Glenn(s) över sjö och strand

Vilket jäkla liv det blev när gamle fotbollskämpen Glenn Hysén utsågs till invigningstalare vid årets Pride-festival. Han anklagas för att vara homofob, och anledningen är att han en gång lappade till en man som tallade på honom vid ett toalettbesök på Frankfurts flygplats. Hysén förklarar att det var en instinktiv handling [och det hela verkar ha begränsats till en rejäl örfil som fick tafsaren att ramla in i ett av båsen]. Allt detta förklarar Hysén när ABC intervjuade honom och man tycker att det kan räcka så. Men icke. Bland annat i DN går Anders Selin till attack.

Och författaren till boken Bögjävlar, Petter Wallenberg, tycker att Hyséns våldsamma reaktion visar en "aggressivit som bottnar i det klassiska skyddandet av den heterosexuella manligheten". Och att det finns paralleller till mordet på en homosexuell hockeyspelare för några år sedan. Jag tycker att det låter som skitsnack och att Hyséns reaktion är högst normal när man utsätts för ett sexuellt övergrepp.

Han ställer dessutom den ohederliga och lätt genomskådade hypotetiska frågan om vad Hysén skulle ha gjort om det var en kvinna som tafsat. Tja, det kan vi ju inte veta, men för att balansera det hela kan vi ju ställa oss frågan vad som hänt om en kvinna golvat en man som tafsat? Hon hade blivit hjälte helt klart.

Och att Hysén möjligen inte skulle ha nitat en kvinna kan nog i så fall ha mer att göra med den fåniga regeln att en man aldrig, under några som helst omständigheter, får slå en kvinna. Den regeln är djupt inpräntad i de flesta av oss män, men jag har inga sådana fördomar. Om en kvinna hotar mig och fysiskt våld är enda utvägen kan jag försäkra er att hon snart blir expedierad:) Därmed inte sagt att jag är våldsam av naturen, tvärtom, men jag ser defintivit min fysiska styrka som en del av ett fungerande försvarssystem.

Men tillbaka till toaletten i Frankfurt. Vad än Wallenberg anser måste det betraktas som ett klart övergrepp att plötsligt ta tag i en okänd persons könsorgan på en allmän toalett. Allt annat vore att verkligen falla för myterna och fördomarna om homosexuella (att de sätter på allt som rör sig). Jag har svårt att tänka mig att särskilt många skulle bli glatt överraskade över att en annan man erbjuder sig att "skaka av" snorren, sådant händer gissningsvis bara i porrfilmer.

Så jag tycker att Wallenberg, Selin och andra som anser att detta var en aggression riktad speciellt mot bögar bör tagga ner en aning och inse att även en man vill bli tillfrågad först. Och vart har romantiken tagit vägen? Va? Kunde han inte ha erbjudit Hysén en drink först i alla fall?

Astrid Lindgren död igen, förlåt, Ingmar Bergman har avlidit

Det är skillnad på dödsfall och dödsfall kan man konstatera när Sveriges television går i spinn på grund av att regissören Ingmar Bergman igår (070730) avled på Fårö. Medan den store författaren/dramatikern Lars Forsells död för några dagar sedan i jämförelse närmast klarats av i en bisats, slår SVT nu till med storsläggan och möblerar om vilt i sina tablåer, se DN.

Jag har inget alls emot Bergman, tvärtom rankar jag flera av hans filmer mycket högt på min lista över favoritfilmer. "Det sjunde inseglet", "Fanny och Alexander" och "Smultronstället" är rätt OK faktiskt:)

Det jag har svårt för den hysteri som jag tycker mig börja skönja. Jag är tveksam till att svenska folket är i "chock" som när Astrid Lindgren avled, här verkar det mer vara kulturetablissemanget som bryter ihop. Och SVT värst av alla. Man har redan visat två timslånga specialprogram där vänner och bekanta får förklara hur chockartat det är att en man som fyllt 89 går och dör.

Börje Ahlsted sitter och är ledsen i soffan, men pratar mer om sig själv än något annat och verkar lika långt in i egodimman som under "Stjärnorna på slottet". Och apropå det så tillkallade produktionsbolaget för årets "Stjärnorna på slottet" en presskonferens där Peter Stormare faktiskt verkade genuint ledsen och gick därifrån. Men varför en presskonferens? Och som lök på laxen tänker SVT:s morgonprogram direktsända från Fårö imorgon.

