Rolig översättning

Ser precis på "Murder at 1600", en actionfilm som jag är rätt förtjust i trots att den egentligen inte har några särskilda kvaliteter. I en scen förklarar Nina Chance (Diane Lane) för sin polispartner Regis (Wesley Snipes) hur det kom sig att hon blev secret service-agent. Hon berättar att hon deltog i de olympiska spelen som skytt. Hon säger något i stil med "I was a shooter and met with Reagan", som något slarvigt, eller avsiktligt skojigt (?), översattes till "Jag var skytt och träffade Reagan" vilket ju kan ha flera betydelser.

Man Stroke Woman, Mia och Klara på utrikiska

Idag råkade jag ut för "Mia och Klaras" utländska äldre syskon. Komediserien (som visas på TV4 Komedi) heter "Man Stroke Woman" och precis som sin svenska motsvarighet verkar den gå ut på att öka frustrationsnivån hos tittaren tills man är beredd att kasta ut tv:n genom närmaste fönster. Och sedan hoppa efter.

Jag undrar om det var från den här serien Mia Skäringer och Klara Zimmergren snodde programformatet till sitt eget fanskap till tv-serie. Ansatsen är nämligen skrämmande lika; ett antal utdragna sketcher klipps och varvas, där känslan är att de pågår i evighet utan att man "knyter ihop säcken". [Det hela påminner mig om en anekdot där två kompositörer är oense om något. Innan de går och lägger sig på varsitt håll spelar den ene av dem en skala på pianot, men utelämnar den sista tonen. Den andre ligger sedan och vrider sig i sängen och kan inte somna. Han måste till slut tassa ner till pianot och slå ner den sista tonen så att skalan blir fullständig. Mia och Klaras sketcher är sådana, de når 90% av skämtet men berättar aldrig slutet.] Fokus ligger på idioter som terroriserar sin omgivning utan att omgivningen reagerar. Man Stroke Woman visades första gången 2005, två år innan första inkarnationen av M&K träffade oss som en hackyxa i synnerven. Hmmm... I'm convinced!

Exempel ur dagens avsnitt:

En man har blivit far och behandlar sina suparkompisar som sin nyfödda bebis, han snyter dem, trollar bort chips och försöker sudda ut deras sura miner. Mina ryckningar i fjärrkontrollsfingret och ögonvrån kommer sig av att kompisarna låter honom hållas trots att de befinner sig på puben. Det finns ingen punchline, sketchen slutar med att pappan sniffar röven på en av kompisarna efter tecken på "poo poo".

En annan sketch handlar om en kvinna som upprepade gånger besöker en kosmetikaavdelning och beklagar sig över att hon ser tio år äldre ut (eftersom det gått 10 år) trots att hon använder en hudkräm. Hade det varit på riktigt hade kvinnan betraktats som svårt efterbliven, nu förklarar kvinnan bakom disken istället långsamt och TYDLIGT hur livet fungerar. Tre gånger upprepas konversationen tills jag önskar att jag kunde göra en inverterad The Ring (otäck) tv-scen och krypa genom tv-skärmen för att strypa kunden.

Det närmaste jag kommer upplevelsen av panikångest som uppstår när jag exponeras för denna humor är klaustrofobi. Väggarna kryper närmare och det känns som om man inte får luft. Till slut är man beredd att göra vad som helst, till och med se ett avsnitt av Sommar med Ernst. Ni som läst mina inlägg om Ernst inser nu att nästa steg är att klösa ögonen ur sig och hälla kvicksilver i öronen.

My Super Sweet 16 UK

My Super Sweet 16 UK (MTV) är en skakande skildring av människor med för mycket pengar. Precis som i serien Bridezillas handlar det om ouppfostrade, bortskämda människor med skev verklighetsuppfattning.

En tjej, som uppenbarligen ska fylla 16, sitter och toksurar i bilen för att hennes mamma inte lyckats boka en stor artist till kalaset. De har uppenbarligen pengar, för mamma berättar att hon kontaktat Justin Timberlake, Usher, Sugababes, Lily Allen m.fl. men ingen av de tillfrågade stjärnorna kan eller vill. Ungen visar noll sympati för sin mamma. Fast mamman får kanske skylla sig själv, hon har uppenbarligen skämt bort sin unge bortom all sans och balans.

