarmo (som dock var immun) och i andra hand Erik. Och så går Nina och bryter sitt löfte. Fyyyy. Tjejer! "Can't live with them, and they can't pee standing up"

Denna bittra harang kommer (alltså) från en deltagare som gjort det till sitt signum att ljuga och bedra. Han bildar pakter och lurar, vad jag läst mig till, andra Robinson-deltagare till höger och vänster på daglig basis. Han har dessutom alldeles säkert skrivit på ett kontrakt med TV4 och produktionsbolaget där han förbinder sig att följa tävlingsreglerna.

Jag är nästan övertygad om att köp av hamburgare, fisk, sprit och cigaretter av naturvårdaren på ön inte är tillåtet. Det gode Christian verkar med andra ord inte främmande för att ljuga om det krävs för att ge honom fördelar. Man undrar om han kör en föreställning när han snackar om vikten av att vara ärlig, eller om han faktiskt saknar sjukdomsinsikt.

Jag tror det senare, vilket "uppvaknandet" när han från tv-soffan upptäcker att TV4 porträtterar honom som ett monster visar. Han och frun grät tillsammans. Själv gissar jag att man inte kunnat köra en annan vinkel på Christian om man så hade haft tillgång till specialeffekter. Är man ett socialt monster så är man. Men det finns kanske mediciner.

Så, till sist, vad är det egentligen problemet med Ninas tilltag? Det verkar mest av allt som om Christians ego fått sig en törn. Den grandiosa självbilden stämmer inte med verkligheten för Nina hade inte bara ljugit, hon hade ljugit för honom. Så gör man bara inte! Han är ju Christian, kungen av Robinson. The Big Enchilada. The Fat Cat! Man ser nästan femåringen som får ett raseriutbrott och stampar med fötterna medan tårar av ilska sprutar i alla riktningar. Undrar om han provat att hålla andan också?

En återfunnen värld, eller Castle Howard Revisited

Det var länge sedan jag läste en så välskriven och medryckande (kultur)artikel som Jan Eklunds betraktelse över Bridshead Revisited (En förlorad värld), Evelyn Waugh, krig och religion. Eklund gör inga stora åthävor, utan förklarar lågmält hur det förhåller sig. Han är på plats i York och besöker Castle Howard, slottet som fick representerade Brideshead i tv-serien och den sorgligt själlösa "våldtäkten" på Waugns bok som kom i filmform förra året.

Hell's Kitchen

Jag har sett ett avsnitt av Hell's Kitchen och måste säga att Gordon Ramsay var ett osedvanligt stort arsle idag. Killarna hade vunnit utmaningen (att rensa pilgrimsmusslor) och bjöds på helikoptertur till en närbelägen ö för att åka på båtsafari.

En av deltagarna, Robert, är svårt överviktig, 180 kg (400 lbs), och Ramsay kallar in honom till sitt kontor för att meddela att flygbolagets försäkring inte tillåter någon tyngre än 136 kg (300 lbs) att färdas i deras helikopter. I en inklippt kommentar säger Robert att han inte är överraskad, det är vanligt att han diskrimineras på grund av sin vikt.

Men, säger Ramsay när samtalet fortsätter, han är imponerad över insatsen och givetvis ska Robert få delta i utflykten. Enda skillnaden blir att han får ta färjan över till ön. Kanon tycker Robert och hoppar på färjan.

Det som händer sedan är en utstuderat jävlig mobbning från Ramsays sida. Medan Robert åker färja till ön, som uppenbarligen är ganska avlägsen, flyger de andra snabbt över och genomför utflykten där de med båt med glasvägg får studera fisk på nära håll. När färjan äntligen anländer säger Ramsay till Robert att han har goda och dåliga nyheter.

Vid närmare granskning är det bara dåliga nyheter, för utflykten är över och samtliga ska ta samma färja tillbaka omedelbart. Man ser på Robert att han undrar om det är ett skämt, men snart står det klart för honom att det är sant. När de klipper till en sista kommentar säger han frankt: de andra vann en utflykt, vad i helvete vann jag?

Det kan man verkligen fråga sig. Ramsay brukar skrika och härja men jag har alltid uppfattat honom som förhållandevis ärlig och rättvis. Inte idag dock, och om jag varit Robert hade jag sagt det till honom. Eller knuffat mästerkocken överbord kanske:)

Gasol till folket, eller fredsprojektet EU sätter ner klumpfoten

EU har bestämt att den obligatoriska kontrollen av gasoltankar för exempelvis husbilar och husvagnar som svensk lagstiftning kräver är ett handelshinder och därför måste upphöra.