Jag säger inte att människor som kände Bergman eller gillade hans produktion inte får vara ledsna, det jag reagerar på är vad jag anser vara medias och samhällets frossande i sorgen. Mer och mer verkar det ha blivit ett självändamål att sörja. Det är liksom lite fint och känsligt. Så man lägger fram kondoleansböcker och levande ljus i biografer, man intervjuar människor och försöker få dem att berätta hur mycket Bergman betytt för dem. Jag anar nästan en direktsänd begravning vid horisonten.

PS. Måste återkomma till Lars Forsell. För trots att han har flera fantastiska TV-produktioner på sin meritlista har SVT valt att hedra hans minne med en tv-inspelad show med Lill-Babs. Det är ju inte klokt egentligen!

Guds armé

Jag brukar kunna hålla mina känslor i styr men när jag nyss såg programmet "Jesus camp" på TV2 vände det sig faktiskt i magen på mig. Det var som att se små barn skolas till soldater eller självmordsbombare. För vad programmet handlade om var en kvinna som tagit som sin livsuppgift att göra barn till goda kristna (soldater). För alla upplysta och tänkande människor måste indoktrineringen av dessa barn vara något av det obehagligaste som setts.

Jag är (motvilligt) för religionsfrihet. Motvillig därför att det uppstår en obalans när man betänker att alldeles för många religiösa inte verkar vara särskilt intresserade av att bejaka människor rätt till frihet från religion. Det är ungefär som konfrontationen mellan rökare och icke rökare. Hur kombinerar man rökares önskan att få hålla på med sin hobby på allmän plats med icke rökares önskan att slippa?

Det som är särskilt otäckt i fallet med "Jesus Camp" är att det handlar om barn, som saknar förmåga att kritiskt granska "budskapet". Inte för inte har vi (än så länge) förbud mot reklam riktad till barn. Hur ska de kunna värja sig när föräldrar eller andra vuxna auktoriteter drar igång hjärntvätten och med morot och piska traumatiserar dem för resten av livet.

De knäcker barnen genom att anklaga dem för att vara hycklare, syndare, falska kristna samtidigt som de lär dem att inte ifrågasätta eller tänka själva. De skapar skadade människor, som flickan som "i jesu namn" befaller ett bowlingklot att träffa rätt. De lär dem att allt de behöver veta om livet finns nedskrivet i en 2000 år gammal sagobok som heter Bibeln. Det är skrämmande att det finns människor som utan att tveka skulle påstå att 2 + 2 = 5 om det stod så i bibeln. Är det inte?

Becky Fischer heter människan som grundat lägret. Hon är en sorglig figur. Bland annat pratar hon om frestelser, att man ska motstå dem annars blir man fördärvad. Samtidigt är det uppenbart att hon, av hennes ampla kroppshydda att döma (gissningsvis pressar hon 120-130 pannor), är en rejäl frossare. Hur rimmar det med hennes förmaningsord till sexåringar, barn som måste varnas så att inte djävulen inte tar dem när de läser Harry Potter (som hade avrättats om han levt under gammal testamentlig tid).

Och det är inte nog med att de ska tvinga sina stackars ungar att följa den heliga skriften, i förlängningen vill de, som tekniskt sett tror på tomtar och troll, även bestämma hur jag ska leva mitt liv. Som att global uppvärmning inte är någon fara, att evolutionen bara är en annan tro och att vetenskap är djävulens påfund.

Frågan är hur tolerant man ska vara mot religiösa fanatiker av den hör typen. Är det att göra demokrati och samhället en otjänst genom att tillåta allehanda märkliga företeelser som äger rum under skydd av religionsfriheten. Kanske borde vi icke religiösa organisera oss och bli lite mer militanta också innan vi plötsligt vaknar upp en morgon och upptäcker att man infört sharialagar eller att vi förväntas ta order från påven.

Sunt förnuft

Jag lyckades pricka in reprisen av Uppdrag granskning och fick höra hela berättelsen om Alexandrina, hon som köpt en bil på auktion och sedan blivit stämd av säljaren. Hela händelseförloppet strider mot allt vad sunt förnuft heter, men tyvärr är det väl som min lärare i juridik en gång sa: juridik har inget med sunt förnuft att göra.

2003 (fattar jag det som) gick Alexandrina på auktion, där hon och hennes make ropade in en BMW 518i -96 för 44000 kronor. Hon betalade auktionsförrättaren och fick bilen. Auktionsförrättaren visade sig vara en bedragare och förmedlade aldrig pengarna till säljaren (för detta och fler fall av bedrägeri avtjänade han 18 månader i fängelse).