En kille ska få en moped av sin far, och eftersom pappan sagt att han får välja precis vilken moppe som helst siktar han in sig på den dyraste (underförstått att det inte behöver vara den bästa eller den han själv tycker bäst om bara den är fett dyr) men det är tydligen en hämnd från pappan som tycker att sonen tjatat för mycket och inte alls har för avsikt att köpa någon moped till ättelägget. När moppekillen senare inspekterar festlokalen tvingar han sin festfixare att krypa på golvet för att det är lite smuts på mattan. Scenen är en äcklig påminnelse om att den som har pengar har makt. Jag hoppas att fixaren tar snormycket betalt.

En familj ska ha en konstsimuppvisning men tjejerna som ska simma säger att vattnet i poolen helt enkelt är för kallt för att de ska kunna genomföra sitt program. Pappan i familjen tycker att det är fjompiga och säger "om jag kan, så kan ni" och fläker sig i med kläderna på bara för att i nästa sekund flyga upp ur polen med ett generat leende på sina blåa läppar. Den enda person som verkade ha lite skam i kroppen trots allt.

Min förundran och avsky för MSS16UK kan ha en del att göra med att jag har svårt för människor som uppenbart har mer pengar än förstånd. Jag mår illa när jag ser alla bortskämda "bratsen" som får allt de pekar på men ändå inte är nöjda. Hela tiden muttrar ungarna "men det är min fest, jag, jag, jag, jag..." Vilka otäcka människor ungarna och deras familjer är. Rika och vana att folk gör som de vill. Som de nyrika ryssarna som låter uppföra klassiska konstverk där de satt in sina egna ansikten i kitch på steroider.

Jag undrar avslutningsvis om MTV visar detta ironiskt som att titta här vilka idioter, eller om detta är något de hoppas att tv-kidsen ska sukta efter och ha som målsättning här i livet. Kanske vill de visa oss mindre bemedlade hur underbar världen kunde vara?

Att folk orkar

Det har bildats en Facebook-grupp som heter "Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen", vilket som titeln antyder handlar om Apotekets reklamfilm för Apoliva.

Där får folk skriva av sig sina rädslor, och lägga ut bilder på den stackars fotomodellen, Adina Fohlin, de flesta fejkade på ett mycket osmickrande sätt. Kommentarerna på Facebook och övriga fora där saken diskuteras är förvånansvärt aggressiva, även om jag misstänker att de flesta skriver det på skoj.

Det skapas motreaktioner, grupperna "Vi som INTE ALLS är rädda för tjejen i Apoliva-reklamen!" och "Vi som tycker Apoliva-tjejen är vacker!"

Folk har för mycket fritid:) Det är ju jag också ett exempel på, som tar mig flera minuter att skriva om detta.

Skott i råttan

Jag ser reprisen av Gomorron Sverige på SVT1 där bland annat Bosse Larsson och Ann-Louise Hansson intervjuas med anledning av att Allsång på Skansen firar 30 år i tv. Det som slår mig är att medan män som vanligt på sommaren, via diverse tidningsartiklar och tv-soffor, får veta att de har för fula ben för att tillåtas gå i kortbyxor annat än på badstranden, så verkar ingen tycka att det är anmärkningsvärt att programledaren Katia Elliot Bendtz har så kort, tajt klänning att hon tvingas sitta med benen krampaktigt ihopslingrade för att inte en missriktad kamera ska råka visa vägen ända in i smyckeskrinet.

Då skrivs det inga helsidesartiklar, inte heller sitter något beskäftigt modeorakel och ondgör sig över kvinnokroppar, inte ens en feminist eller vänsterpartist orkar ha något att säga om patriarkatet som tvingar kvinnor att visa hud. Och missförstå mig rätt, jag har inget emot Katia, hon är duktig studiovärd och gör verkligen inte ont att titta på, men om jag vill se så mycket lår som hon visar kan jag köpa Slitz.

För visst är det en aning märkligt att medan män förväntas, nej beordras, älska kvinnor i alla möjliga och omöjliga former (eftersom kvinnor per definition är vackra), får bara Brad Pitt, Fredrik Ljungberg och möjligtvis Mikael Persbrandt visa knäna på allmän plats. Vad är det för rättvisa? Och vad ska vi män som inte har makt och/eller pengar att trösta oss med göra? Gå ut och tända eld på skolor?

PS. Jag vet inte hur det är nuförtiden, med alla möjligheter att digitalt manipulera bilder, men för inte så många år sedan var det standard att använda mansben för annonser om nylonstrumpor. Det måste ju ha svidit för kvinnorörelsen.