Sverige förhandlade sig till ett femtonårigt undantag 1994 i avvaktan på att EU, som man formulerade sig gentemot oss svenskar, skulle "komma ikapp". Och precis som i stort sett alla andra fall av undantag man (Dinkelspiel och de andra förhandlarna) arbetade fram visar det sig att det inte egentligen är en fråga om att EU ska utvecklas till vår nivå utan att våra förhandlare skulle få möjlighet att visa vad duktiga de varit vid förhandlingsbordet. [Själv tycker jag att det är något av en prestation att komma hem med ett resultat så uselt att man betraktade det som en seger att vi får behålla vårt snus, men det är en annan fråga.]

Det är intressant på sätt och vis att en organisation som utan skammens rodnad på "kinderna" kan hålla på och tjafsa om vad choklad är i 30 år utan vidare kan förbjuda ett föregångsland på säkerhetsområdet en så självklar sak som att godkänna en teknisk installation som potentiellt kan döda människor. Inte bara den som äger husvagnen utan övriga allmänheten som råkar befinna sig i närheten om/när det går helvete.

Man säger från de svenska myndigheterna sida att man hoppas att de som har husvagn tar större ansvar. Tack för kaffet, säger jag. Om det finns något vi vet är det att många av oss generellt sett är lite lata, lite okunniga och snåla, och att en from förhoppning om ansvarstagande antagligen inte smäller lika högt som ett fungerande regelverk.

Men vad ska de säga när EU är villiga att spela poker med människoliv för att en tillverkare i ett land som ännu inte uppfunnit säkra produkter ska få det lite lättare (?) att sälja sin sina varor i Sverige. För det är tyvärr så att man alltid (utom när det gäller mat tydligen) utgår från lägsta gemensamma standard. Eller hur ska man annars tolka gläfset om handelshinder? Om produkterna håller tillräcklig standard blir de väl godkända kan man misstänka.

Frågan jag ställer mig är om vi kan skicka räkningen till Bryssel nästa gång en privatimporterad husvagn byggd för spanskt klimat exploderar under fjällsemestern i Sälen för att de CE-märkta slangarna inte tål minusgrader?

Pirate Bay-rättegången, eller frihet utan ansvar

Idag faller domen i den uppmärksammade Pirate Bay-rättegången. Jag har inte kommenterat detta med illegal fildening (fuldelning) överdrivet mycket eftersom den som råkar ha inställningen att man inte tar det som tillhör någon annan för en ganska hopplös kamp mot dem som anser att allt som inte är fysiskt saknar värde och därför kan konsumeras utan dåligt samvete.

Rättegången mot TPB är också den omgiven av mycket bråk, men det är en rätt begränsad frågeställning ändå; ska det betraktas som brott mot upphovsrätten att tillhandahålla ett verktyg för upp- och nedladdning av digitalt material, närmast uteslutande illegalt sådant. Medhjälp till upphovsrättsbrott tror jag att det rubricerades.

Det enda offentliga tyckande jag ägnar mig åt är den här bloggen. Det finns många som har tyckandet som jobb och jag överraskas ständigt av hur ofta även skickliga debattörer använder liknelser (för att få fram en poäng) som vid närmare granskning inte riktigt håller måttet. Jag har funderat en del på om den som väljer dessa liknelser inte inser att de måste betraktas felaktiga, eller om det helt enkelt är ett fräckt sätt att försöka blanda bort korten och hoppas att meningsmotståndaren inte upptäcker försåtet.

En populär liknelse är att säga att Pirate Bay är som Posten, det vill säga att om vi förbjuder TPB så måste vi i rimlighetens namn även förbjuda Postverkets förmedling av post. En annan liknelse är att TPB är som våra landsvägar, och om vi förbjuder TPB måste vi även förbjuda landsvägar. Jag har även sett desperata referenser till Systembolaget och våldsbrott som följd av överkonsumtion, järnvaruhandlare som måste ta hänsyn till att kofotar (kofötter) kan användas till inbrott.

Resonemanget går som följer: Posten och våra vägar har till uppgift att förmedla brev och paket respektive biltrafik. Det är ofrånkomligt att en del post innehåller olagligt material, och likaledes att vissa bilister bryter mot våra lagar och kör för fort eller vårdslöst. På samma sätt vill de som försvarar TPB få oss att tro att TPB erbjuder en laglig tjänst och inte kan stå ansvariga för att vissa användare missbrukar "systemet".

Jag påstår att de två liknelserna ovan inte är giltiga eftersom de placerar TPB på samma infrastrukturella nivå som vägar och Posten när TPB rimligtvis befinner sig på samma nivå som paket och bilar. Det är Internet (eller möjligen BitTorrent-tekniken) som är det stora allmänna systemet (likt vägar och postbefordring) inte TPB.