När säljaren inte fick sina pengar tog han det [i mina ögon] rätt märkliga beslutet att stämma köparen! Istället för att agera mot sitt ombud lade han fram den bisarra hypotesen att Alexandrina borde ha insett att bilen var för billig! (Säljaren hade kommit överens med auktionsförrättaren att inget köp skulle genomföras om högsta bud var lägre än 80 000. Detta var en grov övervärdering, jämförbara bilar hamnar runt 40 papp enligt flera experter). Men inte nog med att säljaren kom på denna stolliga idé, Tingsrätten tyckte också att var helt OK att stämma en oskyldig part.

Vad är Tingsrätten för hobbyorganisation egentligen? Jag kan inte de exakta reglerna för att inleda en tvist, men den känns som om rätten borde ha nekat att ta upp fallet eftersom det är orimligt att säljaren stämmer någon annan än auktionsförrättaren. Men inte nog med att de tog upp en högst diskutabel tvist, de tyckte att det var rätt och riktigt att hålla mellanhanden och säljaren skadeslös medan Alexandrina fick lämna tillbaka bilen och dessutom betala rättegångskostnaderna. Underbart!

Det som jag inte riktigt begriper heller är domstolens resonemang. För medan Alexandrina inte får åberopa sunt förnuft drar dessa lekmän (?) själv den remarkabla slutsatsen att hon fått bilen för billigt. Och de gör det baserat enbart på säljarens utsaga. Men Alexandrina hade inget ombud och hon hade inga expertutlåtanden, det var hennes stora misstag. Och som lök på laxen kan hon inte gå vidare till högre instans och där lämna in ytterligare information.

Det är den slutliga idiotin i denna tvist. För medan man i exempelvis brottsmål kan överklaga en dom genom att lämna in tidigare okänd information så finns inte denna möjlighet i en tvist. Jag måste kolla om detta verkligen stämmer. Och med det resonemanget så beviljas Alexandrina inte prövning i högre rätt, för inget nytt har ju/kan ju tillföras. Man undrar hur det står till med rättsstaten Sverige!

Ost

Jag bråkade i ett tidigare inlägg på BBC:s matlagningsprogram (fotograferna) men ett program som verkligen håller måttet är "Rick Stein's Food Heroes". Rick åker runt och träffar lokala producenter som odlar enkla och goda (traditionella) råvaror. I dagens program provar han engelska ostar, Cheddar, Caerphilly med flera.

Rick berättar för en ostmakare att han lagade mat åt den franska presidenten någon månad tidigare. Och han berättade hur nedlåtande presidenten varit, när han förklarade sig överraskad att de engelska ostar han fick faktiskt var goda. Jag håller med om att det var förbannat arrogant, och det får mig att minnas en händelse för några år sedan.

När jag jobbade som programmerare i Dublin hade jag en irländsk arbetskamrat som älskade ost i alla dess former. Så jag tog med mig några svenska ostar tillbaka, Västerbottensost, Kvibille Cheddar, lagrad Herrgårdsost bland annat. En fransyska råkade vara närvarande då jag gav min arbetskamrat ostarna och kommenterade helt spontant: Oh, du skulle ha sagt till mig. Jag hade kunnat tagit med några _verkligt_ goda ostar hemifrån.

Jag övervägde för en tusendels sekund att fråga henne vad i helvete hon menade, men bestämde mig för att hålla tand för tunga. Hon var ung och omogen, och hennes kommentar var antagligen helt oskyldig. Men det visar på lite av den franska mentaliteten tror jag, de är helt övertygade om att deras mat (som ofta är pretentiös skit om du frågar mig) är bäst i världen. Omvänt är vi svenskar övertygade om att vår matkultur inte är något värd. Men det är helt fel.

Se bara på de framgångar svenska kockar rönt på senare år. Vi vann (om jag minns rätt) OS två gånger i rad vilket tydligen aldrig hänt förr. Det svenska/skandinaviska köket är fortfarande oerhört populärt bland annat i USA. Och vi har några av de absolut bästa hårdostarna som finns. Förresten så är våra mjuka ostar också konkurrenskraftiga. Kvibbiles gräddädel vann ett pris härför leden.

Det vi borde göra i större utsträckning är att marknadsföra exempelvis Västerbottensost. Det är en av de godaste ostar jag smakat och den är dessutom fantastiskt mångsidig. Den fungerar lika bra på smörgås, gratäng som ostpajer och ostbrickor. Man kanske inte kan få stroppiga fransmän att älska den, men övriga världen förtjänar att få uppleva den svenska vasslans konung.

Hell's Kitchen

Jag är normalt sett inte förtjust i dokusåpor, framför allt inte om folk är elaka mot varandra för skojs skull. Men jag har en svag punkt, och det är Gordon Ramsay. Han är oerhört ful i munnen och drar sig inte för att tokskälla på sina adepter, men han har passion och engagemang. Han lever och dör för perfekt tillagad mat.

Så jag kikar på en inspelning av dagens program och slås av en sak jag observerat tidigare och undrat över. Vet matgästerna inte att Hell's Kitchen är del av en tv-produktion och att serveringen borde kunna jämställas exempelvis med en restaurangskola? Och varför är en del så oförskämda och påstridiga?

För några avsnitt sedan var det en man som klagade på att han inte fått tillräckligt med aubergine i sin sallad. Han råkade i gräl med Ramsay och det slutade med att Ramsay frågade om han ville ha auberginen hel eller tärnad när han fick den uppkörd i häcken. Idag var det en kvinna som krävde att få prata med honom. Ramsay bad henne vänta några sekunder medan han gjorde klart maten till ett av borden.

Nej, hon kunde alltså inte stå där och hålla käft en liten stund. Istället började hon tjafsa och så placerade hon sin rejält tilltagna byst över serveringsbänken. Ramsay lackade ur och frågade hur hon tänkt sig att han skulle kunna servera mat med hennes juver mitt i smeten. Då fick hon tokbryt och välte ner brickan med de färdiga portionerna, vilket fick Ramsay att kalla på vakter för att avhysa henne. Stor underhållning:)

En annan sak som är underhållande är den totala avsaknaden av självinsikt som i princip alla deltagare uppvisar. Var och en är fullständigt övertygad om att han/hon är överlägsen de andra i alla moment. Detta trots att man ibland undrar om de sett insidan av ett kök förr. Sara hävdar att hon gör så goda lammkotletter att hon fick sparken, när allt går åt helvete hävdar hon att hon inte lagat lamm på år och dar.

För mig, som är hjärtligt trött på det felaktiga uttrycket "svenska avundsjukan" är det också fascinerande att ta del av avund på en skala man knappt trodde fanns. De är så tävlingsinriktade att de inte kan erkänna att någon av de andra gjort bra ifrån sig. Alla tycker att de har otur, eller bedöms orättvist, medan alla de andra bara har råflyt. Och detta är amerikaner, som vi ju vet inte har ett avundsjukt ben i sina kroppar. Eller?

Gud ser dig

Uppdrag granskning kör lite repriser och jag missade tyvärr precis ett inslag där en kvinna som köpt en bil på (bluff)auktion förlorade, inte bara bilen, utan drygt 150 000 kronor i en rättegång. Det låter märkligt att något sådant kan äga rum i Sverige.

Något annat som i alla fall jag finner märkligt är präster i Svenska kyrkan som tar extra betalt för att utföra vigslar, dop och begravningar. Framför allt eftersom en majoritet (nästan alla?) som tar extra betalt gör det svart. Detta ska alltså vara moralens väktare!

Sorgligast var en präst i Täby församling som förde tankarna till en fuskare som ertappats med handen i syltburken. Han ställde uppenbarligen upp på intervjun för att torgföra sina nyliberala Timbro-åsikter (är det en slump att han är präst i en församling som täcker in en av Sveriges rikaste kommuner?) snarare än att förklara varför han tar emot svarta pengar.

Han kändes minst av allt som en själavårdare. Mina sympatier blev inte större heller när han svängde sig med ett ekonomiskt favorituttryck, nämligen "x kronor". Jag hatar det uttrycket av någon anledning och det var groteskt att se en präst bete sig som en Skandia-direktör.

Reportern fick inte ett enda rakt svar på sina ganska snälla frågor, istället slingrade han sig och ville svara i allmänna ordalag. Jag hade gärna sett att Janne Josefsson skötte utfrågningen, då kanske han hade fått ett ärligt svar på varför en representant från kyrkan tycker att det är OK att hora ut sig för svarta pengar och sälja en tjänst han redan får rätt OK lön för.

Käka upp hjälmen

En av höjdpunkterna om dagarna är att se på Eurosports sänding av "Tour de France". Jag gör det inte för att jag är jätteförtjust i cykling utan för att evenemanget kommenteras av Robert Vachi och Anders Adamsson. De är vid sidan av Kim Hartman de klart lysande stjärnorna på kommentatorshimlen.