TPB:s hela affärsidé bygger på brott mot upphovsrätten. Till skillnad från generella system (postbefordring och vägar), som ofta missbrukas av ett fåtal, är TPB nästan till 100% en fråga om missbruk. De som säger att TPB är ett sätt för okända musiker/filmmakare att marknadsföra sig själv borde ta en titt på TPB:s egna topplistor. Jag gjorde det, och hittade inte en (1!) länk som kan betraktas som laglig. Det lagliga drunknar i en flod av illegalt material.

Man hör ibland att TPB inte kan hållas ansvariga, och att en tracker/indexer egentligen bara sysslar med hashsummor och därför inte vet vad olika filer egentligen innehåller (analogi med Posten). I TPB:s fall är detta inte sant eftersom det som i dagligt tal menas med TPB är deras sajt, där alla torrentreferenser är i klartext och det inte råder något större tvivel om vad det rör sig om för typ av material.

Med den lilla, men viktiga, korrigering av placering i näringskedjan blir TPB:s roll i det hela lite annorlunda. För precis som med företag som säljer droger illegalt via postorder, och bilister som kör olagligt, finns det både moraliska och juridiska skäl att granska TPB. Det är tvärt emot vad en del hävdar, inte tekniken (BitTorrent) eller Internet som står på de anklagades bänk. Det är tillämpningen av tekniken som grundarna av TPB hålls ansvariga för. Och jag tror att de kommer att fällas.

Tyst diplomati, en fängslande historia

Den sedan 28 år i USA fängslade Annika Östberg har flugit till Sverige och återfinns numera på kvinnofängelset Hinseberg (?). Detta slås upp stort i pressen och det är med stigande förvåning som jag konstarerar att hon närmast hyllas som en kvinnlig hjälte. Som en krigsfånge som äntligen får komma hem. Britta Svensson uttrycker beundran över att Annika (i egenskap av liftimer antar jag) är den som verkar bestämma på sin avdelning. Det har på några få dagar skrivits mer om Östberg än till exempel om den fängslade svensken som släpptes av Farc-gerillan tidigare i år. Jag håller med Leif GW Persson, "hela historien fyller mig med olust".

Jag känner inte till fallet Annika mer än det man kan läsa sig till, och det är sannerligen ingen Askungesaga. Hon har dödat en man med kniv vid ett bråk. Men det hon suttit fängslad för är att i samråd med sin dåvarande pojkvän (död genom självmord) lurat och dödat en kötthandlare och senare, i samband med en eldstrid sedan pojkvännen dödat en polis som kom fram till dem för att hjälpa till vid en punktering, laddat om pojkvännens revolver.

Hon är alltså inte ett oskyldigt offer för den hårda amerikanska lagstiftningen där alla som råkar vara på plats vid ett mord kan få en släng av sleven. Hon tog en aktiv del i alla våldsdåden. Nu sägs det att hon har lämnat sitt dåliga liv bakom sig, och att det var en följd av missbruk och allmän missär. Jättebra säger jag, då har hon utnyttjat fängelsetiden till något positivt.

Det dras också stora växlar på det som brukar kallas tyst diplomati. Reinfeld ska enligt initierade ha pratar med the Governator (Arnold Schwarzenegger) för en tid sedan (ganska länge sedan faktiskt). Själv lutar jag mer åt att flytten är ett resultat av den finansiella krisen, det är för dyrt att ha folk i fängelse. Annika är inte den enda fånge som fått lämna USA. Man diskuterar till och med förtida frigivning av tiotusentals fångar, eller att vissa brott av mindre allvarlig karaktär inte längre ska straffas med fängelse.

Dessutom känns detta som ett typexempel på kvinnlig "slipp ur fängelse" i bokstavlig mening. Jag är säker på att Annika Östlund ångrar sig, om inte annat så för att hon suttit inspärrad i nästan 30 år. Men vad är det som gör att just hennes fall drivs så hårt, får så mycket uppmärksamhet och så mycket välvilliga tankar? Är det för att hon är kvinna, och att det därför ligger nära tillhands att inte se till fakta utan att hon är ett offer för sin pojkvän?

Som en lite rolig parentes satt AnnBritt Grünewald i morgonsoffan och var "hillarious" över att Annika skulle förflyttas till Sverige. Jo, något lite hysteriskt är det väl över hela historien.

Som man bäddar får man ligga

Nalin Pekgul (S) och Per Schlingmann (M) sitter i morgonsoffan och slänger skit på varandra med anledning av att Alliansen i de senaste opinionsundersökningarna tydligen segat sig förbi oppositionen (även om Fp och Kd hamnar under spärren).