De har en otroligt skön jargong sinsemellan och är samtidigt oerhört kunniga, båda är gamla elitcyklister så de vet vad de snackar om. De bjuder på sig själv, och berättar sådant som att Robert en morgon åkte ut på cykeltur med cykelbyxorna ut och in. Och liksom Hartman bjuder de på massor av roliga uttryck. Som när cyklisten Casar för sent svarade på en spurt och kom tvåa med några centimeters marginal. Då utbrister Adamsson: "Men, Casar, han måste ju käka upp _hjälmen_ ikväll!"

Äntligen!

SvD, DN med flera tidningar meddelar att Sommartorpet:s Ernst Kirchsteiger har skrivit på för TV4 och alltså lämnar SVT. Det är inte en dag för tidigt, kanske finns det fortfarande möjlighet att rädda konceptet sommartorp. Om inte annat så ger Ernsts kanalbyte möjligen plats för ett annat inredningsprogram som inte är så fokuserat på programledaren.

Samtidigt tror jag att TV4 överskattat varumärket Kirchsteiger, som av någon analytiker värderades till flera tiotals miljoner kronor. Vad analytikern (och TV4) nog glömt är att EK har varumärket SVT i ryggen, men det är ju slut med det nu. Jag tror att det blir en Lars Adaktuson-flopp och jag tvivlar dessutom på att ett auktionsprogram har samma attraktionskraft som inredningsdito. Framför allt tror jag inte att de kan konkurrera med exempelvis Antikrundan. Och hur många är egentligen villiga att se ett tv-program bara för att "mysiga" Ernst ingår. Jag misstänker att årets värvning inte det kap TV4 tror.

What would Jesus do?

Mats Odell verkar vara en ful fisk, så KD:are han är. Eller kanske just därför, för jag har alltid tyckt att det ligger en doft av dubbelmoral över det partiet.

Odell har en rik historia av tveksamma insatser, minns Arlanda Express och strypta subventioner till redan påbörjade bostadsbyggen. Inte nog med att han överser ett av de största fall av "kapitalförstöring" i modern tid genom att med ideologi som stöd sälja ut svenska statens tillgångar, han verkar ha blåljugit om anledningen till att införa så kallade marknadsanpassade hyror också.

Enligt SVT:s nyhetsmorgon stämmer det nämligen inte att EU förbjuder Sverige att ha det allmännyttiga hyressystemet som vi har, vilket Odell har hävat. Nu har EU sagt att det gör man inte alls. På det svarar Odell (departementet i alla fall) att man ska kontrollera detta. Förlåt en amatör, men det rimliga hade väl varit att kontrollera fakta innan man sätter igång något.

Jag är inte förtjust i EU:s regelverk, som tvingar på utvecklade länder som Sverige ett system som ofta lobbats fram till vattvälling, och som ofta innebär en försämring för oss. Men jag tycker lika illa om svenska politiker som försöker genomföra sin politik under förevändningen att EU säger åt oss. Det är fegt på två vis, ett att man inte vågar stå för sin åsikt, och två att man om det nu var så att EU faktiskt pekat med hela handen inte vågar stå upp för den svenska modellen. Vi borde lära oss av Polen, detta katolska jordbrukande u-land som verkar tro att man är guds gåva till EU.

Skönheten och odjuret ...

...kallade man Klüft vs Barber inför VM i Finland (2006?) men det är kanske att gå lite långt. Dock är det med stor tillfredställelse jag ser Klüft krossa till sin franska motståndare i längdhopp i kvällens GP-tävling Lousanne. Klüft vann på årsbästa 6.84, ett av hennes längsta hopp någonsin, medan Barber bara nådde 6.37 och hamnade på fjärde plats.

Barber har säkert ett lass förklaringar, förlåt undanflykter, på lager men jag gissar att det måste resultera i ännu en spricka i hennes mentala rustning, detta att få stryk i sin paradgren bara någon månad innan VM i Japan. Av dumma Klüft som ju bara har haft tur i hela sin karriär och som tack vare detta är obesegrad i sjukamp sedan 2003 eller liknande.

World's Wackiest Sports

Ända sedan Åke Whilney i början av 80-talet gjorde reportage om konstiga sporter (främst från Japan) har jag fascinerats av de få begränsningar människor verkar ha när det gäller sport. Det finns ett talesätt som går något liknande: Fem minuter efter att någon uppfunnit en nyttopryl har någon kommit på hur man kan ha det till nöje. Så det var med viss förväntan jag växlade över till TV6 och deras program om knäppa sporter.

Sporterna var inte så knäppa som jag trodde, mer av freak show-karaktär, och tyvärr var de tre manliga programledarna GRABBAR av värsta testosteronstinna homofob-sort. Deras kommentarer under den kvart jag orkade titta begränsades i huvudsak till "undrar om de får brudar", "snygga brudar" och "så jävla bögigt!" WWS är ett tvättäkta skitprogram!

Wimbledon 2007 - Finalen

Jag är kluven. Just nu står det 1-1 i set och spelarna håller sina servar i tredje set. Å ena sidan ser jag gärna att Federer förlorar eftersom jag ofint nog hoppas att Borg förblir ensam om fem raka titlar, å andra sidan har jag ingen större lust att se spelförstöraren Nadal vinna. Så jag vet inte.

Jag har ingenting emot Federer, han verkar rätt OK. Lite tråkig men trevlig. Anledningen till att jag är lite negativ till fem raka för honom är att jag tycker att konkurrensen (på gräs) är förbannat dålig på herrsidan just nu så jag kan inte till 100% säga att han förtjänar sin svit. Det är egentligen bara Nadal som bjuder motstånd och det är ju för sorgligt.

Jag anklagar kompositracketarna för den dåliga standarden. Precis som på damsidan har det gjort att allt för många spelare fokuserar nästan enbart på styrka och verkar nästan helt sakna spelförståelse eller förmåga att ändra sitt spel om så skulle behövas.

Nadal är för butter för att jag ska unna honom en seger:) Mannen som gav kalsongrycket ett ansikte verkar dessutom vara både omogen och osportslig, jag tar helt Söderlings parti i efterdyningarna av deras match. Nadal verkar vara något så sällsynt som en dålig vinnare. Det är inte vad tennisen behöver.

Snillen spekulerar

Följande har egentligen inget med TV att göra annat än att radiokanalen P3 Star körs till testbilden på SVT1 just nu. Tänker se Wimbledon-finalen mellan Federer och Nadal men blev kvar några minuter för att höra två tvillingtjejer diskutera vilka som ska få vara nakna och vilka som inte ska få vara nakna. Och vem man skulle vilja se naken.

Det är kanske elakt av mig, för de låter cirka 11 år gamla (vilket antagligen betyder att de är 15-16), men nivån på deras diskussion är så ofantligt lågpannad att man undrar om de klarar av att bära hatt. Sättet de uttrycker sig får mig att tänka på målgruppen för Vecko Revyn eller sunkiga mode"orakel" som Sofie Fahrman. Det vill säga yta men knappt registrerbar hjärnfunktion.

Kontentan av det hela var att de som var snygga och som de gillade fick vara så nakna de hade lust till, medan fula och oattraktiva kunde förvänta sig att åtminstone ett av tvillingynglen skulle kräkas på dem. Visst är det sött:)

Oklart rättsläge

CSI är tydligen en av de populäraste serierna alla kategorier, de olika permutationerna ligger högt på tittartoppen. Även om jag inte följer serierna slaviskt ser jag gärna CSI och CSI New York. CSI Miami gillar jag inte eftersom David Caruso är en sådan posör att det blir plågsamt. Men överlag känns det som om CSI ger en förhållandevis rimlig bild av rättsläkare (lite upphottad men ändå).

Det kan man däremot inte säga om Jordan (Crossing Jordan) som tillsammans med Bones är den kanske mest osannolika serien om rättsläkare. Man skulle kunna sammanfatta de två donnorna med orden "domare, jury och bödel". Det är helt uteslutet att en rättsläkare skulle bete sig som Jordan/Bones, det vill säga söka upp misstänkta och förhöra dem, leka detektiv och annat som rimligtvis görs av poliser.

Inte heller tror jag att rättsläkare rollspelar sig fram till den skyldige. I seriens tidigare avsnitt är det nämligen precis så som Jordan och hennes far går till väga. De "känner in" offer och gärningsmän och kommer fram till rätt svar. Om något så känns detta som exakta motsatsen till hur rättsläkare och labb går till väga. Istället för hårda påtagliga bevis (DNA/fingeravtryck/krutstänk etc) så använder Jordan sin (kvinnliga) intuition.