Båda två försäkrar oss att de egentligen inte bryr sig om undersökningar, för att i nästa andetag förklara att svenska folket nog är kloka nog att se att Alliansen hanterar krisen bäst (Schlingmann) och att Socialdemokraterna inte är samma sak som LO/AMF (Pekgul) samt att siffrorna, som inte betyder något, snart skulle peka åt rätt håll. Gäsp.

Jag ska inte säga att det är ironiskt att det är just Pekgul som får i uppgift att förklara varför S backar katastrofalt, men visst känns det lite som en tanke att hon är en av "hjärnorna" bakom kuppen som säkrade partiledarposten åt Mååååna. Pekgul ingick i den klick av S-kvinnor som tog det märkliga beslutet att det absolut viktigaste var att nästa partiledare skulle vara en kvinna.

Kompetens kan inte ha varit en faktor, för då skulle aldrig Mona Sahlin blivit vald. Det är dags att så vad ni skördat, varför blir ni förvånade över att en inkvoterad partiledare saknar visioner och styrka att föra en vinnande politik?

Och Pekgul kunde naturligtvis inte låta bli att anlägga ett genusperspektiv på AMF-skandalen. Kvinnor har nämligen kommit fram till henne och frågat varför man bara ger sig på Lundby-Wedin, var hon ensam i styrelsen? Vad jag minns gav man sig på hela styrelsen, men naturligtvis får LO:s representant (och det har inget med kön att göra) hårdare kritik eftersom man kört ett hårdare race mot bonusar. När det sedan visar sig att LO-representanten anting sitter inne med dubbelmoral, sover på mötena eller saknar kompetens att läsa ett bokslut blir många förbannade.

Kuriosa: Pekgul är född i den turkiska staden Batman, som förra året förklarade att man skulle stämma Hollywood för namnstöld.

Kuriosa 2: Tre (eller så) kvinnor vann nyligen ett diskrimineringsfall mot SLU i Uppsala. Nu hoppas jag att Bodström eller någon av de manliga partiledarkandidaterna protesterar mot könskvoteringen och får Mona Sahlin avsatt. Annars är det nog kört i valet nästa år.

Ajöss ditt gamla benrangel

Nu är det officiellt: jag slutar se på tv-serien Bones. Det är för mycket östrogen, för att inte säga PMS, för att jag ska palla med. Jag gillar Booth (David Boreanaz) men Temperence Bones är lite för Vänner-Phoebe-"crazy" för min smak. Ett tag balanserade Booth upp hennes värsta avigsidor men nu är det för mycket stök från hennes och de andra damernas sida. Det är rena Sex and the City-stuket.

I dagens avsnitt har en av de kvinnliga forskarna (Montenegro) bestämt sig för att leva utan pojkvän ett tag, och efter tre månader är hon (som uppenbarligen inte vet vad onani är) sexuellt utsvulten och ger sig på alla män hon ser. Det skriker sexuella trakasserier men eftersom hon är en söt, kvinna framställs det som om det är lite charmigt. Psyko-Bones till och med säger något i stil med "antropomorfiskt betraktat borde du känna dig smickrad" till en man som känner sig besvärad. Jo säkert!

Alla manliga forskare är socialt osäkra och inkompetenta och framställs nästan utan undantag som regelrätta töntar. De får darr på underläppen så fort någon av kvinnorna spänner blicken i dem, och det trista är att även Booth börjat uppvisa sådana tecken. Men herre gud! Här har vi en karl som dödat såväl i krig som i sitt jobb som FBI-agent, varför ska han bli rädd när Bones säger något syrligt och opassande?

Det som är extra sorgligt är att massor med kvinnor ser Bones som en förebild. Kompetent och ovillig att böja sig för konventionerna verkar vara orden för dagen. Jovisst, kompetent är hon ju eftersom hon likt Fantomen på ett helt orimligt sätt kan allt om allt. Men att hon inte böjer sig för omgivningens tryck beror ju på att hon i grund och botten inte begriper känslor och socialt samspel. Utom, får jag väl tillägga, när manus så kräver.

Det är nämligen så att denna kvinna, som inte lärt sig på 35 (?) år att man inte säger vad som helst på en begravning, och inte kan avgöra när misstänkta (som hon obegripligt nog får förhöra) ljuger eller är sarkastiska, ibland uppvisar oerhörd psykologisk blick som går helt stick i stäv med hennes peronlighet. Hon är socialt freak men ändå ger hon råd i kärlek och allehanda sociala sammanhang. Det är sagt att Bones alltid är helt rationell, men det går naturligtvis inte att ha en helt känslokall rollfigur så därför får vi en svagt schizofren huvudkaraktär.

Så vila i frid din knotiga satans benhög!