Det går dessutom stick i stäv med hur Jordan beter sig i övrigt. För precis som Bones framstår hon som omogen (mer eller mindre socialt handikappad) och klarar sig sällan en hel dag utan att ha råkat i konflikt med någon eftersom hon inte kan tyda de sociala koderna. I lösandet av de olika mordfallen uppvisar hon en psykologisk insikt i offer och förövare som helt enkelt inte är trovärdig om man ser till hennes rollfigur i övrigt. Sedan hjälper det inte till att Jill Hennesey är en medioker skådis, vars repertoar för att visa känslor begränsas till att snörpa på munnen.

TV-kockar

Jag undrar om det finns en särskild "skola" för kameramän med drömmar om att filma matlagningsprogram, eller om denna kategori av fotografer i större grad än andra lider av nervösa ryckningar och spasmer. Ofta känns det som att se släktens hemvideor där den som filmat precis upptäckt att det finns en 10x zoom. Följden blir att inget egentligen är i bild och varje liten instabilitet i kameraarbetet förstärks så att man nästan blir sjösjuk.

Förvånansvärt nog verkar det faktiskt vara sämst ställt med program producerade av BBC. Flera programserier är nästan omöjliga att följa eftersom det mer liknar MTV:s Cribs än ett instruktionsprogram. Det är viktigare att få fram en häftig klippning och stämning än att vi ska kunna följa receptet. Men det fungerar ju inte! Skulle vi acceptera att se en fotbollsmatch där kameran konstant missar fotbollen? Och där snörningen på spelarnas skor, eller sömmen i deras brallor är viktigare att visa ett mål eller snygg räddning. Knappast!

Endast Sverige svenska tennisspelare har

Det stormar kring svenskarna i årets Wimbledon. Inte i positiv anda kanske, och tyvärr är alla utslagna.

Först försvann Robin Söderling mot Nadal efter en stark match utspridd över fem dagar. Nadal var lite för stark i slutet och Söderling hade lite oflyt också. Men det är inte matchen som sådan som ger rubriker, utan efterspelet. Nadal tycker att Söderling är oförskämd och opopulär på touren, medan Söderling tycker att Nadal har en massa dumheter för sig på planen.

Jag har tidigare kritiserat Söderling för att vara för egofixerad, men jag tar definitivt hans parti i det här fallet. Han uttryckte sig i alla fall bra mycket mer diplomatiskt än Nadal, och menade att han kunde säga saker om Nadal men att det inte var något han ville snacka om med media.

Sedan har vi Jonas Björkman som fick kronspel på en domare som åsidosatte en linjedomares domslut trots att det var en serv mot bortre delen av tennisbanan och väldigt nära linjen. Jag håller med Björkman om att detta inte var ett domslut som huvuddomaren ska lägga sig i. Han kan omöjligt ha sett bättre än linjedomaren.

Så Björkman lät domaren få veta vad han tyckte, att han var hopplös och inte borde få döma matcher i Wimbledon. Senare när Björkman förlorade gemet svor och skrek han på svenska "din jävla dåre". Inte snyggt men mänskligt. Följden blir att han får några tusen kronor i böter. Men det kanske det var värt för att få ur sig frustrationen. Och det var ju inte som om han välte domarstolen och sparkade på domaren.

Hej hej (kom och hjälp mig) Sommar!

Jag åt frukost framför morgonnyheterna idag. Te, mackor och en skål jordgubbar med mjölk. Jag gick ut i köket för att hämta socker när tv:n i vardagsrummet började väsnas så att jag trodde att sophämtarna dykt upp eller att volymkontrollen hade gått sönder i maxläget.

Men det var ingen stor stinkande maskin som dånade, och volymen gick att dra ner till nivåer som inte förvandlar trumhinnan till köttslamsor. Det som hänt var att Nic Skröder (från the Family) drog igång dagens avsnitt av barnprogrammet "Hej hej Sommar". Han har fått för sig att det bästa sättet att kommunicera med dagens barn är att skrika så mycket det går, så ofta det går.

Det är en kontrast till serierna jag såg när jag var liten som är enorm. Tonläget är hetsigt och stressat, de tecknade programmen är också aggressivare än programmen från min barndom och det är mer tävling än gemenskap känns det som.

Staffan Westerberg beskylls för att ha förstört en generation men jag tror banne mig att jag väljer Lill-Strumpa framför Nics psykbryts-tv.

Vinter-OS till sommar-semesterby i Ryssland

Sveriges representant i Olympiska kommitteen, Gunilla Lindberg, säger idag att hon inte ser något anmärkningsvärt i att en rysk sommar-semesterort tilldelas vinter-OS 2014. Det är hon nog rätt ensam om. Den som tror att delegaterna fått lite oljepengar som extra "smörjmedel" räcker upp en hand. Orten har inte en enda anläggning idag, och det säger väl ungefär allt.

Nattliga äventyr

Känsliga läsare varnas: jag ska snacka lite porr!

Film är ett av mina stora intressen, därför prenumererar jag på Canal+. Det sänds en hel del bra film och men si sådär runt midnatt tar mindre (er)kända filmmakare över. Jag pratar porrfilm.

Jag har personligen inget direkt emot porrfilm. Så länge inspelningarna äger rum mellan vuxna människor som vet vad de vill kan jag inte anlägga några moraliska synpunkter. Jag håller inte med dem som menar att porrfilm per definition är kvinnoförnedrande. Om det är förnedrande så gäller det väl i så fall lika mycket männen i filmerna, eller?

Nå, jag satt och kanalvandrade när jag hamnade vid filmen "Teen Dreams #8" eller liknande. En kille och en tjej jufsade på och jag slogs direkt av hur fruktansvärt avtändande det var! Både tjejen och killen hade sina kroppar täckta av rejält fula tatueringar. Det såg så sunkigt ut att jag nästan trodde att jag såg på "Ett hål i mitt hjärta".

Jag kan förstå att folk tänder på vackra män och kvinnor som genomför horisontell dans, men hur någon kan bli kåt av att se två tjackpundare bonka på varandra fattar jag inte. Det såg för jävligt ut:)

Wimbledon 2007 - Regnet det bara öser ner

SportExpressen (som ska förvandlas till TV4 Sport och hysa Jidhe gissar jag) visar tennis från Wimbledon och jag håller en tummetott för Robin Söderling i hans holmgång med Nadal. Det står 2-2 i set, 4-4 i game och de går in på den fjärde dagen eftersom London visar sig från sin allra sämsta sida.

Jag har faktiskt sett Björn Borg spela i Wimbledon, kommer inte ihåg motståndaren eller resultatet och jag såg i ärlighetens namn inte så himla mycket heller. Men det var en speciell upplevelse att som 16-17-åring ta del av atmosfären. I jamförelse med dagens spelare var det otroligt tyst på banorna.

Jag kom att tänka på det när jag såg en bit av JC Ferreros match mot Tipsarevic. Man hör gaphalsen Maria Sharapova skrika som en galning några banor bort. Det är inte märkligt att spelare på andra banor begärt att hon ska dämpa sig. Det är inte klokt vad hennes röst bär långt! Man skulle kunna använda henne som mistlur.

Morden i Midsumer

Jag tycker att Morden i Midsumer är en ganska trevlig kriminalserie. Förlagd till den engelska landsbygden är det så småputtrigt att man inte ens bekymrar sig över att 2-3 personer går åt varje avsnitt. Men jag är förvånad över att konstapel Barnaby sätter dit en enda mördare. Har ni kollat hur han beter sig på en brottsplats? Jag har aldrig sett honom ha handskar på sig och han tar regelmässigt i dörrhandtag, mordvapen eller ytor där en mördare kunnat lämna finfina fingeravtryck. Tur då att han aldrig behöver bevis, utan bara snackar med skurkarna tills de erkänner:)

Rachel Ray och den amerikanska förkortningssjukan

Jag håller på att bränna ner dryga 100 timmar inspelat material till DVD-skivor och medan jag väntar vandrar jag runt bland kanalerna. Samma machokistiska ådra som får mig att sitta och skrika på Ernst K och hans rundstavar gör att jag fastnar framför Martha Stewart-wannabeen Rachel Ray. Ray är skrikig och påträngande.

Hon visar tre odugliga män hur man gör god men ändå nyttig mat att käka framför tv-sända matcher i amerikansk fotboll. Maten hon gör är inte så jäkla imponerande, faktiskt ser den rätt menlös och äcklig ut. Det mest fascinerande med henne är hur hon, i likhet med många amerikaner, älskar att strö förkortningar omkring sig.

Istället för att salta och peppra så har hon på lite "s 'n p", och hon använder inte extra jungfrulig olivolja, nej i hennes värld heter det "evo" eller möjligtvis "evoo". Hon beskriver sin matlagningskonst som "tlc" (Tender love and care) och benämner en köttfärsbiff som "bp" (Beef patty gissar jag). Men vad är detta för fånerier?